Tyvärr så är vi hemma igen och snön har kommit tillbaka, jag hade verkligen hoppats på att det skulle finnas vårtecken lagom tills vi kom hem!

Jag ska försöka sammanfatta de sista dagarna på Mallorca och senare i veckan kompletterar jag det troligtvis med lite bilder.

Fredag:

Vår plan var att cykla upp i bergen igen. Både jag och Anders kände av ett varsitt knä och resonerade att ”det kommer inte vara bättre imorgon” och tur till i bergen ville vi hinna med. Men vägen upp till bergen var avspärrad pga rallytävling, det fick man veta efter 1 mils cykling i svagt motlut…. Så vi ändrade våra planer och tog en cykling på de platta bitarna av Mallorca. Vi skippade mycket av ”rulle” körningen och körde lite var och en med uppsamlingar och kanske passade detta mig, jag spänner mig rätt mycket när jag ligger på rulle, det är ändock lite nervöst tycker jag. För fredagen på Mallorca ska jag minnas som dagen då mina ben var underbara. Jag kunde trampa och trampa utan att bli riktigt trött, i uppförsbackarna var jag nästan starkast av oss och fastän det brände i låren så var det bara att trampa vidare – underbart! Att de andra var lite segare hade sina naturliga förklaringar – de hade sprungit 2 timmar med ca 700 höjdmetrar dagen innan då jag vilade :-) Det tråkiga med cykelturen på fredagen vara att jag fick så himla ont i nacken. Hur folk klarar en Vätternrunda fattar jag inte. Orkmässigt är det inga problem men om jag får så ont i nacken av 13,5 mils cykling hur skulle det då kännas efter 30 mil?

Lördag:

Detta var tyvärr den sista cykeldagen på Mallorca och denna dag var inte vägen upp till bergen avspärrad. Vi cyklade längre upp än förra gången men pga av energibrist hos tre av oss (Anders verkar kunna cykla uppför i en oändlighet) så vände vi innan vi nådde högsta punkten. Mina ben var INTE lika pigga denna dag även om jag gjorde ett ärligt försök i början av backen att trampa på på samma sätt som dagen innan….

Söndag:
Söndagens träning blev en löpning med Anders och Emelie innan bufféfrukosten, som tur bjöd E & A på knäckebröd och bars innan, annars hade det aldrig fungerat. Vi sprang bort till ett mindre berg (~240 höjdmeter) upp och ner och tillbaka. Benen kändes ok förutom uppför där jag fick mesa och gå en del. Men det var en perfekt avslutning på veckan det enda som saknades var Markus som inte ville springa innan frukost.

Sammanfattningsvis finns det tre saker som jag har gjort mer än någonsin förut på en vecka:

1)      Cyklat (givetsvis)

2)      Sovit  - jag och Markus somnade runt kl 21 (plus/minus en halvtimme) i stort sett varje kväll och sov till kl 7:30. Det blir mellan 10-11 timmar varje natt!

3)      Ätit . Vad kan man säga, frukostbuffé och middagsbuffé varje dag. Dessutom med en massa efterrätter. + 2 kg visar vågen trots ca 25 träningstimmar....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...