De två första dagarna på min semester har jag gjort det jag tycker om minst och mest, inlines och orientering. Inte på samma dag, jag har börjat semestern slappt med ett pass per dag J

Förra sommaren testade jag inlines för första gången och insåg snart att det inte var något för feg-Emma. Så fort jag kom till en nerförsbacke fick jag panik. Ok att det gick att bromsa men inte tillräckligt mycket!

I år tänkte jag inte ens ta fram mina inlines, skippa dem helt och hållet med andra ord. Men så ångrade jag mig, kanske skulle jag göra ett försök till. Resultatet har blivit 3 pass hittills (det 3.e igår) men det känns redan bättre. Men jag ska erkänna att jag undviker backar och eftersom Gotland är så platt så trivs jag utmärkt här med andra ord J Jag hoppas att det blir bättre väder nästa vecka så att jag kan passa på att åka lite till.

Tillskillnad från inlines så gillade jag orientering redan första gången jag provade. Jag gillar att springa och när man orienterar så glömmer man dessutom tröttheten, kan det bli bättre? Dock är jag inte så bra på orientering. Jag borde verkligen ägna det mer tid, framförallt eftersom jag tycker det är kul! Men hur blir man bättre på att orientera? Läsa serietidningar medan man är ute och springer för att lära sig kartläsning, tvinga ut sin sambo på kartpromenader, genomföra minnesorienteringar eller bara orientera ofta?

Idag valde jag en för lätt bana så det blev inte så kul. Mestadels var det bara att följa stigar och vägar, jag klarade mig under 10min/km vilket bara har hänt en gång förrut… Aja jag får tänka på det som ett pass löpning med fartlek istället.

Sist vi orienterade på Gotland var det jättesvårt, jag blir fortfarande förvånad hur en bana med samma svårighetsgrad kan variera så tävling till tävling. Därför fegade jag idag och tog en lätt bana. På 3-dagars är det dags för en svårare bana igen (betyder röd i svårighetsgrad för mig), den som fortsätter läsa kommer få höra om mina klantiga missar då istället!