Ska jag för andra gången i mitt liv vara glad att jag lever? Jag försökte tänka positivt efter förra veckans vurpa såsom ”tur att jag inte bröt något ben” etc. men mest tänkte jag på vilken otur jag hade. Idag besökte jag jobbets naprapat och det första hon säger när hon inser var mitt djupa sår är placerat är ”vilken tur du har att du inte skadade dig längre in mot ljumsken, där går stora kroppspulsådern”. Naprapatbesöket blev annars inte en så smärtsam historia eftersom jag inte kan bli behandlad där jag behöver behandling, såret och blåmärkena är i vägen.

Idag testade jag att springa och cykla lite och det kändes tyvärr inte så bra. Under löpningen (läs joggningen) blev jag trött och stum i alla möjliga konstiga muskler som jag inte brukar bli trött i.  Även ont i höften fick jag. Att jag fick ont/blev trött i ovana muskler tror jag helt enkelt beror på att jag kompenserar lite fel pga stramheten och smärtan i höften. Löpvilan måste fortsätta ett tag till och nu börjar jag faktiskt bli lite orolig för STAR :-(

Cyklingen kändes bättre men jag kunde inte stå upp och cykla – då gjorde det också ont. Så det enda som fungerade på dagen lilla multisportpass var paddlingen men nästa gång bara måste jag paddla en rankare kajak, det är trögt att paddla i en stabil kajak!