Igår efter jobbet fick jag sällskap med Linda till simhallen där vi skulle träna vattenlöpning. Jag har testat en gång förrut och jag tyckte det var svårt att bli trött såvida jag inte körde intervaller. Linda instruerade mig till att göra på ett nytt sätt, röra benen mer som crawlsparkar än som löpsteg och detta blev jobbigt redan utan intervaller. Men med ett tomt vätskebälte som flytkraft så lyckades jag hålla mig ovanför ytan och genomföra intervallerna, kul och jobbigt blev resultatet.

Som paus i löpningsintervallerna skulle jag försöka lära Linda lite crawlteknik - jag som inte har crawlat sedan i våras och dessutom är värdelös på det :-)

Sist jag crawlade gick det riktigt dåligt! Jag var långsam och blev flåsig för ingenting. Igår crawlade jag en bassänglängd och helt plötsligt kom jag på varför jag simmade rätt mycket förra vintern. Det var så härligt att känna sig tyngdlös i vattnet men tyvärr så kom smärtan i handen rätt fort så det blev bara en längd. Varför vill man alltid göra det som man inte klarar av för tillfället? Undrar om jag snart kommer att tröttna på löpningen och bara vilja cykla, det vore något nytt i så fall!

I övrigt har jag verkligen min nyttiga vecka, efter simningen blev det en Pan Pizza med extra ost, mmmmm.