Äntligen är vi hemma igen efter några dagar på Hotell-BB vid Danderyds sjukhus.

Det blev en liten Julia! Hon kom kom till världen kl 04:25 natten till i torsdags, var 53
cm lång och vägde 3680g. En alldeleles liten bedårande varelse som dock håller
mamma och pappa vakna på nätterna. Julias humör har växlat, dag 2 levde hon
verkligen upp till pappas smeknamn monster, eller skrikmonster som smeknamnet
blev. Nu sover hon mest men är såklart piggast på nätterna. Inget som är
förvånade ännu iallafall.

Förlossningen gick bra och fort. Vi blev inskrivna kl 02:20 och Julia föddes kl 04:25. Hade
jag helt följt rådet att stanna hemma tills värkarna kom var 3e min och låtit
detta hålla i sig i en timme så hade krystvärkarna startat i bilen. En timme
innan vi åkte hade värkarna precis avstannat lite och kom var 15 till var 20
min... Hade jag vetat att förloppet hade gått så långt skulle det ha varit underbart
att få komma in till lustgasen tidigare, jag hade riktigt jobbiga värkar därhemma.
Jag tänkte att jag bara MÅSTE få bedövning för att klara mig igenom när
värkarna blir ännu värre men så visade det sig att värkarbetet i stort sett var
klart när vi kom till förlossningen och en epidural var för sent. Men jag
överlevde det hela, trots min oro och ångest inför smärtan och det tänker jag
vara stolt över!

Nu ska Markus och jag försöka komma in i de nya rutinerna och försöka lära oss att vara föräldrar.
Man känner sig ofta tafatt och vet inte hur man ska göra/sköta om Julia på bästa sätt. Men vi
lär oss vart eftersom, håll tummarna för oss!

Imorse vaknade jag av att jag hade ont i ländryggen, först molande konstant värk och
sedan kom och gick det värkar ung. var 10:e minut. Det var absolut inga kraftiga
värkar men ändock värkar. ”Äntligen" tänkte jag, ”är detta början”? Men
efter 3 timmar försvann all värk och nu har jag precis ätit lussebullar och
varm choklad med grädde för att trösta mig lite. Jag vet ju att man kan ha förvärkar
hur mycket som helst innan det riktiga startar men eftersom jag redan gått över
tiden en vecka så hoppades jag naturligtvis att jag skulle tillhöra kategorin
som slipper falskt alarm med förvärkar....

Trösten är att de sätter igång mig när det gått två veckor över tiden. Mao har jag max en
vecka kvar att vara gravid! Men sen läste jag på vårdguiden att risken för att
förlossningen blir långdragen, akut kejsarsnitt samt kraftigare och tätare
värkar ökar vid igångsättning så givetsvis hoppas jag att min kropp tänker
klara detta själv inom den kommande veckan!

Tredje veckan som jag är ledig, hur får jag egentligen dagarna att gå? Jag tittar
mycket på TV, sover otroligt mycket samt en promenad ibland mitt på dagen.
Egentligen gillar jag inte att promenera men det är väldigt skönt att bara
komma ut och få frisk luft så jag har faktiskt börjat uppskatta promenaderna.
Tänk när jag kan börja springa istället, det kommer att vara lycka   

Det är både spännande och frustrerande att bara gå och vänta. Kommer det hända något idag,
imorgon, om en vecka eller kommer jag bli igångsatt om två veckor? Idag är det
beräknat datum och för en månad sedan kunde jag inte ens tänka tanken på att
behöva gå över tiden. Nu är har jag vant mig med den tanken plus att jag mår
väldigt bra vilket bidrar till att det känns helt ok. Men visst skulle jag
vilja veta när det är dags....

Jag gillar inte heller när slö-Emma tar överhanden och det har hon verkligen gjort nu. Jag
har varit ledig i 10 dagar och blir bara slöare och slöare. Jag skulle t.ex
kunna träna, både simning och styrketräning borde fungera utmärkt men jag jag
kommer aldrig till skott. Istället landar jag i soffan och tittar på inspelade
serier. Jag har alltid varit sådan, när jag väl får slöa till mig blir det
värre och värre. Idag är planen att städa och ta in adventsljusstakar, får se
om jag lyckas eller inte.

Dessutom har jag hela tiden sett framför mig att jag ska börja träna efter nyår. Det skulle vara så perfekt, jag har längtat efter träning så länge och att starta upp i samband med det nya året kändes helt
rätt. I den planeringen skulle det ha gått fem veckor efter förlossningen.....
Jag får helt enkelt finna mig i att jag inte kan planera detta, min kropp
bestämmer och förhoppningsvis kommer ”junior” när min kropp är redo för det!

Jag har känt det ett tag nu, suget att vilja skriva av mig igen om mina tankar som snurrar i mitt huvud. Förut har jag försökt att strikt bara låta bloggen handla om min träning men jag tror den kommer bli lite mer allsidig nu.

Sedan hösten 2010 har det hänt en del. Jag blev gravid under våren 2011 och just nu har jag slutat jobba och går bara och väntar på att bebisen ska komma. Det kan vara dags när som helst (beräknat datum 29/11) men jag kan också få vänta 3 veckor till. Hur som helst så känns det väldigt konstigt att jag inte ska jobba förrän januari 2013!!!

Ibland får jag dåligt samvete, mina tankar handlar mer och mer om hur jag ska börja träna igen, de handlar inte så mycket om det kommande barnet. Kanske beror det på att det är lättare att tänka på något som jag kan något om, dvs hur jag vill träna, medan barn är ett helt nytt outforskat område för mig. Kanske kommer jag inte alls kunna komma tillbaka till min gamla träningsform, kanske kommer jag inte ens ha viljan eller motivationen till det. Tanken är iallafall att jag ska skriva om hur jag försöker komma tillbaka och skriver jag om det får jag säkert en extra motivation till att fullfölja också 

Helgen var verkligen intensiv. Jobbade över i fredags, kom hem kl 20. Åkte till Raiden kl 07:30 på lördagen, kom hem kl 22 (efter en middag hos Nillan). Sedan var det dags för MTB-O på söndagen. Helgen gick fort kan jag iaf konstatera!

RAID Uppsala

Tävlingen innehöll en massa sträckor och jag tänkte försöka mig på att sammanfatta dem nedan.

Prolog:

Prologerna är alltid jobbiga, speciellt när man ska paddla direkt efteråt. Denna prolog gick ändå i ett ok tempo, inte mjölksyra iaf. Vi var ca 4-5 efter prologen.

Paddling

Paddlingen var rekordkort, 3km. Vi paddlade på helt ok men tappade tyvärr Wallenborgarna med ca 40 sek. Vi hade verkligen behövt deras rygg inför nästkommande orientering! Vi låg 2a efter paddlingen.

OL

Jag och Martin skulle hjälpas åt att orientera. Jag bidrog inte allt för mycket, det är så svårt att orientera bak i linan. Jag behöver liksom vara först och få stanna till när jag vill etc. Redan innan OLen såg det rätt svårt ut men det vari ingenting mot vad det blev ute i skogen. Till första kontrollen kom ett stort kalhygge som inte var med på kartan och vi började med att orientera bort oss totalt. Vi förlorade 18 min på första kontrollen och åkte ned till 19:e plats…. Efter det var självförtroendet map kartläsning i botten och vi hängde Anna och Ann-Sofie i lång dam ett par kontroller för att få komma rätt. Jag tappade en hel del motivation men försökte att inte visa detta för Martin.

MTB

Vi satsade på att cykla i OL-skorna eftersom cyklingarna var så korta och då slapp vi förlora tid i växlingarna. Jag tror faktiskt det var ett bra val. Snitslade cyklingen fick jag springa med cykel en hel del och trots det tappade vi väldigt lite på täten = ska man springa med cykel är OL-skorna bättre :-) Här var också min motivation i botten och jag borde kunnat ha cyklat mer än jag gjorde men jag fegade ur hela tiden när rötter och stenarna kom.

Rogaining

Roligaste sträckan och även den sträckan som vi var snabbast på :-)  Tror vi hade en bra plan + att orienteringen var mycket enklare. Jag kände mig fortfarande ganska pigg.

MTB-O

Nu skulle vi äntligen slippa springa med cyklarna - trodde jag…. Stigarna var inte så bra och det blev mycket löpning med cykeln till en början. På slutet fick vi äntligen cykla och jag la mig bakom Martin som tog all vind men han fick hålla igen ibland ändå för att jag skulle hänga med. Som vanligt var inte draglinan optimal, för att använda den var jag tvungen att gå ut och ta egen vind = bättre att släppa den och ligga bakom på rulle. På slutet av denna sträcka började jag bli riktigt trött + att jag hade slut på vätska. Vi hade redan nu varit ute mer än de förväntade 3 timmarna.

Bike&Run

Jag var trött och mådde illa. Drog en gel innan sträckan och en under sträckan men vet inte om det hjälpte. Tyvärr gick kedjan på Martins cykel av vilket resulterade att jag fick springa rätt mycket medan Martin reparerade kedjebrottet och sedan cyklade ikapp. Man behövde inte hålla ihop på sträckan så det var ändå tur att kedjan gick av just där, vi tappade inte allt för mycket på det. Tyvärr orkade jag inte springa hela tiden, här hade jag verkligen behövt lite motivation men jag var bara trött och mådde illa. Hade jag vetat att vi hade kunnat nå en 3e plats så är jag övertygad om att jag kunnat kämpa mera men jag trodde fortfarande att vi låg långt bak i fältet…

Kort-OL

Svår orientering på nytt. Vi tog rygg på Micke och Helena som sprang ut samtidigt som oss. Det blev nästan lite fikarep mitt i skogen då Martin och Micke sprang och pratade om bommar och trasiga cyklar. Vi höll ihop i stort sett hela sträckan och sedan var jag och Martin lite starkare i spurten. Vi kom i mål som 4a knappa 2 minuter efter 3orna. Tänk om vi vetat det, då kunde vi ha chansat lite mera på sista OLen och försökt att komma i kapp!

Summering Raid

Rolig tävling med ca 75% OL. Men ska Raiden ha så svår orientering så behöver man tyvärr en duktig orienterare i sitt lag… Martin var helt suverän att tävla med! Vad han tog hand om mig och peppade mig. Vid ett stort dike som vi behövde vada över fick jag använda hans utsträckta händer att kliva på för att slippa bli allt för blöt.

Tack Martin, jag kör gärna med dig igen!

Det är nu femte året på raken som jag ska tävla Raid Uppsala i helgen. Jag har också genomfört tävlingen med en ny person varje år. I år ska jag tävla med Martin, vi har aldrig tävlat ihop förut men jag tror det blir bra. Själv tycker jag att det är kul att tävla med nya personer! Banan passar alla orienterare, det är nästan ingen paddling och mycket lite cykling men det är bara att gilla läget. Jag är säker på att det kommer bli kul ändå, så här ser banan ut:

Prolog: 2km löpning

Kanot: 3km

OL: 4,4 km

MTB (snitslad): 5,7km

Hinderbana

Rogaining: 30-40min

MTB-O: 5,4km

Bike&Run: 4,2km

OL: 2,1km

Jag har nästintill slutat att blogga på senaste tiden och mycket talar för att denna blogg kommer att bli vilande eller läggas ned. Någon gång under våren försvann min motivation till att skriva och då känns det inte som någon idé att fortsätta blogga. Jag bloggar ju ändå mest för min egen skull. Sedan att besökare antalet minskade drastiskt i vintras betyder väl också att jag inte skriver underhållande heller… I veckan fick jag dock ett mail från en kompis som tyckte att hennes favoritblogg varit lite väl tyst på sistone, sånt värmer :-) Så att skriva lite om de sista tävlingarna för säsongen kanske vore kul ändå. Det som återstår av hösten är:

-          Raid Uppsala + MTB-O (lördag  och söndag denna helg)

-          KM (nästa lördag)

-          Höstlunken (november)

-          Ev. Stockholm Rogaining (november)

Att jag bara skriver ”ev.” Stockholm Rogaining är för att jag aldrig vet om jag blir skadad eller inte. Men det vore himla kul att genomföra den tävlingen, den var så rolig sist (för 2 år sedan)!

Det som jag annars fokuserat på senaste veckan är cyklar. Stockholm Multisport beställer årligen cyklar till rabatterade priser och efter mycket ångest fram och tillbaka slog vi till på följande:

Min cykel:

http://www.giant-bicycles.com/en-GB/bikes/model/anthem.x2/7865/45503/

Markus cykel:

http://www.giant-bicycles.com/en-GB/bikes/model/xtc.29.er/7876/45527/

Så jag ska testa om en fulldämpad kan hjälpa mig mot rötterna i skogen. När jag testade Björns heldämpade MTB så kändes det i alla fall mycket bekvämare, den saken är säker! Tyvärr är leverans av cyklarna först i mars 2011, otåliga Emma måste vänta länge…

Håll tummarna för mig och Martin på lördag, det kommer bli jobbigt men vi ska ge allt vi har!

Det är med dubbla känslor som jag idag har lagt ned alla försök att komma ned och tävla SM i Göteborg. För mig själv har det varit ett stort mål att tävla SM i år men kroppen var både skadad och sliten efter Polar och när jag väl började leta någon att köra med var det i senaste laget. Att jag också bara var intresserad av damklassen gjorde det inte lättare att få tag i någon. Totalt har jag fått 9 st nej, alla med olika anledningar. Tävlingsmänniskan i mig är ledsen, förnuftet säger att det är skönt att slippa åka 40 mil för en tävling där jag inte ens vet om kroppen fungerar. Jag kommer inte heller sakna simmomentet som ingår, det är faktiskt höst nu = inge kul med simning/bad i multisport!

Förra veckan gjorde jag två katastrofala orienteringar. Först en Täbyträning ute i Bogesund, jag bröt efter några kontroller och joggade tillbaka, då hade jag inte ens kommit in i den fruktade ”dödens triangel”. I helgen ville jag ha revansch och tog en violett bana (Ö6) istället för en svart i hopp om att få lite lättare bana. Men så var det inte, det var helt klart en av de absolut svåraste banor jag sprungit! Dryga 5 km på 80 min, då är jag långt borta från de önskade 10 min/km. Men trots detta fick jag idag frågan om att ställa upp i stafett DM för Täby OK i helgen, snacka om att de har kris med att få ihop ett lag när de frågar mig :-) Som tur är har de alla mina resultat svart på vitt så de kommer knappast förvänta sig att det ska gå fort för mig ute i skogen!

Först ville inte kroppen, krampor både här och där efter Polar. Nu vill inte knoppen. Jag kommer på ursäkt efter ursäkt för att inte träna som vanligt. Men kanske är det så? Jag har haft Polar som det stora målet en så lång tid att det blir en urladdning både fysiskt och psyksikt. Sedan har jag ingen tävling inom snar framtid så kanske motivationen tryter pga det också....

Kroppen börjar som sagt att återhämta sig. I helgen var jag dock väldigt avundsjuk på Markus som fick orientera medan jag åkte inlines istället. Min fot gjorde fortfarande ont i lördags men det gick att åka inlines. I söndags vaknade jag och smärtan var borta! Men jag har avvaktat och imorgon ska jag testa foten för lite löpning igen. Inte vilken löpning som helst, utan orientering. Nu blev jag lite motiverad bara av att skriva ordet orientering :-)