Medan andra ställer upp i OL-tävlingar där man kan vinna skinka ställde jag istället upp i bowlingtävling. Idag var det dags för den årliga julslagningen i Vallentuna bowlinghall.  I vanlig ordning hade min syster lyckats övertala mig att ställa upp. Med tanke på att jag numera spelar bowling 1-2ggr/år så känns det lite sådär att ställa upp på en tävling. Men visst ibland kan jag spela riktigt bra trots att det var länge sedan och med hjälp att 20p handikapp/serie så finns alltid en liten chans till att vinna en julskinka:-) Idag var det dock inte en sådan dag…. ~110p i serie 1 följt av ~120p, ~140p, ~150p och tillsist ~170p (poäng innan handikapp). Hade jag kunnat hålla ett snitt på 150p så är jag nöjd men idag kändes det som tävlingen slutade redan efter serie nr 1. För att kunna fightas om topp-placeringar måste nog snittet upp ytterligare 20-30p från mitt "mål"-snitt på 150p. Tyvärr hade även syrran en dålig dag annars har jag vant mig vid att själv spela dåligt varje jul men istället heja på syrran som brukar spela bra. Pappa som är den som tagit med oss till bowlinghallen under vår uppväxt skämdes nog över sina två döttrar idag.

Efter bowlingtävling samt firande av farmor som fyllde 91 år kom jag slutligen hem och konstaterade att jag hade både styrketräning och cykling kvar på veckans träningsschema.  Först slappade jag i soffan (skidskytte och skidåkning) sedan kom Markus hem och vi beställde pizza = smälta maten minst en timme, sedan fastnade jag lite till framför TVn och ville verkligen inte träna! Men så funderade jag över varför inte ville träna och det enkla svaret var styrketräningen.  Så dumt att inte träna alls bara för att undvika styrketräningen, så istället trampade jag 50 min på trainern och skippade styrketräningen. Bättre än inget iaf! För första gången på länge satte jag på mig pulsbandet och under mina 40 min med olika intervaller lyckades jag komma upp i medelpulsen 171 och maxpulsen 188, det är jag däremot nöjd med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...