Jag vaknar kl 6 när alarmet på min mobil börjar låta och det första jag hör är hur regnet smattrar mot fönstret. När alarmet går för andra gången (kl 6:10) så hörs ett dån utifrån, sånt där regn när himlen nästan öppnar sig. Varför, varför , varför har jag och Anna bestämt träff efter jobbet för att cykla? Det betyder att jag även måste ta cykeln till jobbet, i detta hällregn!!!!

Normalt sett är jag en mer en solskenscyklist, d.v.s regnar det ute får cykeln stanna hemma. Vissa perioder betyder det att träningen går väldigt dåligt så den inställningen försöker jag ändra på. Imorse när jag låg i sängen ångrade jag mig dock, jag hade gett mycket för att få sova vidare och fortsätta vara en solskenscyklist utan strävan att förändra det.

Kl 7 trampar jag hemifrån, på MTBn denna gång. Kl 7:10 öppnar sig himlen på nytt och efter det kan jag sluta upp alla försök att undvika vattenpölarna, jag skulle ändå inte kunna bli blötare. Halvvägs till jobbet upptäcker jag att det är helt ok att cykla i regnet. Jag fryser inte och jag slipper dessutom trängas med andra cyklister på cykelbanorna. Tror jag ser 2 eller 3 cyklister på väg till jobbet och det är inte många!

Kl. 15:30 möter jag upp Anna och Krister i Alvik och vi beger oss ut mot Järvafältet. Cykelturen blir inte superlång men eftersom Anna och Krister är betydligt starkare än mig så blir tempot ganska högt för min del och känner mig rätt nöjd med längden på passet. Turligt nog klarar vi oss utan regn men jag var ändå blöt – kan inte påstå att cykelbyxorna hunnit torka under dagenJ

 Så två stora plus med cykeldagen:

-          Jag trotsade regnet

-          Knät började aldrig göra ont, det måste vara ett nytt rekord!

Imorgon blir det orientering i Knivsta och nu får jag se om orienteringen på Gotland var en lyckoträff eller om jag faktiskt har blivit lite bättre. Det som jag funderar på nu är om mitt "cykelknä" klarar av att trampa landsvägcykeln till Knivsta imorgon , kanske det är att utmana ödet?