Det är med dubbla känslor som jag idag har lagt ned alla försök att komma ned och tävla SM i Göteborg. För mig själv har det varit ett stort mål att tävla SM i år men kroppen var både skadad och sliten efter Polar och när jag väl började leta någon att köra med var det i senaste laget. Att jag också bara var intresserad av damklassen gjorde det inte lättare att få tag i någon. Totalt har jag fått 9 st nej, alla med olika anledningar. Tävlingsmänniskan i mig är ledsen, förnuftet säger att det är skönt att slippa åka 40 mil för en tävling där jag inte ens vet om kroppen fungerar. Jag kommer inte heller sakna simmomentet som ingår, det är faktiskt höst nu = inge kul med simning/bad i multisport!

Förra veckan gjorde jag två katastrofala orienteringar. Först en Täbyträning ute i Bogesund, jag bröt efter några kontroller och joggade tillbaka, då hade jag inte ens kommit in i den fruktade ”dödens triangel”. I helgen ville jag ha revansch och tog en violett bana (Ö6) istället för en svart i hopp om att få lite lättare bana. Men så var det inte, det var helt klart en av de absolut svåraste banor jag sprungit! Dryga 5 km på 80 min, då är jag långt borta från de önskade 10 min/km. Men trots detta fick jag idag frågan om att ställa upp i stafett DM för Täby OK i helgen, snacka om att de har kris med att få ihop ett lag när de frågar mig :-) Som tur är har de alla mina resultat svart på vitt så de kommer knappast förvänta sig att det ska gå fort för mig ute i skogen!