Etapp 3 (OL-Bike&Run-OL)

Etapp 3 startades med en konstig känsla, jag och Markus var ju i totalledning! Dock insåg vi rätt fort att ledningen snart skulle försvinna. När starten gick kändes det som om vi stod stilla, varken jag eller Markus hade pigga ben. Jag som var därbak bara väntade på att Markus skulle börja dra i linan men draget kom aldrig, vi var lika stumma båda två.

Bike&Run-sträckan gick upp på Tandådalens fjäll. På en delsträcka cyklade jag och drog Markus som sprang men i övrigt handlade det mest om att hjälpas åt att putta cykeln uppför fjället. Nerför fjället fick jag springa eftersom vi ville spara på Markus knä, att jag dessutom slapp cykla nerför var jag bara tacksam för J

Vid sista växlingen sprang vi ut på sista korta OLen samtidigt som två andra lag. Vi kämpade om placeringarna 3-5 och jag och Markus hamnade i mitten efter bl.a ett tungt vägväl över en myr. Men de som kom trea var starka så jag tror vi hade hamnat efter dem ändå. När dag 3 var över låg vi tvåa i sammandraget.

Etapp 4 (OL-MTBO-OL)

Äntligen kändes benen lite piggare trots att etapp 4 startade rakt upp på Hundfjället. Korta banan slapp dock tävla i första stigningen, där gick vi gemensamt upp för att sedan få kartor och starta några minuter senare. Efter några minuter känner jag mig dock väldigt trött, Markus får dra mer och mer och jag undrar hur detta skall gå? Men så kommer jag på att jag glömt astmasprejen igen! Hur klantig får man bli? 3 inandningar och några minuter senare är jag lite piggare, att lutningen uppför har planat ut gör nog också sitt till. Nerför fjället trampar jag snett och vi får ta det lugnt ett par minuter innan foten känns lite bättre igen.

MTB sträckan gick kors och tvärs genom ett stugområde. Tyvärr gör ni ett sämre vägval och tappar ett par minuter.

Från MTB-växlingen tillbaka till OL-banan skulle man följa en snitsel. Här såg vi många lag fuska, både på korta och långa banan, himla tråkigt att se tycker jag. Med nöd och näppe lyckas vi hålla ett lag annat mixlag bakom oss på målrakan. När killen i laget bakom kom jämsides med mig skrek jag ”spring Markus” och jösses vilket drag det blev i linan. Det var helt klart tack vare Markus som vi nådde vår bästa placering, 2:a!

Etapp 5 (Löpning-Paddling-MTBO-OL)

Inför etapp 5 låg vi tvåa ca 10 min efter ledarna och ca 8 min före 3.orna Vårt mål inför etappen var att hålla vår andra plats men detta kändes långt ifrån avgjort. På sista etappen väntade ca 20 km paddling och de jagande lagen är bättre än oss på just paddling. Min nervositet ökade också på morgonen när Markus inte mådde något bra.

Starten går i Stöten och därifrån ska vi ta oss tillbaka till Lindvallen via löpning, paddling och cykling. Ledarna ger sig av kl 7 och vi kommer iväg ca 7:10. Första sträckan ner till kanoterna är löpning och eftersom Markus mår illa redan innan start är det aldrig tal om någon tokrusning eller lina. Jag erbjuder mig att dra Markus men det går han såklart inte med på J

Paddlingen börjar ok, 2 st mixlag från långa banan och paddlar förbi oss. Snart kommer dock det mest steniga partiet i forsen och det börjar bli rätt spännande. Vi välter vid ett tillfälle men lyckas tömma kanoten och kan fortsätta. Runt omkring oss har många lag problem och vi är plötsligt nöjda med att ha den lite mer stabila kanoten J Trots paddling nedströms i älven upplevs 20 km som VÄLDIGT långt, när vi tillslut ser bron i Sälbo känns det underbart!

Cyklingen börjar bra och jag lyckas ligga på Markus rulle och behöver bara använda draglinan i uppförslutningarna mot Sälen. I Sälen börjar den såkallade ”bergsetappen”. Längs med småvägar ska vi cykla upp och förbi Lindvallen och sedan ända upp på toppen av backen. Vi tuggar på uppför, Markus drar korta partier och det känns ganska bra. Vid en jämförelse i Winsplit efter etappen kan vi dock konstatera att cykling inte är vår starka sida! När vi kommit upp till toppen av backen väntar det värsta på hela veckan, vi ska cykla nerför backen! Shit vad rädd jag blir, ett tag håller jag på att börja gråta men biter ihop och vi tar oss långsamt ner. Det är vid sådana här tillfällen jag undrar varför jag försöker hålla på med multisport, jag är ju alldeles för feg!

Väl nere i Lindvallen byter vi om inför sista orienteringen, ca 4 km. Här kroknar jag totalt och vi får gå stora partier av orienteringen. Mina tankar far återigen i huvudet ”varför gör jag det här”, ”aldrig mer”, ”fy vad tråkigt det är” mm. Som tur är håller jag dessa tankar för mig själv och Markus fortsätter att dra samt att peppa mig. Mitt i mitt eget förvirrade tillstånd börjar jag fråga Markus om han vet var vi är och undrar om vi inte ska stämpla på varje kontroll jag ser. Jag fasar för den dagen när Markus blir för trött och lämnar kartan till mig, hur ska det gå då? Tillslut efter 4 timmar och 50 min kommer vi i mål. Termometern visar ca 28grader och det fläktar ingenting. Vi har varken sett något lag bakifrån eller framifrån så vi antar att vi hållit vår andra plats.

Det visar sig senare att vi kom tvåa totalt och femma på etappen med endast 16 sekunder från 3:e platsen. Dessa 16 sekunder kan vi ha tappat på många ställen:

-         Att Markus mådde dåligt på morgonen och att vi körde den första löpningen utan draglina

-         Att vi välte en omgång med kanoten

-         Markus satte Gainomaxen i fel strupe vid växlingen

-         Jag var tvungen att kissa under cyklingen

-         Jag knöt om skon under orienteringen

-         Min utförskörning på MTB, ett mindre avhopp från cykeln hade räckt

Jag brukar inte tycka att snabba växlingar är väsentliga, vad fel jag kan ha!

Sammanfattningsvis tycker jag O-ringen är bland det roligaste jag gjort. Vi är inte speciellt slitna men däremot peppade till tusen. Nu vill vi verkligen börja träna mera och efter alla sankmarker i Sälen har jag seriöst börjat fundera på myrlöpning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...