Trots att jag har försökt att tänka på det som gick bra vid förra helgens orientering så har jag ändå grämt mig över min grova miss till kontroll 1. Missen som innebar 20 min och som förstörde dagen som utöver den missen gick riktigt bra! Idag och igår jag har det blivit öppna klasser i orientering och jag har tack och lov fått min revansch!

Gårdagens Ö5-bana var kort (3.5km) med många kontroller (14st). Först suckade jag åt att det var så många kontroller men väl ute i skogen var det riktigt kul! Jag fick orientera hela tiden och jag som ibland har svårt för de sista 50-100m in mot kontrollerna fick verkligen öva på kontrolltagningar. Jag hade inte en enda miss på banan, slutade 3a av 26 startande och var bästa tjej vilket alltid är ett delmål. Jag var 5 sekunder snabbare än nästbästa tjej på spurten vilket också var den totala skillnaden mellan oss – jag ska nog sluta lyssna på Markus som säger att det ser fånigt ut att spurta när man kör öppen klass J Återigen var jag ytterst nära att klara 10min/km (36:03 på 3.5 km). Självförtroendet och glädjen med orientering var helt och hållet tillbaka igen!

Idag startade jag och Markus dagen med 1 timmes MTB. Efter vår MTB-tur var det dags för mig att testa Ö6 för första gången. Jag förvarnade Markus om att han skulle få vänta länge på mig i mål och sedan gav jag mig ut på en mycket svårare bana än vad jag är van vid. Första kontrollen var en långsträcka där jag valde stigval men sedan kom det många kontroller som var mitt ute i terrängen. Enligt winsplit hade jag 4 bommar medan jag själv tyckte att det gick bra på varenda kontroll. Här märks det tydligt att jag måste ta det väldigt långsamt när det blir svårt – därav winsplits bommar. Inte heller blir jag speciellt trött av min Ö6-bana, vill jag kombinera orienteringen med löpträning måste jag helt enkelt ta lättare banor L Dagens orientering var hur rolig som helst men långt över 10min/km J. Dagens och gårdagens runda finns inlagda på Runoway www.obasen.nu/runoway (Össebydubbeln Medel Ö5+Långdistans Ö6).

Nu ska jag ta mig en ordentlig funderare på att gå med i en orienteringsklubb till nästa år. Det verkar dumt att inte göra det när något är så himla kul!

/OL-nörden

Om dryga veckan är det dags för Stockholm Halvmarathon. Jag har inte tänkt så mycket på loppet under sommaren och har inte heller prioriterat loppet. Det har t.ex blivit väldigt få löppass på plan asfalt, multipass och orientering har varit mycket roligare att träna :-)

Men nu är det dock snart dags och redan idag har min ångest startat. Löpningen hem från Kista idag kändes bra, jag tyckte jag låg på i ett helt ok tempo men sedan tittade jag på Forerunnern och insåg hur fel jag hade. Jag lyckades förvisso öka tempot men jag sprang ju bara dryga 7 km, min förhoppning är att kunna öka tempot ytterligare och dessutom hålla det i 21 km om en vecka och när jag tänker på det får jag ångest -riktig ordentlig prestationsångest. Varför? Vem bryr sig om jag springer halvmaran på 1.45 eller 1.55? Vem bryr sig om jag slår förra årets tid på knappa 1:50 eller ej? Själv bryr jag mig alldeles för mycket, jag vill verkligen inte springa långsammare än förra året för jag känner mig mycket starkare i år!

Förra året låg jag hemma i soffan och tyckte synd om mig själv hela förmiddagen inför loppet. Jag skulle iväg och genomföra en tävling i löpning som är det jag gillar mest och istället för att se fram emot den så mådde jag dåligt av mina egna uppsatta mål. Väldigt korkat, inte konstigt att jag inte vill springa Lidingöloppet i år! Om jag kan förmå mig att sänka min egen press kanske jag skulle starta fler löptävlingar vilket skulle vara bra för min träning tror jag!!!

Imorgon är det tack och lov dags för orientering och även om jag kan vara missnöjd efteråt känner jag aldrig någon press innan. I orientering får det bli som det blir, man springer fort där det är stigar och tar det lugnt när det blir svårare orientering. Inte heller går det att sätta upp ett tidsmål = ingen press = ingen ångest! Kanske är det därför jag gillar orientering så mycket, vem vet?

/Ångest- Emma

Enda tills idag har min vecka blivit precis som planerad.

Måndag: vila

Tisdag: MTB till jobbet och MTB via Järvafältet hem

Onsdag: MTB till jobbet och via klubbträningen (kombipass från Hagatoppen) hem igen.

Ok, tisdagens cykling hem blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag kom till en massa återvändsgränder pga byggnationer och dessutom kände jag mig riktigt vilse på Järvafältet ett tag när jag försökte hitta nya stigar att cykla på. Längdmässigt blev dock passet som jag hade planerat.

Men så idag gick allt på tok…..

Plan 1:

Löpning från jobbet till Brunnsviken + nybörjar träning i motionskajaker. Denna plan blev dock raserad när Markus inte ville hänga på och jag inte ville springa dit med en tung ryggsäck (hade annars lämnat ombytet i bilen på morgonen), motionskajak = bada = mkt varmt ombyte :-)

Plan 2:

T-bana + buss till Brunnsviken, löpning runt Brunnsviken + nybörjarpaddling. Eftersom jag redan var orolig för hur jag skulle klara träningen i ranka kajaker blev valet lätt när det började blåsa upp mitt på dagen.

Plan 3:

Långpass löpning hem från jobbet. Sista chansen till ett långpass löpning inför halvmaran som börjar närma sig och denna plan kändes perfekt. Nästan bara asfalt, precis vad jag behöver känna på. Men jobbet drog över på tiden, kl 18 när jag stämplade ut var jag hungrig och trött efter en lång dag och när jag tittade ut vräkte regnet ned + att det blåste bedrövligt. Jag såg framför mig hur jag självfallet skulle få motvind på alla tråkiga raksträckor på hemvägen. Så jag tog min ryggsäck och åkte kommunalt hem.

Snälla säg att ni känner igen er så att  jag inte är ensam om att ibland göra så här!

/mästarinnan på undanflykter

Japp, idag var det riktigt kul att cykla eller rättare sagt det har aldrig varit roligare! Tänk om det kunde få vara så här jämt då skulle jag kunna cykla hur mycket som helst :-)

Jag, Maria, Anna, Linda och Henrik samlades i morse vid Norrvikens kanotklubb för att tillsammans cykla en runda på Järvafältet. Ingen av oss känner till några bra MTB-vägar på Järvafältet och målet var att få cykla ca 2-3 timmar och förhoppningsvis kunna hitta lite lagom svåra tekniska stigar. Vi började lite knackligt och cyklade bl.a på en helt hopplöst upptrampad ridstig men det blev bättre. Längst uppe i nordvästra hörnet av Järvafältet hittade vi en perfekt lagom teknisk stig (Emma-lagom) att cykla på. Vi tog den tre varv och jag njöt hela tiden, aldrig någonsin har jag upplevt cykling så roligt!

Det är sådana här dagar jag inser att jag tycker det är roligt att cykla i skogen problemet är bara att så fort det blir för svårt så kommer min rädsla och då drabbas jag av ångest istället. Att cykla med ångest är inte roligt och det kommer aldrig att bli heller. Nu under hösten ska jag försöka hitta fler lagom svåra stigar och fortsätta tycka cykling är roligt!

Gårdagen ägnade jag åt orientering och ännu en gång inser jag att MÅSTE lära mig att ta det lugnt till första kontrollen. Denna gång gick jag bort mig 20 minuter innan jag tillslut gick tillbaka till startpunkten och började om. Efter min ”omstart” gick allt bra helt utan missar men det är så frustrerande att missa så grovt till kontroll 1. Har jag inte lärt mig någonting, gå tillbaka till sista säkra, har jag aldrig hört det förut eller? Nu försöker jag dock fokusera på det som gick bra och det är de sista 50 minuterna av banan och inte de 20 första! Chans till revansch kommer nästa helg då det är OL-tävling 3 km hemifrån mina föräldrar :-)

Imorgon är det en vecka sedan jag debuterade på lång bana och  i veckan har jag tagit det lugnt. Kroppen har känts ganska fräsch men jag har tagit det medvetet lugnt, dels på grund av tävlingen och dels för att det var länge sedan jag hade en lugn träningsvecka. Nu har det blivit helvila söndag, måndag, tisdag och torsdag och det har varit riktigt skönt. Självklart hade det varit bäst om jag ägnat veckan åt att paddla istället men ibland behöver jag vila helt eftersom det är ända gången jag även slipper stressen med att hinna få till ett träningspass.

I onsdags var det klubbträning i Karlberg och jättekul att se så många där. Bl.a var det två tjejer som var där och provtränade med oss och jag hoppas verkligen att vi får se dem igen! Träningen var bra men hinderbana är verkligen inte min grej, jag körde 1,5 varv på den tänkta banan (löpning-hinderbana) men sedan bytte jag Elin och Hanna ut hinderbanan mot 400m intervaller. Jag måste lite skamset erkänna att det var första gången jag körde lite kortare intervaller och det var faktiskt rätt kul – det måste jag göra igen!

Just nu är det väldigt långt kvar till jag ska tävla multisport nästa gång och det känns lite tråkigt. Under sommaren har multisport blivit så roligt igen att jag gett upp det på förhand givna målet med att starta en triathlontävling. Just nu känner jag mig inte ens motiverad till Stockholm Halvmarathon. Visst vill jag springa men jag har inte alls lust att koncentrera min träning på löpning, så det får gå som det går. Förhoppningsvis räcker det till att slå min tid från förra året :-)

För övrigt så poängterade Hanna efter tävlingen i lördags ”Emma du MÅSTE bli bättre på teknisk cykling”.  Och visst håller jag med Hanna men ibland vet jag bara inte hur det ska gå till – det känns som om jag är född till att vara en fegis. Det jag däremot känner mig mest motiverad till att träna efter tävlingen är orientering. Visserligen behöver jag inte kunna orientera när jag tävlar med Markus men tänk om han blir skadad eller tappar motivationen då vill jag slippa vara beroende av att tävla tillsammans med en orienterare. Så imorgon far vi iväg till Kungsängen och startar öppen klass i orientering. Jag har hört att det ska komma många SMS-are dit så nu fattas bara en SMS-vimpel så att vi hittar varandra också!

Japp, debuten är avklarad och jag sitter hemma i soffan och ska försöka summera gårdagens tävling (obs det blir en lång summering). Kroppen känns förvånansvärt fräsch men o andra sidan har jag inte testat att röra på den så mycket idag :-)

Innan start

Tiden innan start är alltid stressig och nervös tycker jag. Vi fick hämta ut kartorna två timmar innan start och medan jag tittade igenom vägvalen fixade Hanna med cyklar och påfyllning av flaskor mm. Trots detta blir jag stressad, finns allt vi behöver i växlingsfållan, har vi tillräckligt med dryck och energi, har jag verkligen tänkt rätt här om mina vägval? Jag fick lite stöd och hjälp från Björn om vägvalen vilket lugnade ner mig en del åtminstone.

Sträcka 1, OL 10 km

Starten går och vi hamnar ganska långt bak på en gång. Hanna är i lina bakom mig men jag drar aldrig speciellt mycket. Första kontrollerna ligger längst med en grusväg för att sprida fältet och långsträckor på grusväg är verkligen segt! Redan vid kontroll 4 kommer min dundermiss, stigen som skulle finnas enligt kartan finns inte, skogen har blivit kalhygge och jag tycker ingenting stämmer. Paniktankar hinner komma om att ”hittar vi den inte får vi bryta” och ”hur ska resten gå när jag missar redan på kontroll 4?” Efter en hel del irrandes hjälps vi åt tillsammans med ett annat mixlag och hittar tillslut kontrollen. Otroligt skön känsla att finna kontrollen tillslutJ

Resten av OL-sträckan flyter på ganska bra, jag gör ingen mer miss även om vissa sträckor givetvis kunde ha gått snabbare. Är faktiskt stolt över mig själv att jag snabbt efter missen la den bakom mig och tänkte framåt istället! Jag har ju annars stora tendenser till att fastna för det negativa…..

Sträcka 2, MTB-led + MTB-O 21 km

Början av MTB-leden går uppför, uppför och uppför till toppen av en liten skidbacke. Hanna växlar mellan att cykla och släpa cykel medan jag väljer det sistnämnda i stort sett hela vägen upp. Efter toppen av backen går det nerför och fastän Hanna får vänta in mig massor tycker jag att denna del går helt ok för fega mig. Lite senare börjar dock det mest tekniska partiet och här har jag svårt att hålla modet och humöret uppe. Jag får hoppa upp och ner på cykeln hela tiden och dessutom känner jag mig väldigt trött. Att springa med cykeln är jobbigt!

Tillslut kommer vi fram till MTB-orienteringen och äntligen byts alla rötter och stenar ut mot mestadels grusväg! MTB-O går hyfsat och vi ligger jämsides med ett annat damlag tills de gör en miss. Vid ett stigkors tar de ett vägval rakt fram, jag och Hanna tar höger och efter det ser vi dem inte mer J Tur att jag stannade och tittade på kartan en extra gång istället för att bara hänga!

Sträcka 3, Kanot-O 10 km

Efter sträcka 2 är jag riktigt trött och börjar fundera på hur jag ska ta mig igenom resten? Hanna försöker muntra upp mig och jag dricker ur en Gainomax innan vi sätter oss i kanoten. Paddlingen till första kontrollen går bra förutom själva landstigningen där jag har svårt att styra in kanoten rätt mot land. Till kontroll 2 har det börjat blåsa rätt rejält och vi är t.o.m nära att gå runt vid ett tillfälle. Som tur är kommer vågorna rakt bakifrån efter att vi rundat en udde och då blir paddlingen lite mer stabil igen. Efter kontroll 2 kommer motvinden och vägen tillbaka via kontroll 3 är ganska seg. Under hela paddlingen har jag problem med kramp i benen här och där och får byta benställning nästan hela tiden. Jag är dock rätt van vid det eftersom det händer ofta på paddlingsmomentet på tävling,.

Sträcka 4, OL 8 km

Sträcka 4 klarar vi av helt utan missar J Visst, något av vägvalen kanske inte var de bästa men utifrån de vägval vi valde hade vi ingen miss. Vid två ställen väljer vi att gena genom skogen. Terrängen var verkligen inte löpvänlig men vi tappar ingen tid på valen men har garanterat sparat en massa energi! Delar av sträckan går mycket uppför och där är jag helt klart för trött för att orka springa. Jag försöker tänka att om vi är trötta måste de andra också vara det. Hanna, stackaren, får klättra upp i utkikstornet på toppen av skidbacken medan jag får några välbehövliga vilominuter :-)

Sträcka 5, MTB-O

Planen var att byta camelback till sträcka 5 men den lånade camelbacken från Markus läcker. Tack vare snäll support från Pernilla (som redan har gått i mål) och Micke får jag nytt vatten i ena cykelflaskan och hjälp att få upp nästa Gainomax som jag hastigt klunkar i mig medan Hanna otåligt står och väntar på att få komma iväg. Jag har otroligt svårt att göra snabba byten när jag börjar bli trött!

Själva sträckan går ganska bra. Hanna drar mig betydligt mer nu och det är jag evigt tacksam för! Vid en uppförbacke på en tung och jobbig ridväg ger jag upp och ska kliva av cykeln, orkar inte trampa mig upp. Helt plötsligt hugger den värsta krampen jag någonsin varit med om tag i min högra vad. Jag skriker rakt ut och stackars Hanna tror för några sekunder att jag ramlat och skadat mig allvarligt. Jag lyckas dock stretcha ut krampen och vi kan fortsätta men visst blir jag lite fegare med att ta i varje gång det börjar dra i vaden igen.

Sträcka 6, OL 3km

Äntligen sista sträckan och en kort sådan! Jag inser att vi kommer att orka in i mål och det är en härlig känsla. Några partier är jag så trött att vi får gå och löpningen går verkligen långsamt nu men o andra sidan har vi inget lag som pressar på oss heller. Jag försöker ta det lugnt med kartläsningen eftersom mitt huvud börjar bli rätt segt men sista OL-sträckan är lätt och vi klarar oss undan utan bommar.

Målgång

Efter 8 timmar och 5 min joggar vi in i mål. Under dessa timmar har jag druckit upp 4 st Gainomax (jag verkligen gillar dem!), en camelback med svag sportdryck, ca 1,2 L vatten från olika flaskor, ätit en halv banan och en halv bars. Om detta är mycket eller lite har jag ingen aning om….. Jag försöker komma på hur många gånger jag tänkte "aldrig mera" och kommer faktiskt inte på en enda gång. Tusen tack till Hanna som pushade på mig, drog mig på cyklingen, var som en otröttlig robot i kanoten och som övertalade mig till att våga testa lång bana!

Hur gick tävlingen? Jo vi vann :-)

Ps: Vill någon köra Oslo City Challange nästa helg kan ni köpa en billig startplats av mig och Hanna.

Kort dag på jobbet idag, flexade ut redan kl 13:-) Och tur var väl det för jag har inte lyckats koncentrera mig på jobbet speciellt bra. Jag har både varit nervös, längtat och varit förväntansfull inför morgondagen. Nervös hur det ska gå att sköta kartan och hur jag ska klara tekniska cyklingen, förväntansfull över hur jag kommer att uppleva en lång bana och längtat efter att få tävla igen. Jag tror jag kommer klara av orienteringen, jag är nervös över hur jag ska kunna hålla koncentrationen på topp hela tävlingen igenom. Beräknad segertid för herrklassen är 6timmar så jag och Hanna räknar med att vara ute + 8timmar.

Inför morgondagen har min längsta tävling varat i knappa 5 timmar (sista sträckan på O-ringen). Längsta träningspasset ligger på 7 timmar men då tog vi det väldigt lugnt, cyklade mestadels och bytena blev långa. Det ska bli kul att se hur jag klarar av den fysiska ansträngningen imorgon, håll tummarna allihopa!

Sträckning:

1)      OL, ca 10 km

2)      a. MTB (markerad led)

b. MTB-O 21 km (inkl. 2a)

3)      Paddling, ca 10 km

4)      OL, ca 8 km

5)      MTB-O, ca 12 km

6)      OL, ca 3km

Utöver mig och Hanna har SMS 1 lag i herr-lång, 3,5 lag i mix-lång och 3 herrar i Soloklassen. Jag kan ha missat några men himla roligt med sådan uppslutning från klubben!

/Nervösa Emma

Ja ni läste rätt, feg-Emma ska ta steget och testa lång bana i helgen! Debuten sker i Kristinehamn tillsammans med Hanna och det känns riktigt kul att vi ska komma iväg!

Innan helgen låg mitt fokus på att övertala Markus till en start i den korta mixklassen. Om Markus inte ville tänkte jag stanna hemma och passa på att få en lugn återhämtningsvecka. Jag misslyckades med försöket att övertala Markus och tack vare uppmuntran från olika håll (tack för det!) så kändes Hannas fråga om en start i lång klass plötsligt väldigt lockande. Efter en provpaddling igår bestämde vi oss för att åka och med lite tur lyckades vi även få tag i en kanot.

Jag och Hanna körde Raid 2007 ihop i korta klassen. Tävlingen gick sådär, det var första gången jag höll i kartan och många små missar gjorde att vi tappade mycket tid. Paddlingen på Fyrisån var också allt annat än rak :-) Både jag och Hanna är vana att köra med Markus respektive Björn och när vi kör multisport med dem behöver vi varken tänka på kartor, styra kanot eller hålla uppe tempo. Så tävlingen på lördag blir spännande, min första långa klass och tredje gången jag tar hand om kartan.  Jag får även förtroendet att styra kanoten men det är ett tacksamt jobb när Hanna sitter där framme och maler på som en robot. Hon har verkligen en högre frekvens i paddlingen än vad jag är van vid, igår plaskade jag ner hela mig!

Och i och med beslutet att tävla kom även min inbillningssjuka som ett brev på posten. Kliar det inte lite i halsen, känns inte huvudet ovanligt tungt och visst är jag lite hängig? Som om inte det var nog så drömmer jag också, här är ett smakprov från natten:

1)      1 min innan start kommer jag på att vi glömt att titta på kartorna (samtliga kartor ska delas ut i förväg)

2)      Vi blir försenade till start pga att vi har svårt att få fram rätt karta

3)      Redan första 100 metarna är mina ben som stockar och vi sniglar oss fram

4)      Hela MTB-sträckan går upp och ner för en slalombacke. Värsta dragningen är såklart utförkörningen.

5)      Jag har glömt mitt kartställ

Ni får hålla tummarna att lördagen blir mer lyckad än mina drömmar!

Ps Mina OL-rundor från helgen finns nu ute på Run-o-way: http://www.obasen.nu/runoway/       L100-dubbeln medel och långdistans, klass Ö5