Ett par timmar efter mitt förra inlägg ringde Elin och frågade om jag ville ut och cykla. Och självfallet svarade jag ja, för vem väljer den dödstråkiga trainern istället för utomhuscykling med trevligt sällskap?

Rundan ute blev lite fram och tillbaka pga av det hala, sliriga underlaget på framförallt cykelvägarna men när vi väl cyklade på landsvägarna så kändes det bra i både kroppen och benen.  Hittills när Elin och jag cyklat tillsammans har vi varit rätt jämna vilket gör det hela så mycket bättre. Bara jag vet att är sämre än den jag cyklar med så blir jag ännu svagare.

Nu får jag se hur kommande veckans väder blir, enligt SMHI blir det först kallt och klart och senare i veckan snö igen. Min tanke är att börja cykla mera men det är svårt när underlaget är på det här viset. Jag gillar vintern men jag avskyr detta sliriga underlag, var är vägarna med hård packad snö?  Dessutom fullkomligt längtar jag till våren och ljuset. Men jag tror endast jag behöver vänta ca 2 veckor innan jag utan problem kan cykla t.o.r till jobbet i dagsljus!!!!

Veckans träningsdos blev knappa 7 timmar så jag ska försöka träna mer nästa vecka. Tyvärr kan detta bli svårt då hela helgen försvinner träningmässigt, visserligen ska vi göra något roligt (bröllop i Växsjö), men ändå jobbigt när hela helgen försvinner.... Utöver det känner sig kroppen lite sliten (suck att jag inte klarar mera träning över en helg) så jag kanske tar en vilodag imorgon.

Igår var det dags för långpasset som jag och Markus hade planerat. Långfärdsskridskor – Orientering – MTB. Två gånger under gårdagen kände jag mig som Bambi på hal is. Först när jag testade att åka lite långfärdsskridskor i Markus pjäxor som dessutom var för stora för mig och senare när jag skulle cykla på hala grusvägar i skogen. Långfärdskridskor kan jag verkligen inte åka men blir ofta så sugen när jag ser andra åka förbi så snabbt och till synes enkelt. Men när jag själv står på skridskorna känns det allt annat än snabbt och enkelt. Jag får ont i benen på alla möjliga ställen innan jag knappt kommit igång och obalanserat är det också.

Cyklingen däremot borde jag kunna klara bättre men det går bara inte. När jag känner att framhjulet inte får fäste i snön utan har sitt eget lilla sladdriga liv därframme så vågar jag inget annat än att sakta ner. Genast blir det värre och jag saktar ner ännu mera. Cyklingen igår blev en kort historia där jag vände när vi kom till grusvägen :-( Hur ska jag någonsin få bot på min feghet?

Gårdagens andra moment var iaf en fullträff. Dryga 2 timmar orientering i skogen som är full av snö, dessutom med  trevligt sällskap kan inte bli något annat än bra:-) Men att orientera på 1:15000 dels karta behöver jag öva på, redan på andra kontrollen som jag skulle orientera på så kom en miss. Som tur var orienterade mest Micke och då hängde jag bara med på kartan. Tyvärr så blev  jag rätt tidigt seg i benen, trots 2 vilodagar. Flåset hängde med rätt bra men benen blir stumma. Efteråt blir jag så sur på mig själv, stumma ben det är väl bara att  tvinga dem vidare? Men mitt i skogen känner hela jag mig seg och det var garanterat mitt fel att Micke, Helena och Elin gick med på att korta ned banan lite. 14,5 km i skogen i snö och ibland obanad terräng avklarades på 128minuter, jag blir fortfarande frustrerad över att det går så långsamt i skogen vid orientering!

Idag var planen ett MTB-pass på asfalt men när jag tittar ut så får det nog bli trainern istället…

Idag har jag vilat och det känns som en ren säkerhetsåtgärd. Markus är som sagt var sjuk och jag har så svårt att avgöra om jag inbillar mig retningarna i halsen eller om de är riktiga. Det lustiga är att jag vet exakt hur jag hade resonerat för drygt ett år sedan om Markus hade blivit sjuk - jag skulle passat på att träna så mycket som möjligt innan jag blev sjuk. Dvs pressat in mycket träning för att ta ikapp de ev. kommande sjukdagarna....

Nu är resonemanget att blir jag sjuk så är det bra att inte tränat idag eller imorgon eftersom sjukdomen säkert redan finns i kroppen. Om jag inte blir sjuk så blir denna vecka en lugn vecka istället för nästa vecka som var planen. Allstå så förlorar jag inget på vilan, förrutom lite av mitt tålamod :-)

Så typiskt, just när allt känns så bra. Träningen känns bra, jag mår bra, testet igår var roligt och inspirerande. Just då blir Markus sjuk stackaren och jag blir rädd för att bli smittad. Halsont, feber och illamående är det jag ev. måste se fram emot. Nu hoppas jag att Markus är tillräckligt frisk för att ordna lite banläggning imorgon (banläggning på kartorna) annars ligger vårt träningspass på lördag i farozonen. Jag tror knappast att några orienterare vill springa på banor lagda av mig :-)

 Lustigt, jag var jättetaggad igår att börja följa min puls bättre på träningspassen och redan idag glömmer jag pulsklockan hemma…. Vi var 4 tjejer som deltog på tjejträningen och denna gång blev det backintervaller i Maskinbacken vid KTH. Det är en fd favoritbacke och den var lika grymt jobbig som jag minns den. Dock tror jag aldrig att jag sprungit den fler gånger än 4 (på den tiden tränade jag mycket sporadiskt) medan nu så tog jag den 2*4ggr med en lite längre vila mellan seten. Något har hänt iaf, kul att se! 

Jag ser att jag fått lite kommentarer till gårdagens test och många andra har frågat vad min fettprocent egentligen låg på. 27% enligt vågen och vid 26 % går gränsen för övervikt…. Jag har förvisso inte så mycket muskler men att jag ska ha så stor fett% att det motsvarar övervikt är väl knappast troligt. Mitt BMI var iaf fullt normalt vilket jag är mycket glad över. När jag var yngre har ALLTID mitt BMI visat undervikt.

Idag var det dags för mitt och Markus besök på LactLab. Där skulle vi göra ett uthållighetstest där man mäter puls och mjölksyra i olika farter/pulsnivåer på ett löpband. Och sånt här gillar jag, statistik, analys och diagram:-)

Vad sa då mitt test? Det första testledaren sa om både mig och Markus var: är du en högpulsare? Och det är väl det minsta man kan säga. Ibland tror folk att våra pulsklockor inte fungerar eller är felkalibrerade när vi nämnder våra pulsnivåer, nu äntligen fick vi bekräftat att våra pulsklockor fungerar alldeles utmärkt. Jag fick starta på en fart på 8 km/h, riktigt lågt med andra ord. Här skulle jag jogga i 4 min sedan var det dags för pulsavläsning i slutet och blodprov. Denna procedur upprepades sedan 5 ggr till och varje gång ökades farten med 1,5km/h. Mina resultat blev:

Hastighet     Puls     Lactat

8 km/h         144      1,38

9,5 km/h      161      1,70

11 km/h       172      1,36

12,5km/h     184      2,22

14km/h        192      3,53

15,5 km/h    202      5,60

När den sista intervallen var avklarad på en puls på ca 200 så kändes det både i lungor och ben, det lovar jag! Hur som helst tycker jag att mina resulatat stämmer in på hur jag tränar. När jag kör långpass bör jag ligga på pulsnivån 161-174, snabbdistans och tröskelintervaller 174-189 och de riktigt högintensiva intervallern bör ligga på pulsen 189-200.

Däremot fanns det testresultat som jag inte tycker stämmer. Eller finns det någon som tror att jag kan springa milen på 43 min, dessutom på en medelpuls på 191? Inte så troligt, kanske runt 47-48 minuter.... Däremot känns 21:30 på 5 km rimligt eftersom jag sprungit 5 km på 22minuter, men då har min medlepuls legat på 195+ och inte på 191 som testet förelår. Men så är det också lättare att springa snabbt på löpband så farterna borde inte stämma helt och hållet. Kanske är dessa tider roliga mål att jobba emot istället?

Annars till det roligaste, hur många tror på att man kan mäta fetthalt genom att ställa sig på en specialvåg? Tror ni på det så tillhör jag de överviktiga människorna numera :-)

Ja nu ska ni inte tro att jag har jobbat igen för det har jag inte. Jag har haft en helt perfekt helg, bara lite väl fullt upp. Hallen hemma ser ut som ett slagfält, dvs där har vi dumpat alla saker som vi inte hunnit ta hand om :-)

Bortbjuden på middag i fredags där vi avslutade med att spela Risk och vi blev ganska sena i säng. I lördags bar det av ner mot Nyköping och Lindas roliga 30-års fest. Festen började med poolparty i Nyköpings badhus och det kändes lyxigt att få ligga i en varm pool (ja de hade en mindre uppvärmd pool) stretcha ut sina muskler efter ett långpass löpning och dricka en starköl :-)  Dessutom med trevligt sällskap! Det ni, det gör man inte varje dag. Att jag äntligen hade fått till ett långpass löpning gjorde också att jag kände mig nöjd med mig själv. Emelie och Anders som jag sprang med höll tack och lov ett lungt tempo, flåset kändes ok men mina ben var ganska sega.

Så igår hann jag sova dryga 6 timmar sedan var det dags att cykla in till stan och möta upp Markus som skulle gå i mål på Krogrännet. När jag kom hem och ätit och duschat var vi så trötta att vi somnade och sov i 2 timmar. Behöver jag nämna att vi inte hade tid med det? Resultatet blev dessutom att jag hade svårt att sova i natt..... Kvällen igår ägnade vi åt handling, lagning av mat, tvätt och att planera helgens långpass med Stockholm Multisport och Sundbybergs IK. Så nu kommer lite reklam:

Lördag kl 9 i Skavlöten:

1 timme skridskor på Rönningesjön

2 timmar OL

ca 2 timmar MTB

För den som inte har fått nog kan man avsluta med en till OL (vintertrim som kostar ca 30kr) och sedan åka skridskor en timme till.

Får jag tag på några skridskor kanske jag deltar på hela passet men annars får jag nöja mig med OL+MTB.

Förra veckan blev återigen bra, dvs knappa 10 timmars träning :-)