Ska jag för andra gången i mitt liv vara glad att jag lever? Jag försökte tänka positivt efter förra veckans vurpa såsom ”tur att jag inte bröt något ben” etc. men mest tänkte jag på vilken otur jag hade. Idag besökte jag jobbets naprapat och det första hon säger när hon inser var mitt djupa sår är placerat är ”vilken tur du har att du inte skadade dig längre in mot ljumsken, där går stora kroppspulsådern”. Naprapatbesöket blev annars inte en så smärtsam historia eftersom jag inte kan bli behandlad där jag behöver behandling, såret och blåmärkena är i vägen.

Idag testade jag att springa och cykla lite och det kändes tyvärr inte så bra. Under löpningen (läs joggningen) blev jag trött och stum i alla möjliga konstiga muskler som jag inte brukar bli trött i.  Även ont i höften fick jag. Att jag fick ont/blev trött i ovana muskler tror jag helt enkelt beror på att jag kompenserar lite fel pga stramheten och smärtan i höften. Löpvilan måste fortsätta ett tag till och nu börjar jag faktiskt bli lite orolig för STAR :-(

Cyklingen kändes bättre men jag kunde inte stå upp och cykla – då gjorde det också ont. Så det enda som fungerade på dagen lilla multisportpass var paddlingen men nästa gång bara måste jag paddla en rankare kajak, det är trögt att paddla i en stabil kajak!

 

Nillan

22 augusti 2009 04:42

Håll ut tjejen, snart är du bättre. Ni kommer att regera på STAR! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...