Succé på en gång! Jag flyttade väckarklockan=telefonen bort från sängen till andra sidan rummet igår kväll och plötsligt kom jag upp som jag hade planerat imorse. Kl 6:25 joggade jag iväg mot tåget och det kändes faktiskt himla skönt trots att jag just tryckt i mig en frukost. Den sköna joggen varade dock inte hela vägen för självfallet fick jag tidsbrist och fick spinga på rätt fort de sista fem minuterna för att hinna med tåget :-)

När tåget anlände till Universitetet började den riktiga träningsrundan, jag hade planerat ca 8km löpning inkl. lite fartlek. Men redan 1 min in på fartleken la jag ner det hela. Andningen pep och väste och utan astmasprejen var snabb löpning bara att glömma. 7,5 km blev iaf resulatatet även om jag aldrig sprang snabbt - så himla härligt att vara igång igen!!

Annars kom jag och tänka på det jag skrev igår, att det är bra att kunna springa/jogga 5+2,5km utan att det behöver bli jobbigt. Eftersom jag kommer ihåg  hur det var när jag började träna för 2 år sedan blir jag fortfarande facinerad av vad som har hänt med min kropp. För två sommrar sedan satt jag på jobbet och mätte upp på hitta.se hur långt det skulle bli att springa runt Kungsholmen på lunchen. Ett förkortat varv blir ca 7 km, skulle jag verkligen klara det? Idag funderar jag på vilket tempo jag borde hålla på halvmaran och om jag ev. ska starta Stockholm Rogaine (6 timmars) i november. Snacka om skillnad!!