…och utebliven bloggning. Ja det verkar vara fallet för mig. Sommarvärmen innebär sena kvällar (eftersom det är så fantastiskt ute) = ingen ork kvar till blogg och löpning i denna värme är bland det värsta jag vet.

Förra helgen firade vi midsommar på Björns släkts landställe. Det var en helt underbar helg med sol, bad, mycket paddling, cykling och lite löpning. Det enda mörka molnet var att jag tog helt slut på lördagens cykeltur och dessutom fick ont i höger vad. Vet inte riktigt vad min vad håller på med den har ju krånglat lite till och från ett tag nu. Måste nog ta tag i att börja göra tåhävningar….

Under veckordagarna har vi varit på paddelkurs, cyklat MTB på Fornstigen mm och dagarna har bara försvunnit. På paddelkursen fick jag skämmas när jag lyckades bada vid både i och urstigning av Phytonen som jag provade. Att paddla den gick ok men i och ur var en annan sak   . Jag har även försökt lära mig att komma upp i TTn från vattnet vilket har resulterat i blåa fina märken på hela mina ben. Jag kan ta mig upp nu, men inte på ett bra sätt. Jag sätter mig gränsle bakom sittbrunnen och det rekommenderas inte för kajaken, man känner att den sviktar av min tyngd = inte så bra.

Denna helg som bjudit på rekordvärme har varit bra men har också inneburit rekordlite träning. 2 timmars cykling är allt jag gjort och då kände jag mig dessutom svag (låg på Markus rulle hela passet). Vad har hänt med min cykelform???

Roliga saker som hänt är däremot att jag blivit anmäld till C2 Oslo. En rolig tävling för 4mannalag. Så nu har jag 2 stora tävlingar att se fram emot i somma; C2 Oslo och Polar Adventure Race! Hoppas att min form också kommer tillbaka lagom till tävlingarna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...