Vet inte hur jag kortfattat ska försöka berätta om gårdagen så jag slutar att försöka. Kan bara säga som så att idag har jag verkligen ogillat att vårt nya radhus har en trappa.....

Jag skulle allstå starta Raid Uppsala med Anders som jag aldrig varken har tävlat eller tränat ihop med. Vi pratade ihop oss lite på torsdagen om taktik vid byten, cykelskor eller inte, springa med flytvästerna under prologen mm men i övrigt skulle tävlingen bara få "gå som det går". Dock kände jag givetsvis press eftersom jag visste att Anders tillsammans med Emelie hade haft vinnarambitioner... Som tur var fick jag i sista stund tillbaka min cykel, Anders (som tävlade med Markus) erbjöd sig att ta Markus gamla helstela cykel. Tusen tack Anders!

Innan start:

Anders fixar med kartorna, jag lägger mina i en låda för att ta med hem efteråt:-) Vi provcyklar med cykellinan, den känns bra. Precis innan start värmer vi upp ett varv runt IP och Anders drar runt i ett tempo allt annat än uppvärming för mig och jag inser att denna tävling kommer bli mycket, mycket jobbig.

Prologen

Prologen blir som vanligt i ett högt tempo och undrar om inte andra halvan av prologen var bland de jobbigaste på tävlingen. Eftersom prologen efterföljs av paddling finns det ingen som helst mening med att spara på krafterna. Från växlingsrutan får jag klara mig utan draglina till kanoten och Anders ser nästa ut att jogga framför mig och jag försöker verkligen att bita ihop hela vägen fram till kanoten. Tack vare att vi redan har flytvästarna på så är vi första lag ner i vattnet.

Paddling

Jag är verkligen svag på att paddla så det jag försöker fokusera på är att hålla uppe frekvensen och räkna rätt. Vi lyckas med nöd och näppe stämpla först vid första kontrollen men sedan paddlar 3 lag om oss. Anders försöker uppmuntra mig att hänga på de andra men jag kan inte öka utan vi släpper till en lucka som ökar varteftersom. Vid den andra kontrollen (vattenfallet) får Anders till en perfekt kontrolltagning så vi tar in lite på de andra.

MTB och MTB-O

När vi kommer tillbaka till växlingsrutan har all min vätska runnit ur min camelback som jag ska ha under resten av tävlingen. Anders har en extra vattenflaska och jag har själv en extra flaska Gainomax på cykeln men det är allt. Tack och lov att det inte är en varm dag!

Det är alltid jobbigt psykiskt att ge sig ut på sin svagaste sträcka, min skräck i skogen kan verkligen hindra mig mycket och Anders vet inte vad som väntar honom :-) Som tur är är de tekniska partierna korta och visst jag får springa men de värsta partierna är ändå de tunga blöta löparspåren/stigarna. Det känns som jag står stilla i jämförelse med Anders. På grusvägar/asfalten använder jag linan/ligger på rulle så då känns det mycket bättre.

OL 1

Vid växlingsdepån ser vi att de andra lagen inte är långt framför oss. Jag försöker hålla Anders tempo i växlingen och gör det dumma misstaget att inte knuta dubbelknut på skorna. Det resulterar i två stopp under löpningen…

Orienteringen går annars väldigt bra. Så vitt jag vet gör inte Anders en enda miss och jag känner mig förhållandevis stark men är ändå orolig för hur länge jag ska orka. Detta är den enda sträckan där jag i efterhand kanske borde ha tagit i mer, eller hade jag gått in i väggen på sista OL-sträckan då? Jag vet inte, trött var jag men inte lika trött som på sista sträckan.

Anders och jag kommer tillslut in i växlingsdepån för att där bli omväxlande av laget som cyklade med löparskor, kanske ett väldigt smart val denna dag?

MTB-O

Andra MTB-sträckan går faktiskt väldigt snabbt dvs jag trodde den skulle vara längre. Jag tycker alltid det är svårt att tävla mix och inte veta hur mycket det är kvar utav sträckan. Därav frågar jag Anders stup i kvarten hur mycket vi har kvar tävlingen igenom. Kanske låter jag som ett barn i en bil; ”är vi framme snart”?

OL-2

Vid sista växlingen ligger vi trea och när vi ger oss ut har vi varken några lag i sikte framåt eller bakåt. Jag tar Anders camelback där det ska finnas lite vätska i men när jag ska suga i mig kommer det mest luft. Efter halva sträckan får vi tillslut kontakt med de andra två topplagen, de har gjort en OL-miss där Anders däremot går rakt på kontrollen. Tempot skruvas upp och nu är jag riktigt trött. Försöker tänka positiva tankar som att vi spurtar in som ettor över mållinjen men ändå kommer tankar som ”kan inte Anders nöja sig med en tredjeplats så vi kan slutas plågas nu”? Detta behöver jag verkligen jobba på, jag ska ju vilja vinna, hur ont det än gör!

Till nästsista kontrollen kommer rycket från ledarna, de får en lucka och nu är verkligen linan helspänd! Vid sista kontrollen stämplar jag, ser blinkningen men hör aldrig pipet. Varför jag drar ur Sport-ident pinnen innan jag hör pipet vet jag inte. Det resulterar i att vi stämplar en gång till 12 sekunder efter ledarna istället för 1 sek före. Jag blir verkligen totalt korkad när jag är trött, tur att jag inte behövde orientera! Nu slutar tyvärr dagen med att vi blir ifrån spurtade. Jag är ändå jättenöjd med dagen. En andra plats är min bästa placering i korta-mixklassen och jag tror även att jag aldrig tävlat med ett större startfält. En pannlampa fick jag som pris och eftersom jag inte hade någon innan var det ett perfekt pris. Anders fick nöja sig med en andra plats men nästa gång kan förhoppningsvis Emelie ställa upp igen så att han får vinna :-) Anders ska ha ett stort tack för att han inte sa ett enda elakt ord om min cykling och dessutom sprang med linan konstant spänd!

Nu hoppas jag att Markus kan få ordning på sitt löparknä så att vi båda kan träna hårt hela vintern och vara med i toppen i korta mixklassen nästa år. Att hela tiden vara bland tätlagen och veta om det gjorde tävlingen mycket roligare. På Oringen var vi också i topp ett par gången men då visste vi inte om det plus att startfältet var ca 10 lag så det var inte samma sak. Att köra satsa på korta mixklassen är i alla fall ett mål som vi satt upp för nästa år!