Äntligen har jag fått till en bra träningsvecka igen, nästan så att det är tråkigt att STAR går på lördag så att jag måste ta det lugnt nästa vecka…

Efter 2 dagars orientering kan jag också med säkerhet säga att jag nu kan springa obehindrat igen. Igår vågade jag inte riktigt gå på som vanligt i den obanade terrängen samt brant uppför eller nerför medans det idag lossande lite där också. Igår bommade jag oändligt mycket på min svarta Ö8a så idag blev det en Ö5a. Tyvärr gjorde jag en bom så att jag missade segern, nu blev jag delad tvåa. Det intressanta var att jag vann 2 delsträckor där jag inte alls tyckte att jag var snabb. Efter en titt på kartan inser jag att jag aldrig tvekade eller grubblade på om jag var rätt på dessa delsträckor. Snacka om att man tjänar på att springa rakt på utan tvekan, löpfarten i mina klasser har mindre betydelse. Jag grämer mig också över att jag missade min ”drömgräns” på 10min/km med 29 fjuttiga sekunder :-( Frågan är jag om ska fortsätta ta lättare banor och bomma mindre eller om jag lär mig fortare av att fortsätta bomma en massa på svarta banor tills det lossnar?

Efter orienteringen cyklade jag och Robban en sväng på Järvafältet. Det var helt ok att cykla lite tekniskt men inte lika kul som jag minns min favoritslinga. Inte heller bjöd den på några nerförbackar som jag hade behövt öva på, men bättre än ingenting!

Veckans träning:

Måndag: Cykling på Racern 105 min, paddling kajak 55 min

Tisdag:   vila

Onsdag: Cykling på MTBn 90 min, provlöpning 10min

Torsdag: Löpning 30 min

Fredag:   Cykling på Racern 130 min, paddling kajak 40min

Lördag:   Orientering inkl en massa bommar 75 min

Söndag:  Paddling kanadensare 30 min, Orientering inkl uppvärmning 53 min, MTB 75 min

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...