Min farmor.

Igår begravdes farmor och det var många som berättade helt underbara saker om henne. Jag har t.ex aldrig sett farmor arg, jag har aldrig hört henne gnälla och hon har alltid försökt hjälpa andra som behöver hjälp. En totalt oegoistisk människa. Jag har dessutom aldrig förstått hur engagerad farmor och farfar har varit i Brottby Sportklubb. Farmor och farfar var ofta de som delade ut priser när jag tävlade i friidrott i Brottby (jag var då 6-10 år). Går man tillbaka ännu längre  i tiden har jag nu har jag förstått att mycket av verksamheten i stort sett sköttes hemifrån farmor och farfar samt att alla barn åkte till tävlingar på flaket på farfars lastbil samtidigt som de åt av farmors hembakade bullar. Synd att farmor inte var helt klar i sinnet de sista åren, hon hade gillat att jag börjat multisporta och träna konditionsidrott igen. Självklart hade farmor också önskat sång av mig, syrran och mamma på begravningen och jag lovar att det inte var så lätt, istället för att lyssna på prästens tal om farmor fick jag tänka på annat för att vara sångbar även till andra låten. Tur att vi var tre stycken och slapp sjunga solo iaf!

Med andra ord blev det ingen träning igår och inte idag heller. Från igår kväll till för dryga en timme sedan har vi passat systerdotter Amanda 2 år och varken jag eller Markus hade ork över att passa henne ensam för att låta den andra träna. Nu ska vi snart bort på middag så vi får försöka med dubbla pass imorgon istället.