Äntligen ett löppass som kändes riktigt bra igen! Löpning delar hem från jobbet stod på mitt planerade schema vilket innebär ca 5+1,5 km närmaste vägen. Som vanligt blev fredagen på jobbet lite sen och när jag väl skulle byta om till löpkläderna var den mesta av viljan att springa borta, dessutom kanske löprundan skulle bjuda på smärta i foten. Men så fort jag kom igång kände jag att kunde sluta oroa mig för foten, den kändes riktigt bra trots den extra tyngden av ryggsäcken på ryggen. Däremot till min förvåning märkte jag att jag fortfarande hade träningsvärk kvar i högra låret från tisdagens intervaller. Kan det bero på att jag tar i mer med höger måntro, eller har det med löparbanans kurvor att göra?

De första 5 km till Roslagsbanan flöt på riktigt bra och jag njöt verkligen av att springa, för många rödljus och lite för mycket kläder är det enda jag kan klaga på. När jag hoppade av Roslagsbanan och påbörjade löpningen hemåt kändes det ännu bättre, jag tänkte att nu har jag hittat mitt flyt. Men så tittade jag på Forerunnen och upptäckte hur långsamt det gick! Mycket långsammare än de första 5 km till Roslagsbanan. Nu kanske man kan tycka att när det känns som det flyter så går det långsamt men så brukar det inte vara för mig. När jag känner flyt brukar iaf tempot ligga under 5.30 min/km men nu var det skrämmande nära 6 min/km. Passet var dock tänkt som ett lungt pass och en kortare omväg gjorde att jag iallafall fick ihop 8km totalt idag. Jag hade gärna fortsatt men jag ska börja lite lungt denna vecka, vågar inte låta löpningen rinna iväg till för många km/vecka, då blir jag skadad. Hålla mig till planen helt enkelt fastän jag inte vill.... Pulsklockan visade iaf att jag har mycket mer att ta av, medelpuls 163 som kan jämföras med medlepulsen 186 på halvmaran förra året :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...