Jag hann verkligen inte få till träning idag. Jo om jag hade sprungit ut kl 21:30 men det hade jag ingen lust med. Det är konstigt, så fort jag av någon anledning kommit av mig med träningen pga av skador eller sjukdomar så är ofta motivationen rätt låg att komma igång. Sedan efter ett par träningspass så rullar det på och att gå upp t.ex en timme tidigare för att hinna träna känns mer naturligt igen.

Nu får jag hoppas att jag kommer ut imorgon på en löprunda och sedan att jag hittar flytet med att få in träningen på schemat igen!! Tack och lov gjorde jag det sista med gamla lägenheten idag, dvs lämnade över alla nycklar så nu har vi bara nya radhuset att få ordning på. Vi behöver inte renovera men packa upp - tur att varken jag eller Markus mår dåligt av lite oordning :-)

Imorgon hade jag tänkt starta om träningen med nya tag. Min träning i t.ex Funbeat är nere på rekordlåga 500min/30 dagar den som annars har snittat på ca 2000min/30 dagar sedan i våras. Först var det cykelkraschen som ställde till det och sedan förkylningen förra veckan. Nu äntligen har hängigheten släppt och imorgon tänkte jag ut och springa.

Men helt plötsligt får jag svårt att få ihop morgondagen. Jag måste lämna jobbet ca 14:45 för att hinna ut till Sollentuna och lämna lgh-nyklar innan Sollentunahem stänger (det absolut sista att göra med gamla lgh). Detta kändes perfekt eftersom jag då hade tänkt springa hem. Dock måste jag in till stan och sortera klubbkläder en timme och vilket innebär att jag kommer hem runt kl 19. Då är det mörkt, Emma är lite mörkrädd + att jag bara måste fixa mat, matlåda och bakning. Ja, jag har bakdag på jobbet och det vore inte populärt om jag missar.

Varför har man alltid så lite tid? Om det inte vore för att jag redan ska lämna jobbet så tidigt hade jag kunnat springa dit eller sprungit på lunchen. Nu blir det också svårt att hinna. Att jag dessutom kom hem sent idag ~kl 23 gör inte saken bättre, annars hade jag kunnat gå upp tidigt men jag behöver sova. Ska klura lite till och se om jag får ihop det ändå. Markus har ont i halsen annars hade jag kunnat få sällskap på kvällslöpningen i mörkret imorgon….

/tjejen med många ursäkter

Jag tycker det är så svårt att avgöra om jag bör träna eller inte! I tordags avstod jag en löping hem pga halsont och hängighet. Gårdagen på jobbet var inte bättre, jag kände mig riktigt hängig. Idag däremot har jag känt mig piggare men mer snuvig. Kanske tränar jag lite imorgon kanske inte....

Markus ska köra för-SM med många andra från klubben. Jag hade tänkt att starta OL-stäckorna och sedan vara funktionär men nu ska jag vara barnvakt istället. Känner jag mig sugen och frisk orienterar jag nog en sväng efter att paret jag passar barn åt har gått i mål. Känner jag mig fortsatt hänging blir det ev. lite cykling istället. Ja, jag kan ju ta med cykeln kom jag precis på! Handledsskydd och någon karta kanske gör en cykeltur mycket roligare än OL, iaf när jag är snuvig.

Jag har blivit så himla morgontrött! Hur jag än försöker så bara måste jag snooza flera gånger varje morgon. Ofta blir det en hel timme men imorse klarade jag mig åtminstonne undan med en halvtimme. Denna halvtimme gjorde såklart att löpningen till jobbet blev försenad, från kl 6:30 till 6:55.

Jag borde verkligen springa till/från jobbet mera. Visst är det trevligt att vara med på klubbträningar, träna med kompisar m.m men vilken tid det tar, att träna till och från jobbet är så himla tidseffektivt! Jag lämnade allstå hemmet kl 6:55 och kom till jobbet 8:05, då inkluderar jag att hade lite väl god tid på mig till tåget (fick vänta några minuter), fick stanna vid flera rödljus och stannade till för frukostköp på pressbyrån. 1h och 10 min inkl. 40 min löpning och 20 min tåg kan annars jämföras med den obligatoriska timmen det tar för mig att komma till jobbet kommunalt. Idag var jag nära att även springa hem men jag kände av halsen igen på eftermiddagen så jag var klok (för 2:a ggn denna vecka!) och tog t-bana/buss hem.

Fastän jag tycker det är så roligt att träna blir det ibland så jobbigt. T.ex klubbträningen förra veckan, samling kl 18:30 jag kommer direkt från jobbet eftersom jag inte hinner hem emellan. Träning till kl 20, missar precis en buss och är hemma kl 21:30, dusch kl blir 22 (då brukar jag vilja sova) och sedan måste man dessutom laga mat och äta! Sedan är det inte meningen att bara slänga i sig vilken mat som helst, jag anser vad är meningen med att träna och man inte försöker äta och sova ordentligt? Nu misslyckades jag med detta förra veckan då det blev toast med mozzarella/skinka/avocado till middag innan jag somnade i sängen. Det jag ville komma fram till var vad ska man priorietra? Ensam träning eller gemensam träning? Det senare brukar innebära att man pressar sig mer och blir inspirerad men det är otroligt tidsineffektivt. Ensamträningen är tråkigare, oinspirerande men tidseffektivt. Det bästa är väl en blandning, jag har bara inte kommit underfund med vilken blandning som passar mig!

Gårdagen skilde sig inte så mycket från måndagen, jag hade fortfarande ont i halsen och kände mig allmänt hängig. Även om det var kul att träffa träningsglada multisportare på träningen igår kväll så var cykelvakt inte precis det jag drömmer om att vara på nätterna. Precis som i våras när duathlonintervaller stog på schemat verkade de flesta som deltog på träningen uppskatta träningsformen. Jag har börjat fundera på hur jag och Markus skulle kunna utöva det själva och det bästa jag kommit på är:    

      -     välja ut en löp- och cykelvänlig slinga på ca 4km

-          starta åt olika håll, en springande en cyklande

-          när man möts växlar man och fortsätter åt olika håll osv…..

Det jobbiga är att den som cyklar måste ha en ryggsäck med sina löparskor + den andres cykelskor. Men då det är torrt underlag ute skulle det faktiskt kunna fungera, om det är lerigt skulle inte jag vilja vara den som tvättar ryggsäcken efteråt :-)

Imorse var jag fortfarande lite hängig och lite hostig, däremot var det halsonda borta så jag bestämde mig rätt omgående för att starta i kvällens ”löptävling”. ”Löptävlingen” är allstå ett lopp som terrängsektionen på jobbet anordnar och det brukar inte vara så många som deltar. 3,9km bakom Karlbergs slott, mest grusväg med några backar. Loppet blev ganska tråkigt, Maria-tjejen som vann startade i ett hårt tempo och jag bestämde mig rätt fort för att inte försöka hänga. Sedan hamnade jag i ett tråkigt tomrum och även om jag blev trött tog jag inte ut mig totalt, när ingen pressar mig lyckas jag aldrig ta ut mig speciellt mycket. 17:40 blev tiden och som vanligt grämer jag mig för att jag glömde Forerunnen, jag hade velat veta vad pulsen låg på när jag inte tog ut mig totalt!!! Nu på kvällen känner jag mig åter igen lite hängig men jag hoppas att förkylningen snart är över för nästa löppass är redan inplanerat, imorgonbitti kl 6:30.

Jag vaknade imorse med en hals som värkte och ett huvud som kändes tungt. Under dagen som har gått har jag varit hostig men inte snuvig eller hostat upp slem, halsen har blivit lite bättre. Men jag lät det kloka beslutet överväga, dvs att vila idag. På onsdag är det nämligen en intern löptävling på jobbet som jag inte vill missa, därav är jag lite extra försiktigt för att förhoppingsvis komma till start där istället. Förra hösten hade jag knappt reagerat på ännu lite halsont men detta är faktiskt första gången på länge som jag känner mig förkyld. Ja om jag inte räknar med alla gånger som jag har varit inbillningssjuk inför tävlingar förståss :-)

I övrigt så har jag i helgen bestämt mig helt för att skippa årets KM och istället åka till Åland och springa halvmaran i slutet av oktober. Jag vet ändå inte om jag kan delta på KM och jag vill verkligen få ett mål att kämpa emot i höst. Eftersom jag dessutom missade Stockholm Halvmarathon så bara måste jag få åka iväg och testa min löpförmåga någon annanstans! Nu återstår bara att boka ett paket med båt, hotell och startplats. Idag lyckades jag missa telefonbokningens stäningstid med ca 10 min. Bättre lycka imorgon!

Hoppas nu att många dyker upp och kör lite Duathlon-intervaller på Stockholm Multisportträningen som jag och Markus anordnar imorgon. Jag har det stora ansvaret att agera cykelvakt :-)

Idag fick jag äntligen orientera igen, det har jag längtat efter enda sedan jag kraschade med cykeln. Jag, Markus och hans lillebror åkte ner till Tungelsta för att få springa en varsin öppen klass, ingen av oss tyckte det var värt besväret så här efteråt.....

Min bana var riktigt svår men inte för svår - jag ska kunna behärska den. Men redan mot kontroll 2 gick jag helt fel med kompassriktningen och det blev en stor omväg som följd. Sedan till kontroll 5 gjorde jag det klassiska felet nämnligen kontrakurs. Helt vilse kände jag mig ett tag innan jag tillslut 1) kom på mitt misstag och 2) visste var jag var på kartan igen. När jag började med hästhoppning som liten sa alltid mamma att jag tvungen att begå alla misstag innan det skulle börja gå bra. Kanske är det samma sak med orientering, jag kan inte förvänta mig att det ska gå bra jämt förrän jag har gått igenom alla misstag man kan göra. Undrar hur många det finns?

Nu har jag iaf gjort 2 misstag på en och samma dag, för egentligen ska jag vara diskad (om nu någon bryr sig på en öppen bana). Jag orienterade via ett stort gult fält och missade helt att det var rödmarkerat, det var som om jag inte såg de röda strecken precis som att jag missade ett par snitlsade röda stigar på kartan. Efteråt är det självklart att det var förbjudet område men väl på plats så såg jag det inte. Resultatet idag var långsamma 67 min på 3,9 km så det var verkligen inget att skryta med. De senaste gångerna har jag ju legat ner mot 10min/km så detta var verkligen ingen bra dag!

I övrigt har jag upptäckt hur mycket man använder en handled på en orienteringsbana. Det blev verkligen mycket svårare att ta sig upp och nerför branter när man inte kan ta stöd med höger hand....

Äntligen ett löppass som kändes riktigt bra igen! Löpning delar hem från jobbet stod på mitt planerade schema vilket innebär ca 5+1,5 km närmaste vägen. Som vanligt blev fredagen på jobbet lite sen och när jag väl skulle byta om till löpkläderna var den mesta av viljan att springa borta, dessutom kanske löprundan skulle bjuda på smärta i foten. Men så fort jag kom igång kände jag att kunde sluta oroa mig för foten, den kändes riktigt bra trots den extra tyngden av ryggsäcken på ryggen. Däremot till min förvåning märkte jag att jag fortfarande hade träningsvärk kvar i högra låret från tisdagens intervaller. Kan det bero på att jag tar i mer med höger måntro, eller har det med löparbanans kurvor att göra?

De första 5 km till Roslagsbanan flöt på riktigt bra och jag njöt verkligen av att springa, för många rödljus och lite för mycket kläder är det enda jag kan klaga på. När jag hoppade av Roslagsbanan och påbörjade löpningen hemåt kändes det ännu bättre, jag tänkte att nu har jag hittat mitt flyt. Men så tittade jag på Forerunnen och upptäckte hur långsamt det gick! Mycket långsammare än de första 5 km till Roslagsbanan. Nu kanske man kan tycka att när det känns som det flyter så går det långsamt men så brukar det inte vara för mig. När jag känner flyt brukar iaf tempot ligga under 5.30 min/km men nu var det skrämmande nära 6 min/km. Passet var dock tänkt som ett lungt pass och en kortare omväg gjorde att jag iallafall fick ihop 8km totalt idag. Jag hade gärna fortsatt men jag ska börja lite lungt denna vecka, vågar inte låta löpningen rinna iväg till för många km/vecka, då blir jag skadad. Hålla mig till planen helt enkelt fastän jag inte vill.... Pulsklockan visade iaf att jag har mycket mer att ta av, medelpuls 163 som kan jämföras med medlepulsen 186 på halvmaran förra året :-)