Ett par timmar efter mitt förra inlägg ringde Elin och frågade om jag ville ut och cykla. Och självfallet svarade jag ja, för vem väljer den dödstråkiga trainern istället för utomhuscykling med trevligt sällskap?

Rundan ute blev lite fram och tillbaka pga av det hala, sliriga underlaget på framförallt cykelvägarna men när vi väl cyklade på landsvägarna så kändes det bra i både kroppen och benen.  Hittills när Elin och jag cyklat tillsammans har vi varit rätt jämna vilket gör det hela så mycket bättre. Bara jag vet att är sämre än den jag cyklar med så blir jag ännu svagare.

Nu får jag se hur kommande veckans väder blir, enligt SMHI blir det först kallt och klart och senare i veckan snö igen. Min tanke är att börja cykla mera men det är svårt när underlaget är på det här viset. Jag gillar vintern men jag avskyr detta sliriga underlag, var är vägarna med hård packad snö?  Dessutom fullkomligt längtar jag till våren och ljuset. Men jag tror endast jag behöver vänta ca 2 veckor innan jag utan problem kan cykla t.o.r till jobbet i dagsljus!!!!

Veckans träningsdos blev knappa 7 timmar så jag ska försöka träna mer nästa vecka. Tyvärr kan detta bli svårt då hela helgen försvinner träningmässigt, visserligen ska vi göra något roligt (bröllop i Växsjö), men ändå jobbigt när hela helgen försvinner.... Utöver det känner sig kroppen lite sliten (suck att jag inte klarar mera träning över en helg) så jag kanske tar en vilodag imorgon.

Igår var det dags för långpasset som jag och Markus hade planerat. Långfärdsskridskor – Orientering – MTB. Två gånger under gårdagen kände jag mig som Bambi på hal is. Först när jag testade att åka lite långfärdsskridskor i Markus pjäxor som dessutom var för stora för mig och senare när jag skulle cykla på hala grusvägar i skogen. Långfärdskridskor kan jag verkligen inte åka men blir ofta så sugen när jag ser andra åka förbi så snabbt och till synes enkelt. Men när jag själv står på skridskorna känns det allt annat än snabbt och enkelt. Jag får ont i benen på alla möjliga ställen innan jag knappt kommit igång och obalanserat är det också.

Cyklingen däremot borde jag kunna klara bättre men det går bara inte. När jag känner att framhjulet inte får fäste i snön utan har sitt eget lilla sladdriga liv därframme så vågar jag inget annat än att sakta ner. Genast blir det värre och jag saktar ner ännu mera. Cyklingen igår blev en kort historia där jag vände när vi kom till grusvägen :-( Hur ska jag någonsin få bot på min feghet?

Gårdagens andra moment var iaf en fullträff. Dryga 2 timmar orientering i skogen som är full av snö, dessutom med  trevligt sällskap kan inte bli något annat än bra:-) Men att orientera på 1:15000 dels karta behöver jag öva på, redan på andra kontrollen som jag skulle orientera på så kom en miss. Som tur var orienterade mest Micke och då hängde jag bara med på kartan. Tyvärr så blev  jag rätt tidigt seg i benen, trots 2 vilodagar. Flåset hängde med rätt bra men benen blir stumma. Efteråt blir jag så sur på mig själv, stumma ben det är väl bara att  tvinga dem vidare? Men mitt i skogen känner hela jag mig seg och det var garanterat mitt fel att Micke, Helena och Elin gick med på att korta ned banan lite. 14,5 km i skogen i snö och ibland obanad terräng avklarades på 128minuter, jag blir fortfarande frustrerad över att det går så långsamt i skogen vid orientering!

Idag var planen ett MTB-pass på asfalt men när jag tittar ut så får det nog bli trainern istället…