…är alltid lika konstig. Helt plötsligt ska jag inte sträva efter en massa träningspass utan försöka ta det lite lugnt. Veckan ser ut som den brukar d.v.s något enstaka pass av varje gren och inga långa pass. I helgen var uppladdningen däremot att träna ihop mig med Holger. Vi körde MTB+paddling på lördagen och löpning, paddling+ MTB på söndagen. På söndagen testade vi även draglina till löpningen och MTBn. Paddlingen känns som vår stora akilleshäl och det blir tillslut jag som ska försöka styra oss så rakt som möjligt. Det kommer bli spännande om vi dessutom ska in i ån som finns vid Rosersberg. Holger får väl paddla och jag agera roder J

Men så idag kom ett mail från Holger – han har fått ont i en fot efter helgens träning. Han låter dock hoppfull, den var värre igår och bättre idag. Så jag får vänta och se, i värsta fall kan jag ju starta solo-klassen även om jag mycket hellre kör duoklass. Det jag däremot inte vill göra är att starta duo med någon som är halvskadad. Att avbryta tävlingen Kolmården räckte för i år – det var så himla tråkigt!!!

Min egen form känns bra! Idag sprang jag från mitt jobb till Markus jobb och det kändes bara härligt att få springa, inte alls några tunga sega ben utan jag hittade ett flyt på en gång. Jag misstänker också att jag är ensam i multisportsverige av att faktiskt njuta av platta, långa raksträckor på asfalt. För mig blir det nästan som att komma i in i lite trans :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...