Äntligen har min semester börjat! Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det känns. De två sista veckorna på jobbet har varit allt annat än bra, det känns som jag inte gjort annat än att jobba och träningen har fått komma i andra hand. Jag beundrar verkligen dem som hinner jobba upp mot 50 timmar i veckan och ändå har energi över till t.ex träning. För mig tar det ca 1 timme enkel resa till jobbet och om jag jobbar 10 timmar + lunch betyder det att om jag åker hemifrån kl 7 så är jag hemma igen först kl 20. Då ska middag tillagas och ätas och vips så är det nästan sängdags för mig L

Som tur är jobbar jag för det mesta 40-timmars veckor och då hinner jag med min träning, tur nummer två är att jag har övertidsersättning J

Denna vecka har jag dock tagit cykeln till jobbet tre dagar så lite träning har jag fått. I våras köpte jag en landsvägcykel och oj vad jag gillar den! Helt plötsligt kan jag cykla till jobbet fortare än vad det tar att åka kommunalt. Är jag trött eller seg kan jag bara trampa på med behaglig ansträngning utan att det känns som om man står stilla. Det jag däremot upptäckt är att numera så har cykelpendlare börjat att ligga bakom mig på rulle. De säger inte till och man hör dem inte. Det mest irriterande är att jag är för snäll. Ofta när jag cyklar snorar jag rätt mycket, men när jag märker att någon ligger därbak vågar jag inte snora, tänk om det hamnar mitt i deras ansikte! Istället kanske jag borde skriva bak på tröjan ”varning för snor”. Undrar om någon vågar lägga sig därbak då?

Imorgon bär det av mot Gotland, hoppas det fina vädret håller i sig!