I vilan från all löpning så fick jag tyvärr skippa duathlonintervallerna med klubben idag :-( Istället har jag bara cyklat. Först till jobbet i underbart väder och med motivationen på topp. På jobbet får jag mail från Hanna som ska ut till Täby efter jobbet och köra MTB-Täbys KM. Och självfallet lyckas hon övertala mig att följa med. Ja, ni läste rätt, Emma ställde upp i en MTB-tävling. Jobbigt var bara förnamnet och i starten missade jag att man måste starta i maxfart. Nu startade jag i lugnt tempo och plötsligt hade alla småbarn cyklat om mig och jag fick cykla sicksack i skogen och första backen för att komma om dem :-) Jag kämpade på så bra som möjligt men jag är en dålig cyklist- måste jobba mycket på det! Jag cyklade 3 varv och Hanna 4 varv och hon kom nästa ikapp mig…..

Hem från tävlingen var dock jobbigast. I sista backen på tävlingen betedde sig plötsligt cykeln jätte konstigt. Troligtvis är vevlagret helt slut för det går VÄLDIGT trögt att trampa och hemvägen var som en enda lång uppförsbacke. Hoppas att jag kan lämna in cykeln snart för jag vill cykla mera!!!

9 sekunder skilde det mellan segrande laget på tävlingen i Trollhättan och oss. Frustrerande nära och det är inte första gången jag blir slagen med sekunder på en 3 timmars tävling...

Helgen har både varit bra och dålig, hade jag skrivit detta inlägg i lördags skulle jag bara ha tyckt den var bra :-)

Kortfattat kan jag säga att multisporttävlingen var strulig på paddlingen (för många som ska stämpla samtidigt), löpningen kändes super, MTB-orienteringen klarade Markus av utan en enda miss och sista orienteringen gick också bra, min kropp kändes helt super – mera sånt!!

Segrarna fick en stor ledning under paddlingen, de sprang fortare än oss ner till kanoterna vilket innebar att de inte behövde trängas vid kontrolltagningarna.  Vi blev bortprejade vid första kontrollen och tillslut gav vi upp och jag hoppade i vattnet  och vadade ut till midjan för att kunna stämpla. Andra kontrollen samma sak igen men denna gång var det djupt och det var bara att vänta, en oändlighet kändes det som! Så efter den inledningen räknade vi med att inte se ledarna något mer (de var ju 15 min snabbare än oss på SARA) men helt plötsligt var vi ikapp på sista orienteringen . Vi hängde ihop de två sista kontrollerna men tyvärr lyckades de springa ifrån oss in till mål…. Nästa gång kanske? Vi var iaf grymt nöjda med att kunna pressa dem så de slapp få en promenadseger igen :-)

Idag passade vi på att åka på orientering i Tidaholm eftersom vi båda kände oss pigga i kropparna. När vi gick till tävlingen kände jag av mitt högra knä men trodde det var inbillning. Jag borde inte ha startat orienteringen, knät gjorde ont (känns som löparknä) och jag har ont nu i nerförsbackar och trappor. Frustrerande, att kroppen kändes så bra igår var nog för bra för att vara sant helt enkelt :-(

Imorgon är det dags igen, lång resa för att åka på multisporttävling. Jag hoppas verligen att vi kan nå pallplats denna gång för vi var retande nära förra gången. På lördag deltar dessutom endast 10 lag mot SARAs ca 35 lag.....

http://multisportrace.tsok.se/index.php

Mina ben är fortfarande sega av all träning men en vilodag till ska förhoppningsvis göra susen.  Banan på lördag:

1) Snitslad löpning ca 2km

2) Kanot-OL 5 km

3) Snitslad löpning ca 2km

4) MTB-O 19km

5) Orientering 6km

Det mest kluriga är som vanligt val av skor. Jag har bara ett par formgjutna sulor vilket innebär att jag måste använda samma löparskor hela tävlingen. Om t.ex snitslade löpningen är grus/asfalt vill jag ha löparskor medan det är Icebug som gäller på OL-delen. Sist hade jag löparskor hela tävlingen och hade dåligt grepp hela sista OL-delen. Frågan är om bättre grepp hade hjälp, jag var ju rätt trött på sista sträckan :-)

Håll tummarna så skriver jag mer efter tävlingen!

Jag har svårt att motivera mig att springa intervaller, just därför är det extra bra att Täby OK kör löpintervaller varje tisdag :-) Igår var det dags för 20 st!! 70 sekunders intervaller med 20 sekunders vila. Både jag och Markus tyckte det lät i det mesta laget men tänkte båda två att de skulle lägga in en serievila eller liknande i mitten. Serievila förekom inte så det var bara att bita ihop och springa alla 20 intervaller i ett sträck. För mig var det de stumma benen som begränsade mig medan Markus blev begräsad av sitt flås. Varför blir det så olika, beror det kanske på att Markus vilade i måndag = pigg i benen = kunde springa så fort att flåset begränsade medan jag tränade i måndags = var trött i benen så de sa ifrån innan pulsen blev allt för hög? Min snittpuls hamnade på låga 181, men i slutet av varje intervall låg den mellan 185-195.

Idag vaknade jag klockan fem, helt sjukt tidigt men det var bara att gå upp. Jag hade bestämt träff med Linda och Emelie vid Ursvik kl 06:30 och då måste jag starta hemifrån kl 05:40 dvs uppstigning kl 5..... Men faktiskt så var kroppen ganska pigg trots den tidiga morgonen, däremot var det alldeles för halt för att jag skulle våga cykla Nickspåret, jag halkade omkull ganska tidigt på spåret och sedan var det kört för mitt psyke. Vi "tjuv"-cyklade sista milen på Extremespåret istället och den är mer lagom teknisk vid halt underlag. Bättre lycka nästa gång istället!

Det jobbigaste med dagen var att cykla hem från jobbet, det blev verkligen en lugn cykling. Nu är det vila som gäller fram till Trollhättan tävlingen på lördag och jag ser faktiskt fram emot vilan :-)

Om någon vill se hur jag sprang i helgen så finns mina GPS-rutter på Runoway. http://www.obasen.nu/, välj Runoway - Roslagshelg lång eller medeldistans- återuppspelning - D21 - Emma Lundholm.

På lördagen kan man tydligt se hur jag irrar och på söndagen ser man hur jag ibland tar lite onödiga omvägar för att inte riskera att gå fel.....

Det första jag fick lära mig av Markus när jag skulle starta min första öppna bana i orientering var att inte fråga personer med nummerlapp var jag var om jag kom vilse. Så idag orienterade jag själv med nummerlapp, mycket komiskt tycker jag :-)

Helgen har varit en riktigt OL-helg med orientering både lördag och söndag. Jag har trotsat rädslan att komma sist och startat D21 båda dagarna. Igår gick det dåligt med två rejäla bommar men jag undvek sistaplatsen. På mina 75 minuter blev jag knappt trött så det var tur att jag cyklade lite på hemvägen. Idag fanns det bara en D21-klass och jag fick som sagt var nummerlapp på mig. Jag kom på 30:e plats av 38 fullföljande vilket är ett litet steg i rätt riktning - man måste vara glad åt de små glädjeämnerna :-)

Igår testade jag min landvägscykeln för första gången i år. Med Mallorca färskt i minnet såg jag fram emot en trevlig 5 milsrunda på underbara vägar. Men att cykla från A till B kan innebära att man får motvind HELA vägen så det blev allt annat än njutfullt. Tur att jag inte hade bråttom i alla fall!

Veckans träning är jag nöjd med, nästa vecka blir lugn igen pga multisporttävling nästa helg.

Veckan träningsdos:

Måndag: Cykling t.o.r jobbet 125 min

Tisdag: Täbyträning + paddling 67+31min

Onsdag: Duathlonträning 71 min

Torsdag: Vila

Fredag: MTB 170min + Inlines 43 min

Lördag: OL 75 min, cykling 125 min

Söndag: Paddling 34 min + OL 53 min

 Totalt ca 800min= dryga 13 timmar.

Dagen har varit helt perfekt träningsmässigt. Jag har verkligen övat på mina svaga grenar och då känner jag mig alltid så nöjd efteråt

Efter en hel del velande om vi skulle starta Danderydsloppet eller inte så mötte jag upp Kristin i Ursvik kl 11. Där väntade något jag inte såg fram emot nämligen Nickspåret. Nickspåret är ett MTB  spår som är ganska tekniskt och innehåller en hel del av mina fasor så som rötter, stenar, nerförsbackar mm. Kristin är en betydligt mycket bättre multisportare än mig men är det något som vi delar så är det hur dåliga vi är på att cykla tekniskt. Första halvan av Nickspåret kändes sådär. Jag fegade ur ganska många gånger på ställen där jag borde kunna cykla, andra halvan lossnade det däremot och kändes mycket bättre. Kristin är lite modigare än mig, vilket är gör att jag måste våga lite extra hela tiden vilket är jättebra. När första varvet var avklarat åt vi en varsin banan och tog Nickspåret en vända till. Vilken skillnad det var, andra varvet var riktigt kul och vi cyklade hela 13,5 min snabbare. Att vi sedan cyklar spåret långsammare än vad vi skulle kunna springa det är en annan sak…. När jag skulle hem från Ursvik var Markus i krokarna och hämtade upp mig – det var tur för mina ben var trötta och dessutom så låg min frambroms emot igen! Fattar inte varför den blir så hela tiden!!!!

Väl hemma var det dags för Inlines-premiär. Wow vad jag gillar mina nya Inlines men det gick både sakta och vingligt men detta bara måste jag lära mig!! Om jag väl får till bromsandet lite bättre så kanske inte nerförsbackarna blir så läskiga nästa gång.