Så var första dagen tillslut avklarad. Segrartiden var beräknad till 1:15 och jag och Markus stapplade i mål efter 1.28 Kittlandet i halsen är borta och likaså rosslet i lungorna, inbillning precis som jag anade…

Vi började med orientering och starten gick som masstart tillsammans med O-ringen Vasan. Tyvärr var kort mix placerad längst bak t.o.m bakom alla tanter, suck. Dock kom vi väg ok trots draglinan. Först gick det mest uppför och både benen och flåset protesterade halvvägs in på orienteringen. Men såklart kändes allt bättre för varje lag som vi passerade J Slutet av OL-sträckan gick nerför och då började mitt flås komma tillbaka till en någorlunda ok nivå igen.

Paddlingen startade motströms. Vi hade hyrt kanot av Acronkanoter, den är inte lika snabb som klubbens Arcon vilket vi snart fick erfara när 2 mixlag paddlade om oss. Det var när vi närmade oss första kontrollen, ung. halvvägs in på paddlingen som jag insåg att vi låg trea. Vi hade varit snabbast på orienteringen vilket kom som en chock för mig. Visst sprang vi på det vi orkade men förra året var mixlagen i korta multisportklassen helt klart snabbare än så! Vi höll vår tredje plats in i mål och vi är nöjda med dagen. Ettan och tvåan var bättre paddlare så det är inte så mycket att säga om att de paddlade om oss.

Förra säsongen hade vi som målsättning att komma på övre tredjedelen av startfältet när vi tävlade. Vi missade denna gräns på båda försöken. I år har vi hittills klarat denna målsättning, dagens antal starter var 9 eller 10 så det var precis J

I övrigt blev vi slagna av våra stugkamrater Linda och Rickard med en minut, vilken fortsatt härlig kamp det förhoppningsvis blir mot dem resten av veckan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...