Vi höll ihop det hela, vann sista dagen och vann hela Oringen totalt. Det var sååååå skönt att gå i mål sista dagen, jag hade inte velat tävla en minut till!

Dag 4:

Paddling - MTB - Löpning

Vi hade lite oflyt denna dag. Markus gjorde en OL-miss i början av MTB-sträckan och vi halkade ner från 1a till 5e plats. Sedan när vi var ikapp ledarna åkte jag in i Markus bakhjul och ramlade. Styret hade snurrat runt och det tog en liten stund innan vi fått styret rätt och kunde fortsätta. Och det var också vurpan som ung. skillde oss från täten ut på sista Olen. Jag var visserligen trött men med de andra i sikte kanske vi hade kunnat hänga med dem. Nu tappade vi istället ytterligare 1,5 minut och kom trea 3 minuter efter täten.

Dag 5:

OL- Mtb - Paddling - MTB - Simning - MTB - OL

Jaktstart denna dag. Vi gick ut i ledning med ca 13 minuter. Det är ganska mycket men om vi skulle missa eller ta det alldeles för lungt skulle Jossan och Nils kunna komma ikapp så vi var aldrig säkra på vinsten. Vi försökte pressa på hårt hela tiden och vi verkar ha lycktas. Enligt winsplit vann vi många delsträckor + att vi var snabbast för dagen med ca 8 minuter. Det var en otrolig känsla att gå i mål och veta att vi inte skulle behöva tävla dagen efter :-) Dagen avslutades med gemensam lunch med SMSarna + Polarpulsarna. Efter lunchen blev det glass och på kvällen unnade jag mig en halv flaska vin. Det var länge sedan :-)

Roliga minnen:

1) Etapp 4 när Markus kom fel och stog och funderade på var han var i skogen. Jag blev lite utråkad och fick bita mig i tungan för att inte kritisera... Som tur var fanns det smultron brevid mig så jag åt några. Första gången på en multitäving :-)

2) Sista dagen skulle alla korsa en störrre väg på MTB sträckan, en enda obligatorisk övergång var markerad på kartan. Jag och Markus kom till vägen, cyklade över och möttes av en hög stor grind som var låst. Markus tittade på kartan och konstaterade att vi måste vara rätt. Som tur var är jag lång vilket resulterade i att Markus kunde klättra över grinden och ta emot cyklarna och med sträcka armar kunde jag få över lite av cyklarna. Sedan klättrade jag över och tänkte hur fasiken ska ungdomsklasserna  och de korta tjejerna få över sina cyklar? Hur har banläggaren tänkt? Efter tävlingen var det inga som pratade om denna klättrning och vi vågade inte nämna den. Tänk om vi passerat vägen på fel ställe? Visserligen hade vi förlorat på det men det var emot reglerna. Men när vi var ensamma med Hanna och Björn vågade vi tillslut fråga. Det visade sig att den stora grinden hade en liten grind till vänster som det bara var att putta upp.... Den hade jag och Markus missat :-)