Det är så underbart att vara här i värmen! Det har varit sol varenda dag och nu börjar den snygga cykel-solbrännan komma fram :-) Tur att jag inte bryr mig allt för mycket. Imorse var också hängigheten som bortblåst och förutom lite snuva så mår jag bra igen. Skönt att det inte förkylningen blev långvarig och den har inte stört träningen allt för mycket.

Idag cyklade vi bästa cyklingen hittills. Upp i bergen igen, fantastiska vyer men inte konstant uppför. Solen strålade, jag mår bättre, mina ben kändes starka och det var varmt. Kan man önska sig något mer? Och för er som undrar hur jag och Nillan kan träna ihop så går det helt utmärkt. Nillan har ryggsäck med grejer, hon tar all vind på cyklingen, hon springer ett löppass varje kväll medan jag vilar och ibland cyklar hon lite längre (som i tisdags). Visst hon är även starkare uppför men eftersom det är distansträning så tar hon det antingen lite lugnare uppför så att jag hänger med eller så väntar hon in mig med jämna mellanrum.  Det sista alternativet är att hon cyklar runt och tar kort mitt i uppförsbacken. Tyvärr får jag lägga upp bilder någon annan gång för det vill inte fungera här…

Just det, det finns Eurosport på hotellrummet så jag har fått se det senaste OS-guldet, härligt!!

Jag fick sms av mamma igår, -25 grader där hemma. Just nu sitter jag på ett café på Teneriffa och äter glass samtidigt som jag surfar lite på datorn då det är gratis internet här. Det är ca 25 grader i skuggan och jag har bara kortärmat och kortbyxor på mig. Kan man klaga då? Egentligen inte men det finns verkligen två saker som inte är bra.

1)      Sjukdom – redan i söndags em när vi kom hit kände jag att jag höll på att bli förkyld. Sedan dess har det blivit värre. Hemma hade jag inte tvekat = vilat från all träning men det har inte riktigt gått här.

2)      Ont i ljumsken – vi tog en joggrunda  i söndagskväll. Kroppen kändes pigg trots påbörjad förkylning. Men efter ca 15 minuter så fick jag återigen ont i ljumsken :-( Typiskt!

Cyklingen här är ok, inte mer än så. Det finns inte så jätte många vägar att välja på, det är mycket trafik och våra MTB är tunga och tröga. Men vi resonerar att det är bra träning. Underbart är det iaf att cykla i värmen! Idag cyklade vi upp i berget, jag var tvungen att ge mig efter 90 min konstant uppförsbacke, förnuftet segrade kanske man ska säga. Jag hoppas att min förkylning ger med sig så jag slipper känna efter och vara orolig hela tiden. En sak är säker; jag längtar inte hem till kylan!

Så har min vecka varit, den sämsta på mycket mycket länge. Men helt plötsligt känns det som om den gamla lata Emma har tagit över min kropp. Jag landar i soffan framför OS varje kväll och jag tar mig inte därifrån. Så denna vecka har jag endast tränat i måndags, cykling till och från jobbet. Anledningen till att jag äntligen cyklade till jobbet var att det var OS på kvällen (då ville jag inte åka på t.ex spinning) men jag vet inte om det var värt det. Stockholm kan verkligen inte ploga sina vägar, jag sladdade bara runt med cyklen och enkel resa till jobbet tog hela 95 min!!! Det kan jämföras mot normala 55-60min.

Imorgon åker jag och Nillan till Teneriffa! Det ska bli så härligt att komma iväg från kylan och snön. Egentligen gillar jag snön men nu när jag varken bör springa eller åka skidor med höften så finns bara cykling kvar och det var ingen höjdare i måndags. Denna lata vecka kan jag alltid skylla på att jag vilar mig i form, Nillan är ju rätt mcyket bättre tränad än mig så jag behöver spara på mina krafter :-) Någon som vet en bra cykeluthyrare, tips på cykelrundor etc från Los Cristianos (jag vägrar dock att cykla teknsik cykling!)? Ge mig gärna lite förslag!!

Det är det bästa ordet jag kan komma på för att beskriva känslan från OS-kvällen igår. När ACO och Helena skjuter en respektive noll bommar så räknar man med minst en medalj. Men så blev det inte och det kändes väldigt snopet. Innan kvällen hade jag inte räknat med medaljer men i sådana fall för att de skjuter bort sig, inte åker bort sig. Hoppas att de hittar formen framöver för skidskytte är en favorit sport att titta på tycker jag!

Idag slog jag längdrekord på trainern hela 90 minuter härdade jag ut. Det blev intervaller medan jag tittade på en film och då gick tiden hyfsat fort. Från början tänkte jag cykla utomhus men när träningspasset närmade sig ville jag inte ut i kylan längre, utan valde det tråkiga men varma alternativet på trainern. Positivt var att jag inte fick ont ryggen som jag fick på det korta passet igår. Resultatet av träningen var att jag genast kände mig på mycket bättre humör än vad jag har gjort de senaste dagarna. Helt otroligt att jag är så beroende av träningen att jag blir deppig så fort jag vilar.

Träningsveckan? Som vanligt inte bra men jag får nog inse att jag inte har motivationen….

Måndag: vila efter skidloppet

Tisdag: Löpning knappa 40 min, Spinning 20 min

Onsdag: Styrka 45 min, spinning dryga 80 min

Torsdag-fredag: vila och depp pga höften

Lördag: Långfärdskridskor 20 min, spinning 40 min

Söndag: Spinning 90 min, bålstyrka 15 min

Totalt: Knappa 6 timmar.

Det kanske inte lös igenom i förra bloggen men det här med den onda höften gör mig verkligen på dåligt humör. Jag vill springa och nu när det är snö vill jag också åka skidor, så kan jag helt plötsligt inte göra något av dem. Jag tror att det som gör ont i höften kan ha med löparknä att göra, dvs jag vet att det går att få bort. Men varför gör det även ont ner mot ljumsken? Nu har jag iaf fått en naprapattid på tisdag så får vi se vad hon säger!

Onsdagens spinningpass kändes sådär, helt plötligt hittade jag inte takten till någon låt och varje gång en ny låt började så tänkte jag ”nej för långsam takt”. Jag har inte alls upplevt det så hemma på trainern. Jag hoppas i alla fall att några gillade passet, jag blev trött och jag hörde flåsanden från deltagarna så det är väl positivt.

Torsdag och fredag blev det vila, ingen som helst träningslust (kan ju bara cykla och simma). Igår drack jag också 3 glas vin i förhoppning att ångesten för vilan skulle minska, det gjorde den för tillfället. Nu ska jag försöka se de positiva sakerna jag har framför mig istället:

• I onsdags glömde jag/tappade jag bort min Garmin Forerunner – den har kommit till rätta på gymmet så jag ska hämta tillbaka den snart.
• Idag satte jag äntligen på dubbdäck på cykeln – jag måste få träna utomhus och de andra alternativen (löpning och skidåkning) går ju inte.
• Om en vecka åker jag och Nillan till Kanarieöarna (vi inväntar billiga sista minuten resor) . Troligtvis ingen löpning för mig men cykling utomlands är ju underbart!
• Vid påsk är vi ett gäng på 9 st som åker till Mallorca för att cykla. Den resan längtar jag mest till och dessutom verkar hotellet ha ett volleybollnät :-)

Det var jobbigt i söndags, vet inte varför jag inte hade räknat med det :-) Skidloppet gick på en varvbana (4 varv) och mätte 42km, i söndags var jag väldigt tacksam för den minskade banlängden. Första varvet flöt på bra och jag tror jag varvade under ca 50 min. På andra varvet var spåren uppåkta, stavarna sjönk minst 1 dm i snön och skidorna gled sämre. Efter varv 2 var det inget som var njutbart längre och jag tog mig igenom på ren vilja. Efter loppet var jag väldigt missnöjd, det kändes som jag var bland de sista i mål. Dock visade resultaten http://www.varmdoloppet.se/prelresultat att så inte var fallet, jag kom 11a av 48 starter i D motion och i H motion hade jag placerat mig runt plats 140 av 260 startande. Jag vet, inga placeringar att skryta med men känslan i mål var att det typ bara var 50 skidåkare bakom mig.

Igår vilade jag för jag var rejält sliten i kroppen men idag ville jag ut och springa igen. Det skulle jag inte ha gjort. Förra tisdagen (snöpulsintervaller) kände jag  av min höft/ljumske, samma sak i torsdags och i söndags funderade jag faktiskt på att bryta pga att jag hade ont men smärtan gick över mot slutet och jag fullföljde. Av någon anledning trodde jag att det skulle gå bra att springa men givetvis hade jag fel. Det kändes ok så länge jag fortsatte att springa men varje gång det blev en paus (rödljus) så gjorde det himla ont de 20 första meterna. Nu blir det löp- och skidåknings-vila ett tag fram över :-(

Imorgon ska jag göra debut som spinninginstruktör. Jag ska leda passet för Stockholm Multisport och det känns lite nervöst. Tänk om de tycker mina intervaller är värdelösa? Men jag har i alla fall ett färdigt pass för 82 minuter och jag hoppas det blir bra. Det jag har svårast för är att hålla takten till musiken, men Hanna är där så jag kan tjuvkika på henne :-) Önska mig lycka till!

På söndag ska jag åka Värmdöloppet, dvs 50 km skidåkning. Troligen blir det inget öppet spår för mig så Värmdöloppet blir ”istället för”. Men de har en rätt tuff maxtid som man måste klara - 50 km på 4,5 timme. Om föret är bra och glidet fungerar ska jag väl kunna klara det utan större problem men är föret trögt så vet jag inte om jag ens kommer runt innan de drar repet för sista varvet. Pirrigt med andra ord.

I övrigt så är jag ovän med min kropp. Jag har fått ont i en höft när jag springer, jag är öm i ryggen och orolig för att det ska hända samma sak som ett par helger sedan. Dessutom har jag lyckats få en förhårdnad i huden precis under trampdynan på höger fot, låter inte dramatiskt, men förhårdnaden som är 0,5 cm i diameter kan ändå orsaka rätt mycket smärta. Som tur är går det bra att springa med i läggsulorna (som inte trycker just där) men mina ”normala” skor måste nog bytas ut och gå utan skor inomhus är inte heller en trevlig upplevelse. Medicinen mot förhårdnader är tydligen vårtmedel så det är införskaffat :-)

Det tänkta löppasset i helgen (utsättning av kontroller till Rogainingen) blev mer snöpulsande än löpning. Ena sträckan innebar dessutom ca 300m över en äng där ingen hade gått innan mig och trots att jag tillslut bara gick så var det så otroligt jobbigt. Det tog längre tid än vi trodde att sätta ut kontrollerna (Markus var dessutom hostig och gick endast ut med några kontroller)  men vi hann iaf ut med alla kontroller och de som kom på träningen verkade tycka att Rogainingen var kul. Så i slutändan var det värt besväret :-)

Idag var det Täby OK intervaller på nytt och vad stod på schemat? Självklart snöpuls! Så vi var ett gäng TOKar som sprang på fälten med snö upp till knäna medan de mer normala människorna ägnade sig åt skidåkning vid sidan om. De populära 70/20 intervallerna (70 sek intervall, 20 sek vila) i byttes ut mot 40/20 men ändå var det grymt jobbigt. Jag joggade hem efter 20 st intervaller medan de andra skulle genomföra 10 st till. Nästa tisdag kanske jag orkar genomföra hela passet, hoppas på det!

Förra veckans träning:

Måndag: vila

Tisdag: Löpning (inkl intervaller) 70min

Onsdag: Spinning 60 min (trainern)

Torsdag: Vila (ofrivillig)

Fredag: spinning 40 min (trainern)

Lördag: Orientering (utsättning av kontroller)

Söndag: 40 min OL (mera kontroller) + 30 min skidor

Totalt: 5,5 timmar