Det var jobbigt i söndags, vet inte varför jag inte hade räknat med det :-) Skidloppet gick på en varvbana (4 varv) och mätte 42km, i söndags var jag väldigt tacksam för den minskade banlängden. Första varvet flöt på bra och jag tror jag varvade under ca 50 min. På andra varvet var spåren uppåkta, stavarna sjönk minst 1 dm i snön och skidorna gled sämre. Efter varv 2 var det inget som var njutbart längre och jag tog mig igenom på ren vilja. Efter loppet var jag väldigt missnöjd, det kändes som jag var bland de sista i mål. Dock visade resultaten http://www.varmdoloppet.se/prelresultat att så inte var fallet, jag kom 11a av 48 starter i D motion och i H motion hade jag placerat mig runt plats 140 av 260 startande. Jag vet, inga placeringar att skryta med men känslan i mål var att det typ bara var 50 skidåkare bakom mig.

Igår vilade jag för jag var rejält sliten i kroppen men idag ville jag ut och springa igen. Det skulle jag inte ha gjort. Förra tisdagen (snöpulsintervaller) kände jag  av min höft/ljumske, samma sak i torsdags och i söndags funderade jag faktiskt på att bryta pga att jag hade ont men smärtan gick över mot slutet och jag fullföljde. Av någon anledning trodde jag att det skulle gå bra att springa men givetvis hade jag fel. Det kändes ok så länge jag fortsatte att springa men varje gång det blev en paus (rödljus) så gjorde det himla ont de 20 första meterna. Nu blir det löp- och skidåknings-vila ett tag fram över :-(

Imorgon ska jag göra debut som spinninginstruktör. Jag ska leda passet för Stockholm Multisport och det känns lite nervöst. Tänk om de tycker mina intervaller är värdelösa? Men jag har i alla fall ett färdigt pass för 82 minuter och jag hoppas det blir bra. Det jag har svårast för är att hålla takten till musiken, men Hanna är där så jag kan tjuvkika på henne :-) Önska mig lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...