Imorgon ska jag och Markus på Vasaloppsspinning. Det är meningen att vi ska sitta på cyklarna lika lång tid som det tar för Vasaloppsvinnaren att nå målsnöret i Mora. Att orka cykla dryga 4 timmar är jag inte så orolig för, däremot är jag orolig att lyckas hålla motivationen uppe, inte få för ont i rumpan/ryggen och framförallt att ljumsken/höften håller. Jag kände helt klart av ljumsken på spinningen i onsdags trots att den inte ömmade på cyklingen på Teneriffa. Men jag tycker alltid det är svårt att ställa in spinningcyklarna rätt.

Idag passade vi systerdotter. Plan 1 var att åka och simma på morgonen innan hon kom hit men givetvis sov vi för länge…. Plan 2 var skidåkning efter barnpassningen men med våfflor och grädde i magen samt oro för höften (sist fick jag ont av skidåkning) så valde jag att vila. Med tanke på det långa cykelpasset i morgon så vore det dumt att göra mig öm i ljumsken/höften redan innan.

En kompis undrade på en gång om smärtan i ljumske/höft kan ha med sårskadan jag fick där i höstas. Svaret är att jag inte vet. Det gör ont på ung samma sätt som då men inte lika kraftig smärta. Jag har också hela hösten/vintern fått ont i ljumsken/höften om jag t.ex har haft för tighta byxor på mig medan det har gått bra att träna fram tills nu. När läkaren sydde ihop såret så sa han att muskeln också var skadad så kanske kan det finnas ett samband? Vad vet jag, men jag är trött på detta, jag vill springa! Sanningen är att också ryggen ömmar till och från :-( Så det jag funderar mest på nu är om jag ska besöka en naprapat, sjukgymnast eller kiropraktor. Kiropraktor skulle jag vilja testa för ryggen medan jag tror mer på sjukgymnast när det gäller höften. Nuvarande naprapat jag har gjorde endast en behandling på höften som inte hjälpte, hon hittade ingen orsak till smärtan mer än trolig överansträngning av höftböjaren. Fortsättning följer hur jag ska göra, det enda jag vet är att nästa vecka måste jag jobba, jobba och jobba – inget besök hos någon då med andra ord.