Det är med dubbla känslor som jag idag har lagt ned alla försök att komma ned och tävla SM i Göteborg. För mig själv har det varit ett stort mål att tävla SM i år men kroppen var både skadad och sliten efter Polar och när jag väl började leta någon att köra med var det i senaste laget. Att jag också bara var intresserad av damklassen gjorde det inte lättare att få tag i någon. Totalt har jag fått 9 st nej, alla med olika anledningar. Tävlingsmänniskan i mig är ledsen, förnuftet säger att det är skönt att slippa åka 40 mil för en tävling där jag inte ens vet om kroppen fungerar. Jag kommer inte heller sakna simmomentet som ingår, det är faktiskt höst nu = inge kul med simning/bad i multisport!

Förra veckan gjorde jag två katastrofala orienteringar. Först en Täbyträning ute i Bogesund, jag bröt efter några kontroller och joggade tillbaka, då hade jag inte ens kommit in i den fruktade ”dödens triangel”. I helgen ville jag ha revansch och tog en violett bana (Ö6) istället för en svart i hopp om att få lite lättare bana. Men så var det inte, det var helt klart en av de absolut svåraste banor jag sprungit! Dryga 5 km på 80 min, då är jag långt borta från de önskade 10 min/km. Men trots detta fick jag idag frågan om att ställa upp i stafett DM för Täby OK i helgen, snacka om att de har kris med att få ihop ett lag när de frågar mig :-) Som tur är har de alla mina resultat svart på vitt så de kommer knappast förvänta sig att det ska gå fort för mig ute i skogen!

Först ville inte kroppen, krampor både här och där efter Polar. Nu vill inte knoppen. Jag kommer på ursäkt efter ursäkt för att inte träna som vanligt. Men kanske är det så? Jag har haft Polar som det stora målet en så lång tid att det blir en urladdning både fysiskt och psyksikt. Sedan har jag ingen tävling inom snar framtid så kanske motivationen tryter pga det också....

Kroppen börjar som sagt att återhämta sig. I helgen var jag dock väldigt avundsjuk på Markus som fick orientera medan jag åkte inlines istället. Min fot gjorde fortfarande ont i lördags men det gick att åka inlines. I söndags vaknade jag och smärtan var borta! Men jag har avvaktat och imorgon ska jag testa foten för lite löpning igen. Inte vilken löpning som helst, utan orientering. Nu blev jag lite motiverad bara av att skriva ordet orientering :-)

Visserligen är inte veckan slut men jag tror den kommer gå till historien som min slappaste på länge. Hittills har jag läst ut två böcker (Camilla Läckberg), druckit ett glas vin typ varje dag samt sovit längre än vanligt varje morgon. Inte heller har jag några träningspass inplanerade.

Skadestatus:

• Handled: Dagen efter tävlingen svullnade min handled upp. Jag tror den helt enkelt blev överansträngd av paddlingen. Som det känns nu dröjer det innan jag kan paddla, cykling däremot hoppas jag på till helgen. Dock inte på racern, där hamnar handen i fel vinkel.
• Foten: Foten blir bättre varje dag men visst är jag lite orolig. Det känns inte som något i leden utan mer i skelettet. Läser jag på nätet låter mina symptom som stressfraktur i lilltå-benet. Men förhoppningsvis är det inte så illa utan symptomen försvinner om jag vilar från löpning en vecka till.
• Knät: Har faktiskt ingen aning, måste nog springa för att veta hur status är med knät.

Jag har inget emot att vila ett tag men det vore skönt att veta hur länge jag måste vila. Jag skulle verkligen vilja ställa upp i SM-klassen i Göteborg om 2,5 veckor. Men jag har ingen att tävla med och att jaga tag på någon när jag inte ens vet om jag blir hel är lite svårt….

Efter en månads ledighet från bloggen så kommer här en tävlingsrapport från Polar Adventure Race. Det var min första tävling över 10 timmar och jag var rejält nervös innan start. En vecka innan start hade vi koll på det mesta och dessutom tränat ihop oss en del, då kommer bakslaget. Vår starkaste kille samt navigatör fick lämna återbud pga av sjukdom. Efter lite letande hittade vi Fredrik som ställde upp med kort varsel, himla tur för oss annars hade jag fått sköta kartan…. Efter våra förutsättningar tyckte jag att vi gjorde en bra tävling, vi kom 10a av 16 startande lag och 12 fullföljande. Det var mitt livs jobbigaste dygn och vill ni läsa den långa varianten så kommer den nedan.

Sträcka 1:

Stads OL ca 10 km inkl. luftmadrasspaddling i strömmen, simning och hinderbana i Karlberg.

Starten går i Berzeliparken och där finns fullt med multisportkompisar från klubben, roligt. Vi börjar självklart i ett högt tempo och jag ligger på lina bakom Björn. Efter dryga 10 minuter kommer vi strömmen där vi ska paddla luftmadrass runt riksdagshuset. Jag var lite orolig för detta moment innan start, hur skulle jag orka paddla uppför strömmen och dessutom ta mig över hindret som fanns på vägen? Alla farhågor var som vanligt överdrivna, denna sträcka var roligast på hela tävlingen! Det gick bra för mig men Fredrik hade lite mer problem med sina handpaddlar så vi fick vänta in en stund längst upp i strömmen.

Efter luftmadrasserna fortsätter löpningen i Gamla Stan, simning över till Tegelbacken (brevid Vasabron) och sedan löpning ut till Karlberg. Jag hade inte kunnat klara ett enda hinder i Karlberg utan grabbarna – de verkligen hjälpte mig både upp och nerför alla hinder. Jag tyckte vi hade ett väldigt bra sammarbete!

Sträcka 2:

Kanadensarpaddling, ca 14 km.

Vi startade vid Karlberg och skulle paddla ut till Hässelby via Drottningholms slott. Vi har inte kunnat paddla ihop oss inför tävlingen med vi tror att vi kan vara jämna om jag/Björn paddlar den lite långsammare Whitewater kanoten och Mattias/Fredrik paddlar den lite snabbare Limit-kanoten. Vi hade fel, jag och Björn var mycket snabbare. Vi testar koppla in draglina vilket inte alls fungerade = vi tappade några minuter till. Efter halva sträckan byter vi, dvs jag/Mattias paddlar Limit och Björn/Fredrik paddlar Whitewater. Nu blir det bättre, vi paddlar totalt sett fortare och är jämnare. Fortfarande har jag lyckats med att sitta den lite snabbare kanoten så denna sträcka blir den lugnaste sträckan för min del. Tror vi tappade ca 10-15 min på att vi inte satt med rätt sammansättning från start.

Sträcka 3:

OL från Hässelby ut till Järfälla, ca 14km.

Det var inte helt lätt orienterat på 1:50000-dels kartan. Jag tycker vi klarar sträckan ganska bra men tappar ändå 2 placeringar på lagen som var strax bakom oss. Björn drar mig uppskattningsvis ca 2/3 av sträckan. Benen känns fortfarande helt ok, det är inte totalt stumma ännu…

Sträcka 4:

Lång MTB på ca 65km.

Här kommer vår andra miss i tävlingen – jag borde ha haft ett kartställ på cykeln. Stora delar går där jag har lite lokalkännedom, nu försöker jag hjälpa Fredrik på kartminne men en karta hade givetvis varit bättre. Det är rätt svårnavigerat i mörkret och vi cyklar långsamt till en början. De sista 2-3 milen av cyklingen hittar jag utan karta och vi kan för första gången cykla på utan att stanna för kartstopp. Jag känner mig ganska stark, hjälper till att ligga först emellanåt men får också använda linan ibland. På en av dessa delsträckor är vi 2a, bara slagna av Sweco/FJS, det hjälper att ha lokalkännedom J. Sträckan slutar uppe på Väsjöbacken, ca 500m från mitt förra hem. Under sträckan hinner jag tänka att långa tävlingar är nog min grej – den tanken skulle jag inte ha tänkt…

Sträcka 5:

OL i Rösjöskogen.

Här dör mina ben, jag stapplar runt hela sträckan och känner att långtävlingar ska jag ALDRIG köra igen! Björn drar emellanåt och jag hjälper Fredrik med kartan. Känner mig pigg i huvudet trots att kroppen svarar så dåligt. Vi avslutar sträckan med att ta oss uppför hela skidbacken på nytt….

Sträcka 6:

MTB tillbaka till stan via Järvafältet och Kista, ca 25 km.

Första kontrollen kan jag återigen guida till utan karta, skönt. 2a kontrollen tar Fredrik via kartan, vi missar lite men reder ut det hela. De två sista guidar jag till igen. Benen stumnar även på cyklingen och vi längtar till nattvilan!

Nattvila

Vi kommer in ca 06:15 och ska starta kl 09 igen. Det blev inte så mycket vila men jag hann sova drygt en timme. Innan sömnen försöker jag äta men det går inte så jag häller i mig 2 st Gainomax istället. Sätter på mig torra kläder och kryper ned, det enda som inte är bra är att det redan blivit ljust. Ber en stilla bön innan sömnen att kroppen ska kännas bättre vid omstarten.

Efter sömnen gör jag ett nytt misslyckat försök att äta. Det blir en till Gainomax och nästen en hel dubbelnougat.

Stäcka 7:

Löpning ca 1,5km + paddling ca 20km.

Löpningen ner till paddlingen går trögt, det känns inte alls att vi fått vila. Jag blir inte dragen vilket många andra tjejer blir men mina ben var ganska glada att slippa tvingas upp i ett högre tempo J

Paddlingen börjar med att Fredriks roder strular så de flesta lag paddlar ifrån oss. Från kontroll 1 kopplar Fredrik in sig på lina efter Björn. Jag får klara mig själv och jag blir genast långsammast i laget. Försöker utnyttja Mattias våg men han har svårt att anpassa sig till mitt tempo men efter ett tag fungerar det bättre. Vi möter inga stora båtar, det som vi tränat på 2 veckor tidigare! Jag saknar vågorna, ville ha lite mer stökigt vatten. När det blev stökigt var jag snabbast i laget och slapp ta i så himla mycket. Sista biten in till Hammarbybacken är så jobbig men jag försöker tänka på att det inte alls är lika jobbigt som att springa!!

Sträcka 8:

Löpning ca 14km + Sky View Challange

Vi börjar gående uppför Hammarbybacken och sedan brant nerför, mina två värsta grenar. Jag är så trött och börjar dessutom få ont i höger fot. När vi kommer till globen får vi en mycket välbehövlig vila. Jag köper ett Wienerbröd och det han väl aldrig varit så gott som nu. Mattias kämpar på Globen och vi andra vilar. Efter Globen börjar löpningen tillbaka. Vi är trötta alla 4a, säger knappt ett ord men lunkar vidare. Det är konstigt att man kan fortsätta springa fast vi är så trötta. Min fot (undersidan och strålning upp i vristen) gör bedrövligt ont! Vid varje isättning med foten hugger det och jag har nära till tårarna. Försöker fokusera på annat än smärtan men det är svårt. Jag är också trött men smärtan i foten är värst.

Sträcka 9:

Teknisk MTB, 12 km

Vi kommer in till TC och speakern och alla andra vi känner tjatar om att vi ska skynda oss, vi kan plocka flera lag om vi är snabba. Jag har lust att be dem alla hålla käften, det enda jag kan tänka på är att ta mig i mål, öka tempot är inget som ens finns som alternativ. Foten slutar tack och lov att göra ont när jag cyklar, vilken befrielse! Till en börjar fegar jag ur på allt (mycket beroende på tröttheten) men på slingan går det tillslut lite bättre. Backarna är många och branta men jag segar mig uppför dem. Vi kommer ikapp Swecolaget som vi varit jämna med hela tävlingen, det känns bra att jag inte är sämst av alla tävlande på att cykla tekniskt! Efter maskinbacken rullar vi ifrån Sweco och har 2-3 min lucka ut på sista löpningen.

Sträcka 10:

Snitslad 7 km löpning.

Självklart går löpningen upp och ner, upp och ner. Jag har bytt skor och foten gör inte lika ont, nu har jag problem med ett knä i stället, knät tillåter inga löpningar i nerförsbacke. Själv är jag också toktrött och Fredrik drar mig på denna sträcka. Vet inte var Fredrik fick alla krafter ifrån men linan är helspänd! Jag blir omkulldragen två gången när det är obanat och efter det inser Fredrik att han måste ta det lugnare när vi inte är på de platta stigarna. Jag orkar/hinner inte lyfta på fötterna helt enkelt. Efter en låååång tid (känns det som) kommer vi tillslut i mål. Sweco hinner inte ikapp vilket känns bra. Målgången känns underbar!

Efter målgång:

Efter en lång dusch kommer jag tillslut ut och möts av Stefans fru som tagit med sig vin till mig, så himla snällt. Jag blir säkert dömd av samtliga multisportare på plats att jag är oseriös men Polartävlingen var årets stora mål och jag har liksom inga andra tävlingar inplanerade för resten av året. Jag vet redan vid målgång att jag är så pass skadad att måste vila ett tag och vin är gott! Vid mitt första glas får jag sällskap av Hanna, vid det andra glaset får jag sällskap av Maria. Markus packar ihop sakerna och jag dricker vin, bra fördelning J Jag nöjer mig med 2 halvfulla glas, äter en pizza när jag kommer hem. Sedan sover jag 12 härliga timmar natten till söndagen. Helt utpumpad men lycklig för att ha genomfört min första långa tävling!!!