Det undrade vi hela veckan på Mallis ända tills sista dagen då den strålade hela dagen! Det var nog enda dagen på Mallis som jag inte frös....

Här nedan följer en blogg jag skrev på fredagen men aldrig hann publicera. En kombination av väldigt trögt internet, tidsbrist och att Markus gärna lägger beslag på datorn.

De hade lovat sol tills idag. Vi har sett den några gånger men mest har vi sett moln och det har varit kyligt. Undrar om vi verkligen vill åka till Mallis nästa år?

Idag ville inte mina ben vara med längre, allt tryck var som bortblåst. Men efter mina 4*4 minuter med mjölksyran sprutande uppför en backe så kanske jag inte skulle ha väntat mig något annat. Idag cyklade vi ut till spetsen på halvön Formentor. Denna sträcka blev inte så lång (ca 6,5mil) men desto backigare och blåsigare. Emellanåt var jag rädd att blåsa av vägen men det gick bra men långsamt.

Nu funderar jag på om det ska bli något ytterligare pass för dagen. Benen säger vila men samtidigt vill man ju passa på!

Det blev inget mer pass den fredagen, mina ben var alldeles för sega. Sista dagen i solen var de också sega och inte ens solskenet höll mitt humör uppe. Nu hemma vilade jag sön-måndag och sen  i tisdags         har jag tränat lite igen. Både ben och kropp verkar vara på väg tillbaka så det känns bra. Härhemma har det ju dessutom varit underbart väder så det har varit en njutning att få träna!

Nedan lite bilder från Mallis

1) Bild från treckingen bland molnen - ja jag håller mig på högra kanten :-)

2) På väg ut till Formentor

3) Utsikt på vägen som vi precis cyklad nedför och snart ska cykla uppför på hemvägen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...