Det är både spännande och frustrerande att bara gå och vänta. Kommer det hända något idag,
imorgon, om en vecka eller kommer jag bli igångsatt om två veckor? Idag är det
beräknat datum och för en månad sedan kunde jag inte ens tänka tanken på att
behöva gå över tiden. Nu är har jag vant mig med den tanken plus att jag mår
väldigt bra vilket bidrar till att det känns helt ok. Men visst skulle jag
vilja veta när det är dags....

Jag gillar inte heller när slö-Emma tar överhanden och det har hon verkligen gjort nu. Jag
har varit ledig i 10 dagar och blir bara slöare och slöare. Jag skulle t.ex
kunna träna, både simning och styrketräning borde fungera utmärkt men jag jag
kommer aldrig till skott. Istället landar jag i soffan och tittar på inspelade
serier. Jag har alltid varit sådan, när jag väl får slöa till mig blir det
värre och värre. Idag är planen att städa och ta in adventsljusstakar, får se
om jag lyckas eller inte.

Dessutom har jag hela tiden sett framför mig att jag ska börja träna efter nyår. Det skulle vara så perfekt, jag har längtat efter träning så länge och att starta upp i samband med det nya året kändes helt
rätt. I den planeringen skulle det ha gått fem veckor efter förlossningen.....
Jag får helt enkelt finna mig i att jag inte kan planera detta, min kropp
bestämmer och förhoppningsvis kommer ”junior” när min kropp är redo för det!

 

Jenny

29 november 2011 12:56

Jag förstår precis hur du känner! Men väldigt snart kommer du inse hur lyxiga de här dagarna var när du kunde göra just ingenting ;-)
Och det där med att planera kan du kanske börja fundera på till våren/sommaren igen, de närmsta månaderna kommer du få acceptera att leva i kaos, om än ett ganska härligt sådant :-)
Skönt iaf att du mår bra fortfarande, jag gissar på att "junior" kommer 6/12...
Kram

 

MB

29 november 2011 17:52

Monstret menar du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...