Igår tittade jag på ett inslag på sportnytt om orienteraren Helena Jansson (Oringen vinnare) och hon undrade vad folk som inte tränar 2 ggr per dag gör med sin tid. Jag håller med, vad hittar man på när man ska vara i stillhet hela dagen?

I helgen blir iaf Friidrotts VM min räddning. Jag har inga medaljförhoppningar för sveriges del men det ska bli kul iaf. T.ex 7-kamp brukar vara riktigt kul att följa även om inte Carolina Klyft är med.

Ang. nästa helg och Kristinehamn-tävlingen så har jag inte så stora förhoppningar om att delta längre men jag tar sista beslutet på måndag. För att bestämma mig för att tävla måste det kännas riktigt bra på måndag! Träningsfri som jag är passade jag på att dricka vin och äta popcorn framför TVn igår, är det det som man pysslar med när man är träningsfri?

...har jag blivit av att inte kunna träna. Vad värdelöst det här är!!!

Det som tråkigaste med min vurpa är att nu kommer jag säkert bli ännu fegare i skogen. Jag vill verkligen satsa på multisport, Markus och jag hur t.o.m funderat på långa klassen till nästa år, men teknisk cykling kommer jag inte undan då. Triathlon är ett alternativ till multisporten men där ingår simning som jag verkligen är dålig på. Om jag satsar på löpning går jag sönder. Någon som har ett  annat förslag? Bowling kanske, det har jag talang för :-)

Suck, varför måste det ingå teknisk cykling i multisport???

Idag var jag tillbaka på jobbet men shit vad jag är långsam. Bara att hämta papper från skrivaren tar sin lilla stund. Vi har även inspektion på jobbet men när de skulle gå rundvandring på mitt ansvarsområde ville de inte ha med söliga mig :-) Det har även börjat sticka och klia i såret vilket jag tolkar som att det läker men det är inte skönt...

Men det är iaf skönt att slippa soffan framför TV idag. Igår lämnade jag knappt soffan och den ena serien efter den andra fick avlösa varandra. Börjar dessutom redan bli trött på att sova på rygg, vänstersidan fungerar ibland medan min favoritsida = högersidan kommer inte att fungera på ett tag. Markus kan iaf glädja sig åt att han slipper dela kajaken med mig, jag kan inte paddla ännu pga badrisken som finns då jag paddlar kajak.

Så nu återstår att se om jag läker snabbt eller ej. Klockan tickar för Kristinehamn www.adventurerace.se 22/8, undrar om jag hinner bli återställd? Tänkte på det läkaren sa om att jag "efter 2-3 dagar kan låta smärtan avgöra hur mycket jag kan röra mig". Jag tolkade det som om att jag kan springa till helgen men kanske misstänkte läkaren att det kommer göra ont länge och att han inte behövde ge mig mer restriktioner än så?

Någon som har erfarenhet av djupa sår in till benet och som skadat muskeln? Det känns iaf som att det är mer än själva såret som gör ont när jag går.

på Zedtech TTn som jag har lovat. Detta är den tredje bloggen på ett dygn - det märks att jag är skadad = uttråkad :-)

Jag mår mycket bättre i dag men är hemma och vilar. Så fort jag rört lite på mig (tömt diskmaskinen + bakat en kaka) så gör det ondare i såret igen. Dock så är smärtan så fort jag stöder på höger ben borta, alltid något!

Jag spelade förresten äntligen volleyboll i helgen som var. Riktigt kul men jag känner mig gammal. Baksida lår på högerben samt sätesmuskeln strejkade rejält i sanden och min högerarm+axel protesterade också. Konstigt, dessa saker känner jag bara av lite smått när jag multisportar men när det blev explosiv träning i sanden reagerade kroppen helt annorlunda.

och nu äter jag de smärtlindrande tabletterna som läkaren skrev ut. Hur kan man ha så ont nu när jag t.o.m kunde gå 1 km till bilen imorse? Om inte smärtan blir mkt bättre över natten måste jag vara hemma från jobbet imorgon också. Suck varför hjälper inte tabletterna mer än så här när jag äntligen tog dem?

Suck och stön på mig, varför slutar alltid mina försök att bli en bättre cyklist med att jag skadar mig?

Igår tvekade jag länge över om jag skulle ta en semesterdag idag eller inte. Kanske är det härliga vädret på väg bort och detta är sista chansen att njuta av det? Om jag skulle åka in till jobbet skulle jag hinna med en MTB-cykling med Emelie på Nickspåret vilket nästan övervägde till att åka till jobbet. Men så kom jag på att om jag skippar sovmorgon kan jag både cykla och ha en semesterdag :-) Min fokusering just nu är att träna teknisk cykling inför STAR. 

Allt gick enligt plan till en början, Emelie och jag möttes upp i Kista så att vi kunde starta med den lättaste halvan av Nickspåret. Det gick bra att cykla idag och jag kände mig ganska modig. Så kommer vi till en liten, liten backe med några rötter och en högersväng precis efter. Jag tvekar men bestämmer mig för att cykla, jag har klarat det förut. Men med knappt styrfart och alldeles för mycket framvikt så slår jag givetvis en volt över cykelstyret. Det gör bedrövligt ont i höften men annars känns det bra och jag tänker ”skönt att vurpan gick bra”. Sedan upptäcker vi att jag blöder från höften också tittar vi efter under cykelbyxorna – ingen vacker syn. En ca 4 cm reva som går djupt in i höften. Det blir mao en färd till akuten där jag fått stygn både inuti såret (muskeln och ngt mellanlager) och stygn på utsidan. Stelkramp och antibiotika var det också dags för. Vet inte riktigt hur jag lyckades få ett sådant elakt sår men jag misstänker järnröret som stod upp 1,5 dm på vänstersidan av stigen. Kanske slog jag emot den under luftfärden? Visserligen fanns det inget blod på järnröret men så hade det inte heller gått hål på cykelbyxorna. Tighta cykelbyxor är förresten bra över stora sår, jag fick beröm för att såret var så rent :-)

 

Så nu sitter jag i soffan och surar över uteblivna träningspass i veckan och mot totalförbudet att bada på 2-3 veckor = inget triathlon. Just nu har jag jäkligt ont om jag ska vara ärlig, att gå är en kraftansträngning. För att inte tala om vårt stora hinder i vardagsrummet = kajaken, den kommer jag knappt över utan får gå runt i stället. Ja givetvis har jag fått smärtlindring utskrivet men envis som är vill jag klara mig utan…..  Men när man är blåslagen kan det gå över fort. Läkaren säger att jag måste ta det lugnt 2-3 dagar och efter det kan jag låta smärtan reglera hur jag kan röra mig/träna.

På vägen hem från jobbet idag cyklade jag och Markus förbi Hägernäsbadet där det fanns två stycken volleybollplaner. Nu är bara problem att vi behöver folk att spela med. Är du sugen? Tveka inte på att höra av dig!!!

Imorgon ska vi även åka och köpa en paddel så att vi kan paddla med nya kajaken mer än på paddelklubben där det finns paddlar. Just nu ligger kajaken hemma i vardagsrummet..... Hoppas vi får en plats på kajakklubben annars blir det jobbigt :-)

Peppar, peppar min kropp har känts oförskämt pigg sedan Oringen och känslan att löpformen är god håller i sig. Det är riktigt kul att känna! Imorse hade jag ställt klockan på 05:30 för att gå upp och cykla till simbassängen men jag misslyckades totalt. Jag var verkligen inte sugen på att träna! När jag gick upp 45 min senare bestämde jag mig för att göra det jag hade minst motstånd till så det blev en löprunda på väg till jobbet. Inte förrän kl 9 stämplade jag in på jobbet så inget blev som jag tänkt mig denna morgon. Men ibland är inte träningslusten på topp, jag måste nog acceptera det!

I övrigt så börjar tankarna komma på nya tävlingar. Det stora målet just nu är STAR Stockholm Adventure Race. Jag och Markus leder för tillfället korta mixklassen i Svenska Cupen. Enda sättet att behålla denna ledning är att slå Olof och Petra även på nästa tävling. Det är givetsvis ingen lätt match men jag ska försöka. Tyvärr kan inte Markus vara med på STAR (han ingår i banläggningsgruppen) men Anders ska hoppa in istället så det borde inte vara någon större skillnad. Anders är väldigt löpstark så jag vet att STAR kommer att bli en jobbig tävling.

Innan STAR däremot så finns det utrymme till lite av allt möjligt. Troligen blir det en del solotävlingar i form av orientering och Lidingö terräng Triathlon. Sedan överväger jag att tävla soloklassen i Kristinehamn Adventure Race http://www.adventurerace.se/. Det finns många saker som talar emot mig:

1) jag har bara tävlat en lång tävling förrut och då hade jag en peppande lagkompis med mig

2) Om det blåser på paddlingen kommer jag inte kunna hantera TTn så bra, i värsta fall kan jag inte hantera den alls

3) Det är mycket löpning, tänk om jag får ont i löparknät igen

Men det är just alla dessa saker som gör att så gärna vill tävla soloklassen, vilken otrolig utmaning det skulle vara! Det var länge sedan jag fick en verklig utmaning i form att bara ta mig runt så det vore så himla kul! Dessutom kommer jag få läsa karta i 7-8 timmar, då kan det omöjligt bli tråkigt :-) Vi får se hur det blir helt enkelt...

Ikväll blev det både en cykelrunda och simning hemma i sjön för att kompensera misslyckandes imorse. Jag fick sällskap av Robban så det var ett riktigt bra utbyte mot morgonträningen :-)