Igår var det paddelkväll igen och efteråt hade jag ett nöjt leende på läpparna hela kvällen. Jag och Markus var vid paddelklubben lite före alla andra vilket innebar att jag hann testa Citius 51 innan de andra kom för att se om jag skulle klara av den lite mer ranka kajaken (rank för mig = stabil för vana paddlare). Förra gången jag testade Citius 51 paddlade jag 50m ut från bryggan och in igen. Igår satte jag mig i kajaken och paddlade iväg, kände mig hur stabil som helst. Förstår inte hur det gick till men det var en helt underbar känsla. Helt plötsligt kändes det lätt att paddla, när jag tog i gick det fortare och när jag slutade ta i gick det långsammare. I de mer stabila kajakerna märks knapp fartökningarna. Jag vill ha en Citius 51, helt kär är jag :-) Och självfallet var jag inte stabil hela passet, när det var lite vågor och jag var tvungen att vända var jag riktigt nära ett bad men klarade mig. Markus som paddlade en Tracer däremot fick sig ett dopp men utöver doppet behärskade han Tracern riktigt bra.

Så tyvärr är det dags för O-ringen nästa vecka vilket innebär att jag inte kommer att paddla kajak på 2 veckor. Typiskt när det kändes bra för första gången! Appropå O-ringen vet jag inte hur jag ska vända mina negativa tankar till positiva. Läste PM igår och bansträckningarna var inte alls som jag hade förväntat mig. Massor av cykling och rekord lite löpning. Försöker tänka positivt som att det är bra träning för oss etc. men besvikelsen är rätt stor så det dröjer nog innan jag blir positivt inställd igen…..

Imorse fick jag tekniktips och hjälp av Linda när vi simmade. Alla tips var super så nu har jag verkligen något att öva på. Det är tänkt att min kraft i vattnet ska kunna gå framåt istället för åt sidorna om jag lär mig simma lite bättre :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...