Imorgon hade jag tänkt starta om träningen med nya tag. Min träning i t.ex Funbeat är nere på rekordlåga 500min/30 dagar den som annars har snittat på ca 2000min/30 dagar sedan i våras. Först var det cykelkraschen som ställde till det och sedan förkylningen förra veckan. Nu äntligen har hängigheten släppt och imorgon tänkte jag ut och springa.

Men helt plötsligt får jag svårt att få ihop morgondagen. Jag måste lämna jobbet ca 14:45 för att hinna ut till Sollentuna och lämna lgh-nyklar innan Sollentunahem stänger (det absolut sista att göra med gamla lgh). Detta kändes perfekt eftersom jag då hade tänkt springa hem. Dock måste jag in till stan och sortera klubbkläder en timme och vilket innebär att jag kommer hem runt kl 19. Då är det mörkt, Emma är lite mörkrädd + att jag bara måste fixa mat, matlåda och bakning. Ja, jag har bakdag på jobbet och det vore inte populärt om jag missar.

Varför har man alltid så lite tid? Om det inte vore för att jag redan ska lämna jobbet så tidigt hade jag kunnat springa dit eller sprungit på lunchen. Nu blir det också svårt att hinna. Att jag dessutom kom hem sent idag ~kl 23 gör inte saken bättre, annars hade jag kunnat gå upp tidigt men jag behöver sova. Ska klura lite till och se om jag får ihop det ändå. Markus har ont i halsen annars hade jag kunnat få sällskap på kvällslöpningen i mörkret imorgon….

/tjejen med många ursäkter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...