Helgen gick alldeles för fort, precis som vanligt. I lördags hann jag med en kort OL (Öppen 7) som gick helt ok förutom två bommar. Efter orienteringen var vi ett tjejgäng på 5 stycken som cyklade på Järvafältet. Vi cyklade iväg till min favoritslinga där det blev två varv. Det är så himla kul med sällskap när man tränar. Kvällen ägnades åt tjejmiddag och vi gjorde inget annat än att prata bort hela kvällen, inte för att det är förvånande med 5 stycken pratglada tjejer :-)

På söndagen var det tyvärr dags för D21-start. Hela min orientering var ett stort skämt, jag kom snett hela tiden och hade svårt att hitta kontrollerna när jag väl befann mig i "ringen". Hela 67 minuter på en 3,5 km bana är jag givetvis långt ifrån nöjd med. På lördagen sprang jag 3,1 km på 37 minuter så det säger det mesta. Svårighetsgraden mellan blå och svart bana ska vara försumbar men det var inte så det kändes! Knät häll ganska bra, jag kände av det men det gjorde aldrig ont.

Efter orienteringen blev det en snabb paddling samt en "stig-letar cykling" på Järvafältet. Det fanns riktigt svåra stigar här och där, för svåra för mig. Men cyklingen var kul även om jag hade önskat ett par piggare ben!

Igår kväll var jag helt slut, tänkte att jag skulle hålla mig vaken för att kunna somna på kvällen men efter en halv flaska vin (den som jag glömde ta med mig till tjejmiddagen) så slocknade jag så klart på soffan. Resultatet - jag sov dåligt på natten samt hade svårt att somna på kvällen.... Förra helgen körde jag en annan variant, dvs en energidryck (innehåller koffein), somnade aldrig på soffan men hade svårt att somna på kvällen ändå troligen pga av koffeinet. Nästa helg får jag testa att varken dricka energidryck eller vin :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får ja...

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kän...

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hyggligform känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkeltför trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från migäven o...

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen. Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppföroch nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigtdet kan vara att träna och inte blir det ...

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passetblev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktigträning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till me...