Gårdagen var tänkt som en perfket semesterdag blandat med bra träning. På dagen åkte jag och Helena och hennes hund Benson ut till Brottby, hämtade mammas hund Bella och åkte sedan till en liten sjö mitt ute i skogen där man kan vara helt ensamma. Helt underbart fridfullt där vid den lilla sjön och riktigt varmt i vattnet var det också! Märkte dessutom skillnad på smaken på vattnet (jag får alltid vatten i munnen när jag crawlar lite), denna sjö smakade rent!

På em/kväll tar jag cykeln till trekvällars och möter upp Markus och Emelie på vägen. Tar en Ö7, blå bana. Det var länge sedan jag orienterade och självfallet börjar jag med en megabom, när jag ska lära mig att ta det lungt till 1an? Efter det släppte det och kartan stämde överens med det jag såg och jag hittade kontrollerna. Stigarna försökte jag undvika då det fanns långt många fler än de som var utmarkerade på kartan. På slutet av banan händer det, jag springer rakt in i änden på en gren, rakt in i mitt vänstra öga. Det gör bedrövligt ont och självfallet blir jag riktigt rädd för hur det gick med ögat. En tjej tittar i mitt öga och säger att det blöder så jag går närmaste vägen tillbaka till TC. Så synd, det var riktigt roligt att orientera när väl den stora missen var avklarad.

Så slutet på dagen blev allt annat än kul. Ögat rinner tårar och bultar hela kvällen (blodet kan inte ha kommit från ögat). Att cykla hem är givetsvis omjöligt och jag får skjuss av Uffe till Stadion där Markus senare hämtar upp mig (han var tvungen att cykla hem först). Dock så hade de som gav mig kloka råd igår rätt, efter en natts sömn så känns ögat mycket bättre. Idag är det svullet, lite rött, jag ser lite suddigt (men det kan bero på den mindre ytan att titta med) och det är lite ömt. Men smärtan och rädslan att det var något riktigt fel med ögat är borta, kanske är det glasögon på nästa OL som gäller?