Igår genomförde jag de sista passen inför Oringen http://www.oringen.se/1185.php eller rättare sagt det sista passet. Cyklingen hem från pedalogerna gick som planerat och när bromsen inte låg emot längre så kände jag mig stark för en gång skull, det var en trevlig upplevelse :-) Däremot blev paddelpasset i Acronen aldrig något pass. Markus var inställd på en minivända där vi bara skulle testa lite olika tekniker (vi har ju lärt oss en helt ny teknik i drakbåten) medan jag trodde vi skulle paddla ett kort pass och samtidigt testa lite olika tekniker. Markus fick som han ville och vi satt i Acronen i 15 min..... Drakbåtstekniken var som jag trodde rätt klurig att försöka med i Acronen, den började gunga rätt mycket så nu vet jag inte hur jag ska paddla längre!

Tyvärr har jag sedan i onsdags känt av höger ljumske (ibland känns det i ljumsken, ibland i höften). Smärtan påminner mycket om den jag hade för två år sedan och var tvungen att löpvila i 1 månad. Dock känner jag bara av det när jag är stilla eller promenerar, när jag skulle springa en sväng igår och var inställd på en huggande smärta (så som det blev för två år sen) upptäckte jag till min stora glädje att det inte kändes alls när jag sprang. Så varför jag har ont vet jag allstå inte. Kanske satt jag konstigt i kajaken i måndags? Eller kommer det från simningen i tisdags där Linda instruerade mig att spänna en viss muskel i magen i närheten av höft/ljumske? Så länge det inte blir värre än så här så går det bra men vad som händer med kroppen under O-ringen är svårt att förutspå!

Så idag och imorgon måste jag tvinga mig till vila. Normalt sett brukar jag tycka det är skönt med de extra vilodagarna inför tävling men just nu känns det så bra att träna så jag vill inte sluta! Oringen startar dock med supersprint på söndag, dvs OL 2,3km, Bike & Run 1,1km, Paddling 1,4km, Bike&Run 3,3km. Om vila är rätt inför en sådan sprintbetonad tävling vet jag inte, kanske blir det ett kort lätt pass imorgon kväll.

Bike&Run (endast en cykel = en måste springa den andra cykla) blir intressant. Jag vet fortfarande inte hur man genomför det snabbast. Kan den som springer ta genväg genom skogen blir det givetsvis Markus eftersom han hanterar kartan bäst. Ska båda springa/cykla samma väg finns det däremot ett par varianter att välja emellan. Jag hoppas på att Björn kommer hjälpa oss med taktik på lördagkväll :-)

OM vi har internet mottagning så fortsätter jag rapportera nästa vecka, annars blir det en lååååång summering nästa helg. Håll tummarna för mig och Markus nu! 

Och ja självklart har jag precis börjat inbilla mig att jag har ont i halsen :-) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...