Det är både spännande och frustrerande att bara gå och vänta. Kommer det hända något idag,
imorgon, om en vecka eller kommer jag bli igångsatt om två veckor? Idag är det
beräknat datum och för en månad sedan kunde jag inte ens tänka tanken på att
behöva gå över tiden. Nu är har jag vant mig med den tanken plus att jag mår
väldigt bra vilket bidrar till att det känns helt ok. Men visst skulle jag
vilja veta när det är dags....

Jag gillar inte heller när slö-Emma tar överhanden och det har hon verkligen gjort nu. Jag
har varit ledig i 10 dagar och blir bara slöare och slöare. Jag skulle t.ex
kunna träna, både simning och styrketräning borde fungera utmärkt men jag jag
kommer aldrig till skott. Istället landar jag i soffan och tittar på inspelade
serier. Jag har alltid varit sådan, när jag väl får slöa till mig blir det
värre och värre. Idag är planen att städa och ta in adventsljusstakar, får se
om jag lyckas eller inte.

Dessutom har jag hela tiden sett framför mig att jag ska börja träna efter nyår. Det skulle vara så perfekt, jag har längtat efter träning så länge och att starta upp i samband med det nya året kändes helt
rätt. I den planeringen skulle det ha gått fem veckor efter förlossningen.....
Jag får helt enkelt finna mig i att jag inte kan planera detta, min kropp
bestämmer och förhoppningsvis kommer ”junior” när min kropp är redo för det!

Jag har känt det ett tag nu, suget att vilja skriva av mig igen om mina tankar som snurrar i mitt huvud. Förut har jag försökt att strikt bara låta bloggen handla om min träning men jag tror den kommer bli lite mer allsidig nu.

Sedan hösten 2010 har det hänt en del. Jag blev gravid under våren 2011 och just nu har jag slutat jobba och går bara och väntar på att bebisen ska komma. Det kan vara dags när som helst (beräknat datum 29/11) men jag kan också få vänta 3 veckor till. Hur som helst så känns det väldigt konstigt att jag inte ska jobba förrän januari 2013!!!

Ibland får jag dåligt samvete, mina tankar handlar mer och mer om hur jag ska börja träna igen, de handlar inte så mycket om det kommande barnet. Kanske beror det på att det är lättare att tänka på något som jag kan något om, dvs hur jag vill träna, medan barn är ett helt nytt outforskat område för mig. Kanske kommer jag inte alls kunna komma tillbaka till min gamla träningsform, kanske kommer jag inte ens ha viljan eller motivationen till det. Tanken är iallafall att jag ska skriva om hur jag försöker komma tillbaka och skriver jag om det får jag säkert en extra motivation till att fullfölja också