Äntligen är vi hemma igen efter några dagar på Hotell-BB vid Danderyds sjukhus.

Det blev en liten Julia! Hon kom kom till världen kl 04:25 natten till i torsdags, var 53
cm lång och vägde 3680g. En alldeleles liten bedårande varelse som dock håller
mamma och pappa vakna på nätterna. Julias humör har växlat, dag 2 levde hon
verkligen upp till pappas smeknamn monster, eller skrikmonster som smeknamnet
blev. Nu sover hon mest men är såklart piggast på nätterna. Inget som är
förvånade ännu iallafall.

Förlossningen gick bra och fort. Vi blev inskrivna kl 02:20 och Julia föddes kl 04:25. Hade
jag helt följt rådet att stanna hemma tills värkarna kom var 3e min och låtit
detta hålla i sig i en timme så hade krystvärkarna startat i bilen. En timme
innan vi åkte hade värkarna precis avstannat lite och kom var 15 till var 20
min... Hade jag vetat att förloppet hade gått så långt skulle det ha varit underbart
att få komma in till lustgasen tidigare, jag hade riktigt jobbiga värkar därhemma.
Jag tänkte att jag bara MÅSTE få bedövning för att klara mig igenom när
värkarna blir ännu värre men så visade det sig att värkarbetet i stort sett var
klart när vi kom till förlossningen och en epidural var för sent. Men jag
överlevde det hela, trots min oro och ångest inför smärtan och det tänker jag
vara stolt över!

Nu ska Markus och jag försöka komma in i de nya rutinerna och försöka lära oss att vara föräldrar.
Man känner sig ofta tafatt och vet inte hur man ska göra/sköta om Julia på bästa sätt. Men vi
lär oss vart eftersom, håll tummarna för oss!

 

Elin

11 december 2011 22:51

Jag håller alla tummar jag kan, fast jag vet inte om jag behöver, är helt säker på att ni kommer bli de allra bästa föräldrar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...