Var tar all tid vägen, jag hinner ingenting! T.o.m min heliga sömn har jag kapat av. Styrelsemöte i måndags - kom hem sent, simning med klubben igår - blev sent när middagen var uppäten, tidskrävande cykling t.o.r jobbet och efter ett par telefonsamtal så har klockan dragit iväg idag med.....

Men, tillslut så tog jag äntligen cykeln till jobbet. Det tog emot att mecka ihop lampor och reflexer igår kl 22 när jag bara ville sova och imorse ville jag inte alls trampa iväg men i sådana fall hade förberedelserna varit förgäves så det var bara att bita i det sura äpplet. Vilken tid det tog! 75 minuter om jag räknar in stoppet då jag blev tvungen att ta av mig en tröja. Dubbdäcken gör det verkligen lite trögare och jag bromsar maniskt så fort jag ser en fotgängare på cykelbanan :-) Har svårt att koppla bort septembers krasch och jag tar det onödigt lugnt vid många situationer. Men så tänker jag, vad gör det för skillnad om jag bromsar? Jag har inte bråttom och träningsmässigt blir det nästan jobbigare att börja om efter varje inbromsning. Hemvägen trodde jag gick fortare men det var tyvärr bara en synvilla i mörkret :-(

Så nästa inköp måste nästan bli ett par vintercykelskor, idag frös jag om fötterna. Till jobbet körde jag på våtstrumpor, hem från jobbet blev det ullstrumpor i plastpåsar. Med tanke på att det var kallare på hemvägen (-4 när jag kom hem) så tror jag alt. 2 var varmast men inte tillräckligt varmt. Kommer jag cykla igen? Ja, men till en början max en gång per vecka, jag är rätt trött nu....