Min farmor.

Igår begravdes farmor och det var många som berättade helt underbara saker om henne. Jag har t.ex aldrig sett farmor arg, jag har aldrig hört henne gnälla och hon har alltid försökt hjälpa andra som behöver hjälp. En totalt oegoistisk människa. Jag har dessutom aldrig förstått hur engagerad farmor och farfar har varit i Brottby Sportklubb. Farmor och farfar var ofta de som delade ut priser när jag tävlade i friidrott i Brottby (jag var då 6-10 år). Går man tillbaka ännu längre  i tiden har jag nu har jag förstått att mycket av verksamheten i stort sett sköttes hemifrån farmor och farfar samt att alla barn åkte till tävlingar på flaket på farfars lastbil samtidigt som de åt av farmors hembakade bullar. Synd att farmor inte var helt klar i sinnet de sista åren, hon hade gillat att jag börjat multisporta och träna konditionsidrott igen. Självklart hade farmor också önskat sång av mig, syrran och mamma på begravningen och jag lovar att det inte var så lätt, istället för att lyssna på prästens tal om farmor fick jag tänka på annat för att vara sångbar även till andra låten. Tur att vi var tre stycken och slapp sjunga solo iaf!

Med andra ord blev det ingen träning igår och inte idag heller. Från igår kväll till för dryga en timme sedan har vi passat systerdotter Amanda 2 år och varken jag eller Markus hade ork över att passa henne ensam för att låta den andra träna. Nu ska vi snart bort på middag så vi får försöka med dubbla pass imorgon istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...