Idag har inte jobbet varit på min sida. Planen var en löptur på lunchen men det var bara att glömma istället blev det en stressad löptur innan hela avdelningen skulle iväg och äta middag. Middagen var för att fira en kollega som jobbat 40 år (!) på samma företag. Kan ni tänka er 40 år på samma ställe?

Löppasset var nog inte så illa som det låter men jag fick verkligen håll för första gången på väldigt länge, inte så där fruktansvärt ont men tillräckligt för att inte kunna andas avslappnat.  Jag sprang ett förkortat varv runt Kungsholmen, knappt en backe och perfekt ställe att träna lite halvmarafart på. Framjogg, 5 km halvmarafart och nerjogg. Halvmarafarten var svår att reglera (5 min/km).  När jag försökte springa avslappnat sjönk tempot till ca 5:15 och när jag pressade på skruvades det upp till ca 4:45. Helst vill jag hitta ett tempo som jag bara flyter på i, så var det förra gången jag sprang halvmaran men då var visserligen tempot nere på ca 5:15, betyder det att jag måste sänka ambitionen? För visst kom tankarna att detta var för snabbt, jag blev ändå ganska ansträngd på mina 5 km på knappa 25 min. Ok i 5 km men i 21?

Tårarna? De berodde på motvinden :-)