Igår var det dags att äntligen ge mig av till en Stockholmhalvmarathon-träning igen, under mina tre semesterveckor har det tyvärr inte blivit av. Igår var det snabbdistans på schemat, för min grupp innebar det 6 km på 28 minuter allstå 4:40 tempo. Det är ett högt tempo för mig, som jämförelse sprang jag Blodomloppet i juni på 22:30 dvs endast 10 sek mindre per km. Att springa 5 km lopp är bland det värsta jag vet, att tvinga mig så trött på träning har jag aldrig lyckats med och kommer aldrig att lyckas heller. Jag behöver tävling för att pressa mig så hårt! Visst kan jag pressa mig även på träning men inte så pass mycket.

Gårdagen började dock med landsvägscykling till jobbet. Redan på morgonen hade jag kvällens löppass i huvudet för jag vågade inte ta i på cykeln. Gör jag ett stort fel här? När jag väl tränar kanske jag alltid borde ta i, annars kanske det är bortkastad tid? När jag kom igång i våras efter höstens alla sjuktillfällen tog jag det ofta väldigt lugnt, tänkte att jag först skulle få in vanan att träna och sedan börja ta i lite mera. Problemet är bara att det är så himla skönt att träna lugn träning. Ingen blodsmak, inga ”aldrig mera” tankar och ingen sliten kropp efteråt. För att bli bättre måste jag kanske börja plåga mig lite mera?

Hur som helst blev jag tillslut plågad igår. Löppasset började med ca 15 min uppvärmning följt av 10 min löpskolning och några stegringslopp. Ännu en gång kommer jag på mig själv att jag aldrig värmer upp så här bra på egen hand. Min uppvärmning går alltid i ett för snabbt tempo eller blir alldeles för kort och löpskolning/stegringslopp har jag aldrig utfört när jag är ensam. Efter uppvärmningen påbörjar vi våra 6 km längs med Djurgårdsbrunnskanalen. Efter ca 2 km förundras jag över att jag fortfarande känner mig ganska stark, tittar på Forerunnen och ser att löptempot nu går i 4:30 tempo d.v.s min tävlingsfart på 5km. Några minuter senare inser jag dock att 6 km kommer bli riktigt jobbigt innan det är över. De sista 2 km går på vilja men när jag kommit ”i mål” är jag ändå positivt överraskad. Jag ville aldrig lägga mig ner och dö som jag trodde innan passet. Medelpuls/maxpuls låg på 182/192 som kan jämföras med Blodomloppet där pulsen låg på 193/199. Jag förundras över att en fartsänkning på 10 sek/km kan göra så stor skillnad på medelpulsen! Jag fick mig även en tankeställare, kanske gör jag totalt fel som alltid startar 5 km lopp med första km som den snabbaste? Om jag startar med 4:40 tempo de tre första kilometrarna kanske jag skulle lyckas bli snabbare på ett 5 km-lopp genom att öka de två sista kilometrarna?

Löppasset gav mig i alla fall mersmak och nu funderar jag på att anmäla mig till Hässelbyloppet i höst, det vore kul att se vad jag klarar milen på för tid :-)

Egentligen  är det nog överflödigt att berätta men mina ben var VÄLDIGT trötta när jag skulle cykla hem från stan efter löpningen…..

/löpar-wannabe

Etapp 3 (OL-Bike&Run-OL)

Etapp 3 startades med en konstig känsla, jag och Markus var ju i totalledning! Dock insåg vi rätt fort att ledningen snart skulle försvinna. När starten gick kändes det som om vi stod stilla, varken jag eller Markus hade pigga ben. Jag som var därbak bara väntade på att Markus skulle börja dra i linan men draget kom aldrig, vi var lika stumma båda två.

Bike&Run-sträckan gick upp på Tandådalens fjäll. På en delsträcka cyklade jag och drog Markus som sprang men i övrigt handlade det mest om att hjälpas åt att putta cykeln uppför fjället. Nerför fjället fick jag springa eftersom vi ville spara på Markus knä, att jag dessutom slapp cykla nerför var jag bara tacksam för J

Vid sista växlingen sprang vi ut på sista korta OLen samtidigt som två andra lag. Vi kämpade om placeringarna 3-5 och jag och Markus hamnade i mitten efter bl.a ett tungt vägväl över en myr. Men de som kom trea var starka så jag tror vi hade hamnat efter dem ändå. När dag 3 var över låg vi tvåa i sammandraget.

Etapp 4 (OL-MTBO-OL)

Äntligen kändes benen lite piggare trots att etapp 4 startade rakt upp på Hundfjället. Korta banan slapp dock tävla i första stigningen, där gick vi gemensamt upp för att sedan få kartor och starta några minuter senare. Efter några minuter känner jag mig dock väldigt trött, Markus får dra mer och mer och jag undrar hur detta skall gå? Men så kommer jag på att jag glömt astmasprejen igen! Hur klantig får man bli? 3 inandningar och några minuter senare är jag lite piggare, att lutningen uppför har planat ut gör nog också sitt till. Nerför fjället trampar jag snett och vi får ta det lugnt ett par minuter innan foten känns lite bättre igen.

MTB sträckan gick kors och tvärs genom ett stugområde. Tyvärr gör ni ett sämre vägval och tappar ett par minuter.

Från MTB-växlingen tillbaka till OL-banan skulle man följa en snitsel. Här såg vi många lag fuska, både på korta och långa banan, himla tråkigt att se tycker jag. Med nöd och näppe lyckas vi hålla ett lag annat mixlag bakom oss på målrakan. När killen i laget bakom kom jämsides med mig skrek jag ”spring Markus” och jösses vilket drag det blev i linan. Det var helt klart tack vare Markus som vi nådde vår bästa placering, 2:a!

Etapp 5 (Löpning-Paddling-MTBO-OL)

Inför etapp 5 låg vi tvåa ca 10 min efter ledarna och ca 8 min före 3.orna Vårt mål inför etappen var att hålla vår andra plats men detta kändes långt ifrån avgjort. På sista etappen väntade ca 20 km paddling och de jagande lagen är bättre än oss på just paddling. Min nervositet ökade också på morgonen när Markus inte mådde något bra.

Starten går i Stöten och därifrån ska vi ta oss tillbaka till Lindvallen via löpning, paddling och cykling. Ledarna ger sig av kl 7 och vi kommer iväg ca 7:10. Första sträckan ner till kanoterna är löpning och eftersom Markus mår illa redan innan start är det aldrig tal om någon tokrusning eller lina. Jag erbjuder mig att dra Markus men det går han såklart inte med på J

Paddlingen börjar ok, 2 st mixlag från långa banan och paddlar förbi oss. Snart kommer dock det mest steniga partiet i forsen och det börjar bli rätt spännande. Vi välter vid ett tillfälle men lyckas tömma kanoten och kan fortsätta. Runt omkring oss har många lag problem och vi är plötsligt nöjda med att ha den lite mer stabila kanoten J Trots paddling nedströms i älven upplevs 20 km som VÄLDIGT långt, när vi tillslut ser bron i Sälbo känns det underbart!

Cyklingen börjar bra och jag lyckas ligga på Markus rulle och behöver bara använda draglinan i uppförslutningarna mot Sälen. I Sälen börjar den såkallade ”bergsetappen”. Längs med småvägar ska vi cykla upp och förbi Lindvallen och sedan ända upp på toppen av backen. Vi tuggar på uppför, Markus drar korta partier och det känns ganska bra. Vid en jämförelse i Winsplit efter etappen kan vi dock konstatera att cykling inte är vår starka sida! När vi kommit upp till toppen av backen väntar det värsta på hela veckan, vi ska cykla nerför backen! Shit vad rädd jag blir, ett tag håller jag på att börja gråta men biter ihop och vi tar oss långsamt ner. Det är vid sådana här tillfällen jag undrar varför jag försöker hålla på med multisport, jag är ju alldeles för feg!

Väl nere i Lindvallen byter vi om inför sista orienteringen, ca 4 km. Här kroknar jag totalt och vi får gå stora partier av orienteringen. Mina tankar far återigen i huvudet ”varför gör jag det här”, ”aldrig mer”, ”fy vad tråkigt det är” mm. Som tur är håller jag dessa tankar för mig själv och Markus fortsätter att dra samt att peppa mig. Mitt i mitt eget förvirrade tillstånd börjar jag fråga Markus om han vet var vi är och undrar om vi inte ska stämpla på varje kontroll jag ser. Jag fasar för den dagen när Markus blir för trött och lämnar kartan till mig, hur ska det gå då? Tillslut efter 4 timmar och 50 min kommer vi i mål. Termometern visar ca 28grader och det fläktar ingenting. Vi har varken sett något lag bakifrån eller framifrån så vi antar att vi hållit vår andra plats.

Det visar sig senare att vi kom tvåa totalt och femma på etappen med endast 16 sekunder från 3:e platsen. Dessa 16 sekunder kan vi ha tappat på många ställen:

-         Att Markus mådde dåligt på morgonen och att vi körde den första löpningen utan draglina

-         Att vi välte en omgång med kanoten

-         Markus satte Gainomaxen i fel strupe vid växlingen

-         Jag var tvungen att kissa under cyklingen

-         Jag knöt om skon under orienteringen

-         Min utförskörning på MTB, ett mindre avhopp från cykeln hade räckt

Jag brukar inte tycka att snabba växlingar är väsentliga, vad fel jag kan ha!

Sammanfattningsvis tycker jag O-ringen är bland det roligaste jag gjort. Vi är inte speciellt slitna men däremot peppade till tusen. Nu vill vi verkligen börja träna mera och efter alla sankmarker i Sälen har jag seriöst börjat fundera på myrlöpning!

Dagens bana var verkligen rolig MEN när man är inställd på en mycket kortare bana så blir det tungt. Enligt PM var vinnartiden beräknad till 2.15h De bästa herrarna kom i mål efter 3:10 medan jag och Markus var ute i ca 3:50. Sista timmen var jag hungrig för något ätbart hade jag inte med mig!

Sträcka 1, OL:

1 min innan start frågar Markus om jag tagit astmasprej och svaret var nej. Med andra ord blev jag väldigt flåsig kort in på banan. Markus drog dock vidare men en miss på orienteringen (första gången som Markus missar med mig på multisport) gjorde att första sträckan inte blev så bra som igår. Tror vi växlade in som 5a eller 6a.

Sträcka 2, paddling:

Paddlingen kändes bättre idag och vi paddlade både ifrån och blev ompaddlade av lag. Efter paddlingen låg vi tillsammans med 2 andra lag, tror att vår ”klunga” låg på placering 4-6.

Sträcka 3, MTB-O, OL+simmning, MTB-O:

Cyklingen gick faktisk bra idag. Medan vi cyklade undrade jag t.o.m varför jag var så glad över att slippa den igår. Vi hade draglina mellan cyklarna men den var lite kort så för att kunna använda den var jag tvungen att själv ligga och ta lite vind vid sidan om Markus bakdäck så där har vi något att förändra innan torsdag. Fram till cykeldepån var det mest grusväg + den grymma backen som alla Vasaloppsåkare måste starta med varje år (på TV ser den inge brant ut….)!

Orienteringen ner till simningen var intressant. Det fanns bara en kontroll mitt på en ö och för att ta sig dit kunde man välja mellan 4 olika cykeldepåer. Dvs här fick man avgöra om man skulle cykla lite längre för att sedan få springa lite kortare eller tvärtom. Jag tror vårt val av cykeldepå var lyckad men terrängen ner till sjön var inte att leka med, antingen stenig och brötig eller tunga myrar. Här var jag tröttast på hela banan och vi blev tvungna att gå en del. Att Markus drog mig i lina hjälpte liksom inte, benen skulle ända lyftas av egen kraft. Simningen däremot var bäst på hela banan, oh så skönt att svalka sig. Visst var det lite kallt men absolut inte för kallt.

Sista cyklingen tillbaka till TC bjöd på grusvägar, ett parti (ca 1km) där vi sprang med cyklarna och sedan Vasaloppsleden nerför. Tyvärr var jag för feg nerför och vi blev omcyklade av bl.a vinnande damlag i korta klassen.

Målgång:

Först var man tvungen att lämna cyklarna i växlingsfållan innan man sprang in i mål. Här hade vi vår växlingsruta längst bort och därmed förlorade vi en spurtstrid. Lite surt men inget vi grämer oss över allt för mycket.

Resultatet?

Vi kom trea idag igen och det känns jättebra! Vi trodde att vi tappat på sträcka 3 och som bäst låg kvar på 5:e plats men vi kom 3a idag igen, härligt! Det bästa av allt var att vi gick upp i totalledning i korta mixklassen, vem hade gissat på det? Inte vi i alla fall! Internkampen i stugan lever också vidare. Nu ligger jag och Markus 1:30 före Linda och Rickard.

Imorgon blir det OL, Bike&Run, OL och många höjdmeter enligt PM, jag och mina trötta ben längtar inte alls….

/ Emma som just nu lyssnar på Björns ansträngda andning medan han får en avslappnande (?) massage av Hanna

Så var första dagen tillslut avklarad. Segrartiden var beräknad till 1:15 och jag och Markus stapplade i mål efter 1.28 Kittlandet i halsen är borta och likaså rosslet i lungorna, inbillning precis som jag anade…

Vi började med orientering och starten gick som masstart tillsammans med O-ringen Vasan. Tyvärr var kort mix placerad längst bak t.o.m bakom alla tanter, suck. Dock kom vi väg ok trots draglinan. Först gick det mest uppför och både benen och flåset protesterade halvvägs in på orienteringen. Men såklart kändes allt bättre för varje lag som vi passerade J Slutet av OL-sträckan gick nerför och då började mitt flås komma tillbaka till en någorlunda ok nivå igen.

Paddlingen startade motströms. Vi hade hyrt kanot av Acronkanoter, den är inte lika snabb som klubbens Arcon vilket vi snart fick erfara när 2 mixlag paddlade om oss. Det var när vi närmade oss första kontrollen, ung. halvvägs in på paddlingen som jag insåg att vi låg trea. Vi hade varit snabbast på orienteringen vilket kom som en chock för mig. Visst sprang vi på det vi orkade men förra året var mixlagen i korta multisportklassen helt klart snabbare än så! Vi höll vår tredje plats in i mål och vi är nöjda med dagen. Ettan och tvåan var bättre paddlare så det är inte så mycket att säga om att de paddlade om oss.

Förra säsongen hade vi som målsättning att komma på övre tredjedelen av startfältet när vi tävlade. Vi missade denna gräns på båda försöken. I år har vi hittills klarat denna målsättning, dagens antal starter var 9 eller 10 så det var precis J

I övrigt blev vi slagna av våra stugkamrater Linda och Rickard med en minut, vilken fortsatt härlig kamp det förhoppningsvis blir mot dem resten av veckan!

Igår kom vi tillslut fram till Sälen. Bilfärden tog sina timmar och jag tackar ljudboken för att det inte kändes så långt J

Här uppe kryllar det av orienterare eller som Markus icke-orienterande kompis utryckte det ”Vi får se hur länge vi stannar, massor av orienteringsjävlar överallt”. Lugn sommar semester i Sälen passar nog bättre när det inte är O-Ringen!

Imorgon är det dags för första sträckan, OL + paddling. Jag gillar första dagen vi slipper nämligen min svagaste gren = cyklingen. Däremot är det masstart med O-Ringen Vasan vilket innebär att vi måste rusa i början för att slippa ev. trängsel på de mindre stigarna. Markus verkar inte lika sugen på att ”tokrusa” som mig och tyvärr är det han som måste dra upp tempot med linan så vi får se hur det blir….

Mest intressant under veckan ska Bike&Run bli. Hur gör man där? Markus kan inte springa för mycket (löparknät) och onsdagen består av delmomenten OL-Bike&Run-OL, betyder det att jag måste springa? Enligt PM gäller inte regeln om minsta avstånd mellan de tävlande, enda kravet är att båda tävlande kommer fram till kontrollen samtidigt. Kan jag då gena genom skogen medan Markus cyklar runt? Men hittills har vi varken läst eller hört talas om 2 kartor. Intressant delsträcka helt enkelt, kartan får vi dessutom först i startögonblicket så någon planering av sträckan kan inte ske….

Som vanligt är jag lite ”inbillningssjuk” dagen innan tävling. Halsen kliar och luftrören känns lite rossliga men nu börjar jag längta efter imorgon. Tre dagars helvila brukar ha den effekten på mig!

Finns det något som heter cykelknä? Jag får i alla fall ont i mitt vänstra knä när jag cyklar lite längre turer. Det gör ont ovanför knäskålen på insidan av knät L

För de som inte känner mig kan jag berätta att jag förra säsongen ibland avskydde att cykla. Cykling var som ett ont måste för mig och orsakerna är många.

-          jag är svag på att cykla

-          jag är dålig på att cykla

-          jag är otroligt feg, det visar sig främst i skogen men även på grusvägar med lösgrus och nerförsbackar

Hur som helst bestämde jag mig för att försöka bli bättre. Efter nyår har jag deltagit flitigare på spinningen, jag deltagit på en cykelkurs för nybörjar tjejer (både landsväg och MTB) och jag har börjat att cykla mera. I maj och början av juni misstänker jag att det tyvärr blev lite för mycket. Varje helg var det cykelkurs ibland båda dagarna, enda lediga helgen från cykelkurs åkte vi till Kinnekulle och cyklade hela helgen. I slutet av maj och framförallt under Lida Loop fick jag ont i knät. Sedan dess har jag minskat på cyklingen och nu har jag kunnat cykla t.o.r till jobbet (2*45min) och en dag på Gotland cyklade jag också 2*50min utan någon som helst smärta.

Men igår kom smärtan tillbaka. Efter 27 km blandad MTB-cykling på grusväg och skogsstigar tog vi en fika vid Ängsjö. Då vi kom igång igen fick jag ont omgående och tyvärr gjorde det ondare än vanligt. Jag hade hoppats på att knät var bättre men så var inte fallet. Som tur är brukar mitt knät bli bra på ca 2-3 cykelfria dagar och vid löpning känner jag ingen smärta alls.

Aja nog pratat om knät. All min cykling under våren har faktiskt varit till någon nytta också:

-          Cykelkursen gav mig så pass mycket inspiration att jag köpte en landsvägscykel (som jag dessutom stormtrivs med)

-          Jag deltog i Lida Loop

-          Nu ser jag fram emot cykelpassen!

Jag ska avsluta med att rekomendera rundan vi cyklade igår. Jag Hanna och Markus tog pendeltåget ut till Märsta. Därifrån följde vi Upplandsleden till Kallhäll och sedan via Järvafältet tillbaka till Norrviken. Det blev 40,5km, mest grusvägar och skogsstigar men även små inslag av asfalt. Det finns både tekniska partier och lite enklare partier så att alla kan bli nöjda J

Om jag inte hinner skriva innan måndag, håll tummarna för att mitt ”cykelknä”och Markus löparknä håller i Sälen!

Veckan har inte alls blivit som jag tänkt mig träningsmässigt men frågan är om mina veckor någonsin blir som jag tänkt mig?

Denna vecka var planen att komma upp i ca 10 träningstimmar, till Gotland tog jag med mig löparskor, Icebugs (för orienteringen), simglasögon (jag trodde det skulle vara varmare i vattnet), landsvägscykeln och Inlines. 10 timmar när jag är ledig borde ju inte vara något problem men nedan följer resultatet:

Måndag: Vila

Tisdag: 50 min landsvägscykel, 52 min OL, 50 min landsvägcykel

Onsdag: 48 min OL, 15 min fram + nerjogg

Torsdag: 5 min framjogg, 44 min OL, 40 min landsvägscykel

Fredag: Vila

Lördag: 52 min Inlines

Söndag: 40 min landsvägcykel, 32 min löpning

Totalt: 7 timmar

Min veckoplan sprack helt klart i fredags och lördags. Jag hade ingen som helst lust att träna, det enda jag var sugen på var att lata mig! Att jag överhuvudtaget kom ut i lördags kändes som en bedrift. Det är så konstigt, ibland har jag världens träningsmotivation ibland ingen alls. När motivationen tryter, borde jag då tvinga mig ut eller ”tjänar” jag på att ta det lite lugnare för att sedan få tillbaka motivationen igen? Det vore skillnad om jag höll på med en elitsatsning men mest tränar jag för att det är kul och inget annat.

Jag har en liknande undran om dagens pass, min ”stora” plan igår kväll var: 1 h cykel, 1 timme löpning, 30 min cykel, 30 min löpning, allt i ett lugnt tempo. Istället blev det 40 min cykel + 32 min löpning i ett högre tempo. Vad ger mest? Kanske är det korta pass i högre tempo jag skulle må bra av? Jag tävlar ju bara korta klasser i multisport än så länge…..

/latmasken

Idag blev det orientering igen och nu tog jag en lagom svår bana (Ö5), snacka om att det blev lite roligare då. Men den som tror att jag tog mig runt utan missar tror helt fel! Enligt GPSen sprang jag dessutom längre idag än i söndags trots att banan var kortare J

Dagen började med en miss till kontroll 1. Jag missar ofta till kontroll 1, när ska jag lära mig att ta det lugnt till ettan och kanske också ta ett säkrare vägval? Nu ville jag gena genom skogen men kom för långt till vänster, fick springa via stig tillbaka åt höger men hade så bråttom att jag missade kontrollen och fick springa tillbaka igen! Hoppas att någon känner igen sig så att jag inte är ensam om dessa dundermissar.

Andra missen kom vid den första långsträckan. Mitt lokalsinne tyckte att jag skulle åt ett håll medan kompassen visade något helt annat. Det enkla är då givetvis att följa kompassen men jag blir så förvirrad att jag istället tog ett låååångt stigval runt om. Halvvägs in på mitt långa stigval ser jag dessutom att det fanns ett annat stigval som var mycket närmare. Väldigt smart….

Tredje missen går inte ens att förklara men den berodde delvis på Gotlandsterrängen. Ni som varit på Gotland kanske har varit med om det. Allt är platt, höjder ser jag inte ens, stenarna är gömda i snåren och är dessutom väldigt små. Med andra ord kan en sten 100 m från en stig vara helt omöjlig att hitta. Idag startade jag rätt sent men imorgon ska jag starta tidigare, när det är mer folk i skogen kan man alltid dra nytta av ”sportident-pipen” när man letar stenar eller punkthöjder bland snåren J.

Utöver orienteringen så tog jag cykeln till TC fram och tillbaka. 5 mil blev det  och åter igen uppskattade jag Gotland som är så platt J. Nu är jag väldigt hungrig, precis som vanligt när jag tränat upp mot två timmar eller mer….