Det är med dubbla känslor som jag idag har lagt ned alla försök att komma ned och tävla SM i Göteborg. För mig själv har det varit ett stort mål att tävla SM i år men kroppen var både skadad och sliten efter Polar och när jag väl började leta någon att köra med var det i senaste laget. Att jag också bara var intresserad av damklassen gjorde det inte lättare att få tag i någon. Totalt har jag fått 9 st nej, alla med olika anledningar. Tävlingsmänniskan i mig är ledsen, förnuftet säger att det är skönt att slippa åka 40 mil för en tävling där jag inte ens vet om kroppen fungerar. Jag kommer inte heller sakna simmomentet som ingår, det är faktiskt höst nu = inge kul med simning/bad i multisport!

Förra veckan gjorde jag två katastrofala orienteringar. Först en Täbyträning ute i Bogesund, jag bröt efter några kontroller och joggade tillbaka, då hade jag inte ens kommit in i den fruktade ”dödens triangel”. I helgen ville jag ha revansch och tog en violett bana (Ö6) istället för en svart i hopp om att få lite lättare bana. Men så var det inte, det var helt klart en av de absolut svåraste banor jag sprungit! Dryga 5 km på 80 min, då är jag långt borta från de önskade 10 min/km. Men trots detta fick jag idag frågan om att ställa upp i stafett DM för Täby OK i helgen, snacka om att de har kris med att få ihop ett lag när de frågar mig :-) Som tur är har de alla mina resultat svart på vitt så de kommer knappast förvänta sig att det ska gå fort för mig ute i skogen!

 

Maria von Schmalensee

15 september 2010 21:41

Tjena Emma!
Kul att du vill springa med oss i helgen! Det stämmer att vi har brist på seniordamer just nu så vi är glada att få lag. Det blir nog lite att bita i på söndag oxå med flack lite flummig upplandsterräng.. Du ska verkligen känna 0 press, men vi kommer köra gärnet så räkna med att gå ut bra.. ;)
Om du vill hittar du mig på Funbeat :)

Kram Maria von Schmalensee

 

Emma

16 september 2010 11:15

Då ska jag försöka tänka 0 press, det lär ju knappast gå bättre med kartan om jag känner press :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...