Förra året sprang jag Stockholm Halvmarathon (fd. St. Eriksloppet) och bestämde mig rätt omgående för att springa nästa år igen (d.v.s. i år). Tanken var såklart att jag skulle träna mycket mer och givetvis slå min tid vid nästa försök. Nu, snart ett år senare ska jag fortfarande springa loppet men ambitionen att slå fjolårets tid har reducerats till att jag är nöjd om jag lyckas tangera tiden.

När jag började träna för två år sedan var det framförallt löpningen jag gillade. Ambitionen var att springa mycket och sedan kunde jag ställa upp i korta multisporttävlingar för nöjets skull. Det blev såklart inte som jag ville. Att otränad utan träningsbakgrund (jag räknar inte min tid som hästägare 2001-2007 som träning, och volleybollträningen 1996-2001 har jag knappast någon nytta av) börja springa mycket går ofta rätt dåligt. 2007 fick jag ont i ryggen, ont i foten, ont i låret och tillslut även ett löparknä. Så till i år har jag lagt ner löparambitionerna och försökt satsa på att träna mer varierat. Tyvärr har det resulterat i att jag inte finner lika stor glädje i att springa längre eftersom jag känner mig sämre än förra året L Aldrig blir man riktigt nöjd!

Tillbaka till Stockholm Halvmarathon. För några veckor sedan gick jag även med i träningsgruppen inför Stockholm Halvmarathon. Detta är ett arrangemang som leds utav Rubin McRae och Kent Claesson, till sin hjälp har de massor av frivilliga träningsledare. Varje tisdag är det gemensam träning med utgång från Östermalms IP. Jag har varit med 2 gånger, första gången körde vi backintervaller och igår blev det fartlek. Jag lovar att det känns inspirerande att byta ut ”ensam-passet” till en träning där uppslutningen är ca 500-600 personer! Vi delar givetvis in oss i flera grupper men det blir ändå 50-70 pers/grupp. Perfekt för mig som vill hitta tillbaka till min löpglädje och dessutom tycker det är tråkigt att träna ensam!