Söndag morgon: Jag springer på slutet av vår löpning innan frukost (14 km). Vi har bestigit en mindre topp och mina ben var sega men på platten känns de helt ok trots all träning på Mallorca. Jag kommer på att jag är sugen på premiärmilen nästa helg och väljer hårt underlag istället för stranden och testar att öka tempot. Allt känns så himla bra, min förkylning är borta, flåset fungerar bra, benen känns pigga! Japp jag måste ta och tälva premiärmilen nästa helg!

Onsdag kväll: Nollgradit i luften och dags för UU-spåret i Ursvik. Redan i första backen känner jag hur luftvägarna drar ihop sig, benen är super stumma, efter fyra kilometer blöder jag näsblod. Utan trevligt sällskap (Jossan från klubben) skulle denna runda blivit en ren plåga. Vi sprang långsamt och då fungerade min kropp med nöd och näppe. Nu sitter jag i soffan slut på energi, lite rosslig i bröstet och inser att premiärmilen inte vore roligt med mina luftrör :-(

Jag vill ha vår, NU!! Då kan jag andas mycket bättre när jag tränar.