I fredags var jag nöjd. Jag hade genomfört alla pass jag hade planerat måndag-fredag för veckan trots att motivationen fortfarande inte varit på topp. Jag hade sprungit två pass vilket jag verkligen behövde och nu återstod bara helgen där jag hade planerat in löpning, skidåkning och simträning med Per.

Men på lördag fm när jag sträcker mig efter Amanda som precis ramlat (jag var barnvakt åt systerdotter) så bara smäller det till i ryggen. Sedan dess har det gått upp och ner. I morse gick jag upp 05:30 då jag hade för ont för att kunna sova, nu känns det bättre men träning är inget alternativ. Det är ländryggen som gör ont, t.ex går det ok att komma upp från sittande till stående men jag måste ta hjälp av händerna, om ryggen "ska ta i" gör det för ont. Det var länge sedan jag fick så här ont i ryggen, självklart hoppas jag på att det är en tillfällighet men sanningen är att jag blivit öm i ryggen efter att jag simmat. Efter förra simlektionen med Per då jag började rotera mer i simningen har min rygg blivit trött efteråt, kanske har jag bara haft tur förut att jag inte lyckats med en sträckning.

Veckans träning blev därmed ett nytt fiasko:

Måndag: 50 min simning+ 55 min spinning

Tisdag: dryga 40 min löpning

Onsdag: dryga 80min spinning

Torsdag: OL+ löpning dryga 60 min

Fredag: 40 min simning

Lördag+söndag: vila pga ryggen

Totalt: dryga 5,5 timmar

 

Nillan

17 januari 2010 18:28

AJ aj, det låter inte skönt. Jag tror att det är muskler som du har ökat träningen för snabbt för. Jag skulle söka hjälp om jag var du. Ta värktabletter så att du inte spänner dig för då blir det värre. Kram

 

Krille

17 januari 2010 20:19

Håller med Nillan, spring iväg till naprapaten med blixtens hastighet! Förkortar konvalecensen garanterat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...