Det är mitt bästa namn på dagen löprunda. Lite trevande och försiktig, ganska långsam och hela tiden känna av hur kroppen känns.

Det är skönt att ändock ha en sådan grundkondis att man kan springa 5+2,5 km utan att bli trött. Jag sprang hem från jobbet (med den obligatoriska pausen via Roslagsbanan) och kroppen kändes faktiskt bra trots att jag forfarande är lite snuvig. Dock känns det på en gång att min andnig fått sig en törn så fort jag har lite förkylning i koppen. Envis som jag är undviker jag astmsprejen när jag bara ska köra ett lungt pass. Vid intervaller eller tävlingar använder jag den men däremellan åker den fram så lite som möjligt.

Trots att det var första löpningen på en vecka kan jag ändå inte låta bli att bli orolig. Räcker verkligen min löpförmåga till att försöka närma mig 1.45 på Ålands halvmara? Jag skulle gärna vilja det och jag vill verkligen försöka men visst vore det himla trist att starta i ett för högt tempo och gå in i väggen? Som tur är har jag flera pass på mig att känna efter vilket tempo jag ska starta halvmaran på. Nästa blir imorgon bitti på väg till jobbet :-) Härligt att träna igen!