Idag var det dags för säsongens första OL-tävling men när snön kom igår kväll så kan jag inte påstå att jag var så sugen.... Men vi gav oss iväg och det är så roligt att orientera! Premiären var godkänd, inte mer för jag missade på 2-3 kontroller men det blev ingen katastrof tack och lov. Tyvärr glömde jag GPS-klockan hemma så jag kan inte se hur långt det blev och inte heller kan jag ladda ner rundan på Runoway, typiskt det är nästan det roligaste :-)

Ö6, violett bana, blev det för mig,  5,3 km. I slutet av banan tänkte jag att om jag kommer i mål under timmen blir jag nöjd. Sluttiden 1.00.07 är irriterande nära..... Dock ger sluttiden en snitthastighet på 11,3 min/km vilket jag inte uppnår så ofta i orientering. Men trots att jag är nöjd så kom jag 12/15 st fullföljande, undrar hur länge mitt tävlingssinne klarar av detta?

Det tråkiga med dagen var att Markus återigen fick ont i sitt knä och fick gå slutdelen av banan. Konstigt, på Mallorca sprang han ett pass på 14 km utan att få ont!

Imorgon är det dags för nästa premiär - paddling.

 

stort och smått

28 mars 2009 16:30

Kul! Läste OL-premiär och blev nyfiken! Jag har orienterat under större delen av min uppväxt och förra året var jag med på Femmans Multisport! Grymt otränad men väldigt roligt!

I år har en inflammerad armbåge satt stopp för all träning, men jag funderar på att komma igen nästa år.

Lycka till med tävlandet!

http://agneta.bloggagratis.se

 

Emma

28 mars 2009 21:49

Kul att titeln kan locka till sig läsare :-) Som du kanske förstår av inlägget har jag INTE orienterat hela mitt liv. Men jag tycker det är grymt roligt och vill så gärna bli bättre. Som multisportare är det svårt att hinna med allt man vill träna....
Hoppas att din armbåge blir bättre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...