Egentligen borde jag känna mig nöjd med dagen, men ändå så gör jag inte det....

Dagen började med att jag missade bussen som skulle ta mig till simhallen så det var bara att packa ned ytterjackan i ryggsäcken och istället jogga till simhallen i -10°C, magen full med frukost, andningen som krånglade och en kropp som inte alls hade vaknat tillräckligt för löpning. Och benen var sååååå sega, jag måste ha slagit rekord i ansträning kontra fart. Bara att ryggsäcken vägde något extra kilo gör så himla mycket för hur pigga mina ben känns. Undrar vad som skulle hända om jag gick upp några kilon i vikt, skulle det också ha samma inverkan? I sådana fall hoppas jag att det inte kommer att inträffa. Som tur är har jag bara dryga 3 km till simhallen.

6:45 var jag inne i simhallen och 7:45 var jag därifrån, inget långt simpass med andra ord men bättre än ingenting. Jag bara måste simma oftare, på morgonen är det dessutom lite lugnare i bassängen och jag stressar upp mig mindre äver att jag är så långsam. Bara den detaljen gör att det känns bättre än vanligt :-)

Ca 8:10 startade jag mitt sista pass för dagen, en till kort löpning (ca 5,5km)till jobbet från Universitetet. Denna löpning avklardes med ett par stopp på vägen, 1) möblera om i ryggsäcken då simglasögonen skavde på ryggen 2) rödljus 3) inköp av bröd till frukost nr 2. Även denna gång var benen supersega och det kändes som om jag rörde mig ultrarapid så jag belv mycket positivt förvånad när jag mätte upp den exakta sträckan och tempot iaf höll sig på 5:20min/km och inte det upplevda 6min/km.

Hade jag vetat att jag sprang fortare än 6min/km när jag lämnade jobbet idag så hade nog det sista inplanerade löppasset blivit av. Men nu kunde jag inte motivera mig för mer löpning för dagen så jag tog T-bana/buss hem. Och nu sitter jag här och känner att jag misslyckats med min träning, Jag borde vara nöjd, ca 1,5 h träning på morgonen (min kropp är seg på morgonen) är bra för att vara mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...